15 december 2013

Funderingar...

Samhällets utveckling tycks ibland gå i snabbar ryck.
Förändringar sker slag i slag. Men stämmer det?
I jordbruket tycks det inte vara så, enligt mina observationer.
Spottar man tillräckligt länge på en sten så blir den våt....
Resultatet verkar mer fungera som en bubbla, som hastigt brister.


I årtionden har man hackat på svenskt jordbruk för miljöfrågor, djurskydd, höga kostnader och dålig produktivitet. Ja, plus naturromantiska fenomen som vargromantiken...
Man har kallat svenska bönder för miljömarodörer. Jordbruk räknas som "miljöfarlig verksamhet" i miljöförvaltningens regelverk.
I årtionden har man påpekat att svenskt jordbruk måste bli ekologiskt inriktat - men bara tillräckligt många blir ekologiska odlare så sjunker priserna på ekologiska produkter...
Säger man i samma andetag.
Vem är så korkad att man låser in sig i ett superregelverk som KRAV, när sjunkande priser är garanterat?
Kontrollhysterin inom jordbruket har fullständigt spårat ur! Över hela linjen.
Det är knappast lönt att redovisa detta i detalj.
Men de som drabbas har beklagat sig!
Vem lyssnar? Ingen....

Så en dag spricker det. När tillräckligt många tappar lusten att fortsätta så släpper allt...
Där är vi nu.
Och denna situation borde inte vara någon överraskning!
Låt mig ta ett exempel...

En person, känd från byråkratin, är ett typexempel på tidens gång. En symbol för det som sker.
Han har haft en framträdande roll inom jordbruksbyråkratin och har där sett hur samhället fungerar!
En värdefull insikt. Efter den erfarenheten återvände han till lantbruksindustrin, men insåg nog att tiderna förändras snabbare än han trott. Efter ett anställningsskifte så är han tillbaka i sin gamla del av industrin, slakt och chark.
Där är tydligen uppgiften att anpassa företaget till de kommande förutsättningarna.
Att minska företagets beroende av svenska råvaror.
Pressa priserna för slaktdjursleverantörerna oavsett om de slutar eller ej...
Framtiden tillhör inte det svenska lantbruket.

Så den panik som man ser hos en del konsumenter och medborgare angående det som nu snabbt sker är inget hastigt uppkommet utan resultatet av en lång process.
En process som pågått i trettio år!
Bubblan sprack.
Till slut.

3 kommentarer:

  1. Lustigt - jag låg i morse och funderade i liknande banor.
    Ekonomi, juridik och teknik, företagare/naturbrukare måste behärska alla områden. Det är lätt att säga att maten är för billig, och det är den väl, på sätt och vis. Men om man ser på varors priser i förhållande till en normallön, så finns det ju bara en riktning. Alla varor blir relativt sett billigare hela tiden. En ekonomisk naturlag? Hade vi levt i en värld där resurserna var begränsande, så hade det kunnat uppkomma en sådan konkurrens att priserna kunnat stiga, och det är ju det vi har lurats att tro: att just svenskt lantbruk skulle ha en viktig roll i världens globala livsmedels- eller energiförsörjning. Det är malthusianernas verklighetsuppfattning, marknadsförd av den misantropiska miljörörelsen och bankerna som vill förmå folk att investera i fastigheter, typ Cornucopia.
    I den mån vi trott på dessa beskrivningar är det nog bäst om vi erkänner att vi blivit (och varit) blåsta. Ju förr dess bättre.
    Sedan kan det förstås finnas möjligheter att ta ut några kronor extra om man nischar sig mot en specifik marknad; lokalproducerat eller ekologiskt eller någon annan speciell kvalitet. Men sådant sköter de ekonomiska eller kapitalistiska mekanismerna automatiskt, där finns inget behov av någon politisk styrning. Den allra hjärndöaste strategin är förstås att tvinga producenterna producera certifierade premiumprodukter samtidigt som det råder fri import av bulkproducerat.

    Juridiken - dvs byråkratin är väl den sektor där den bristande bubblan kommer att få de mest omvälvande konsekvenserna. När det inte finns några yrkesverksamma lantbruk kvar, hur ska de då kunna motivera lantbruksbyråkratins existens? De har sågat av den gren de själva satt på. Dvs - säkert kommer det att finnas lantbruk kvar för lång tid framåt, så länge gårdar, marker, skogar finns kvar så kommer deras ägare att försöka få någon förtjänst på dem. Men vad vi bevittnar är ju en avprofessionalisering. Det blir en bisyssla. En hobby vid sidan om lärarjobbet. Byråkratin lockar med bidrag och hotar med åtal - ofrihetens och undersåtefieringens redskap. Bakom slagord som naturskydd, djurskydd och livsmedelssäkerhet döljer sig maktkamp om naturresurserna och trygghetsnarkomani. Och allt kanske bottnar i otydlighet eller oenighet om statens uppgift och gränser.
    Särskilt dubbelblåst känner man sig när det är lantbrukets egna företrädare och företag som går i första ledet och försvarar eller försöker slå mynt av djurskyddslagstiftning, biologisk mångfaldspropaganda och klimathotshysteri som sedan används av näringens fiender för att krossa den. Är det för mycket begärt att lantbruket och naturbrukarna ska försvara människans rätt att hålla djur, bedriva monokultur eller försvara koldioxidens roll i fotosyntesen?
    Hur kan naturbruket ha någon annan agenda än att naturresurser skall utnyttjas - ju effektivare desto bättre!? Det borde vara skottpengar på "ekosystemtjänster"!
    Observera särskilt skogsnäringens situation. När naturvårdsbyråkratin och reservaten knäckt skogsbruket och skogsindustrin - hur ska vi då få in några inkomster till landet? Är det Per Gessle som ska ordna det? Sören Wibe - kom tillbaka!
    Tekniken,
    kan förstås vara såväl löfte som hot. I ena änden högteknologisk genteknik och patent, Och det är väl inte otroligt att ny kärnkraftsteknik inom några år kommer att dumpa priserna på energi. Å andra sidan bör tekniken också öppna möjligheterna för billigare minimejerier och annan livsmedelsteknik som kunde öppna möjligheterna för vidareförädling på gårdsnivå. Vilket återkopplar till livsmedelsbyråkratin...
    Att byta byråkrati från Sverigge till EU är bara som att hoppa från en liten galen tunna till en stor galen tunna.
    Vi som är utbildade i den här branschen är vanligtvis överkompetenta på den tekniska sidan. Men vi har inte särskilt mycket hum om hur samhället fungerar ekonomiskt och juridiskt.
    Ja, eller så är det tvärt om, vad vet jag?
    B-J B.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ekonomi och juridik är väl sociala funktioner mer än teknik och biologi.
      Därför söker sig asociala individer till lantbruket....
      Där de blir offer för byråkratin.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera