31 mars 2013

Matlandet, igen...eller: Framtidsbygd?



"Marie Söderqvist som är VD för Livsmedelsföretagen säger att "visst
kan det ur konsumentens perspektiv finnas ett värde i sig att råvaran är svensk. Men livsmedelsindustrin har ett ganska osentimentalt förhållande till var råvarorna kommer ifrån. Rent krasst skulle den kunna klara sig utan svensk primärproduktion." 

Precis vad Pascal Lamy sa på ett möte med livmedelsindustrins lobbyister i Bryssel för några år sedan, då han var EU:s handelsminister.

Hon har i alla fall rätt om sin krassa syn på livsmedelsindustrins obefintliga behov av svenska råvaror. Vad hon inte tycks inse är att även svensk livsmedelsindustri också är på väg att undan för undan flytta ut. Flytta i riktning mot råvarorna, ännu större storskalighet och billigare arbetskraft.

"De populäraste varorna är ris, vårrullar, nudlar," som importeras. "Nudlar var ordet, sa Bull, sa Bill! Framtidens mat för proletariatet - kemikaliskt smaksatta nudlar - som vi brukar skämta om, Thomas. Snart inget skämt längre.

Och så detta evinnerliga tjat om att exportera mat från Sverige. Idioter! Absolut vodka (franskt företag - vinsterna i FR), kaffe och bananer är ju våra främsta exportvaror. Något egenodlat kan vi väl knappast konkurrera med. Men finns det det så ger det ju utrymme för ännu mer "nudlar" att fylla det ytterligare underskott som uppstår om vi skulle lyckas exportera "riktig mat".

I gårdagens Ekots lördagsintervju intervjuade Malin Olofsson Göran Holm, ny höjdare bland livsmedelsföretagarna (kommer tydligen från Scan, numera finskt? danskt?). En hal ål som inte svarade rakt på en enda fråga. Men hade klart för sig att svensk livsmedelsindustri i dag är som vilken annan industri som helst. En sammansättningsindustri som plockar ihop sina produkter med delar av råvaror från alla håll och kanter, precis som bilindustrin.

Och det finns väl inget land i världen där samtliga politiska partier i decennier har applåderat den här "utvecklingen". Och jag kan inte se att det finns något svenskt politiskt parti som är beredda att göra något som ändrar på den pågående "utvecklingen".

Det närmaste vi varit att få en snabb framspolning för att komma till fait accompli - ett Sverige fritt från egen matproduktion - var väl 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Avreglering av svenskt jordbruk till världsmarknads- priser. En dumpad världsmarknad där EG:s exportsubventioner (vilka man i dag beklagar när de drabbar tredje världen, men som samtliga partier hyllade 1990 för att det skulle ge svenska konsumenter billig mat) skulle hjälpa till att sätta de sista spikarna i den svenskproducerade matkistan.

Alla partier var överens om att ett Sverige utan eget jordbruk vore toppen: Klarast uttryckte Leif Pagrotsky detta: Jordbruket är en gammal näring under avveckling. Från början har det väl varit vänstern som drivit på i den här frågan (i sitt bondeförakt - redan Strindberg klandrade Branting för detta) - bort med svenskt jordbruk, endast "animaliefabriker" bör få finnas. "I Sverige ska vi ha animaliefabriker", sa Holmqvist 1966 när Norge och Finland bjöd in Sverige till att försöka skapa en gemensam nordisk jordbrukspolitik (med småskalighet ("hela Norden ska leva"?). Men Sverige ville alltså ha en "mordiskt" jordbrukspolitik, vilket vi också fick.

Nu bromsades detta upp utav EU-medlemskapet, som jag röstade nej till. Det hade varit bättre att få en quickfix vad gäller avvecklingen av svenskt jordbruk än denna utdragna "garotteringsprocess", som ändå kommer att leda till samma slutmål. Och som lurar in människor i att belåna sig över skorsten för att få driva "animalifabrik". Om ingenting görs åt saken politiskt så rullar det bara på utför det sluttande planet. Och det politiska partiet som skulle tänkas kunna få några tankar i den riktningen har vi tyvärr inte. Och skulle ett sådant uppvaknade ske någonstans, så kommer det att ta så lång tid att vända skutan att det då är för sent.

Eftersom det redan i dag är för sent.

Lägg ägg, det är ju Påsk!

HR

Skatter för framtiden: Ett Vettigt Grundavdrag!


I media rapporteras att svensk landsbygd avfolkas snabbare än i många andra länder i Europa. Allt enligt Eurostat, EU:s statistikbyrå. 
Men enligt Cristel Gustavsson från Jordbruksverket är detta inte helt rätt. Städerna i Sverige växer snabbare än landsbygdens befolkning, men även landsbygdens befolkning ökar, enligt henne. Dock är väl de flesta överens om att Sveriges folkökning till största delen beror på immigration, inte på nativiteten hos befolkningen.
Men oavsett så ökar obalansen mellan stad och omgivande landsbygd. Precis som i övriga världen.

I länder som Bangladesh, Kina anser vi i väst att urbaniseringen är ett stort problem, socialt och ekologiskt. Men i Sverige är urbaniseringen något självklart och kreativt som utvecklar landet och skiljer oss från de passerade samhällsstadier som jordbrukssamhället och industrisamhället, ty vi är nu ett postindustriellt tjänstesamhälle. Men detta är bara en falsk självbild, ty det gör Sverige till en lika utsatt del av världen som alla andra överurbaniserade platser som är helt beroende av oljeenergin. En samhällsutveckling som allt snabbare driver hela vår civilisation mot ett ekonomiskt och ekologiskt sammanbrott. Ty när konsumenterna i städerna inte längre kan bära kostnaderna för livsmedelsproduktion och transporterna från landsbygden plus att klara tjänstesnurren för jobben i staden, så är det "goda" urbana samhället slut.

Tyvärr kan man skönja en sådan utveckling, inte bara i Bangladesh och andra platser utan även i Sverige. Ökande matkostnaderna i landets städer försöker regeringen bromsa med den sänkta restaurangmomsen, även om man påstår att det handlar om jobben. Dock kan matkostnaderna sänkas än ett tag genom kvalitetssänkning. Men det slår tillbaka genom ökning av bristsjukdomar som diabetes och fetma. Problemet är egentligen att någon förändring av denna samhällsutveckling inte går att genomföra då man i en demokrati av vår modell alltid tvingar minoriteten att följa majoritetens beslut. Då kan endast en förändring ske under galgen när folket flyr för svåra villkor. Därför är en snar förändring av samhällspolitiken knappast trolig. De politiska beslut som kan genomföras måste gynna både landsbygd och stad på ett sätt som inte tidigare prövats då all politik hittills syftat till att skapa en polarisering mellan stad och landsbygd. Så även i den dagsaktuella politiken.

De förändringar som går att genomföra och som bromsar urbaniseringen och avfolkningen av landsbygden är en reformering av skatte- och bidragssystemet så att landsbygdsdiskriminerande regler försvinner.  Den främsta motorn i en reform vore att ta bort all skatt och avgift från inkomster under existensminimum. En summa på runt 12000 kr per månad. Idag skatteplundras låginkomsttagare både på landsbygden och i staden, men effekten är betydligt större på landsbygden. En reform kan införas successivt under en mandatperiod, alltså på fyra år. Tyvärr har nuvarande regering inte fattat problemet och oppositionen vill inte heller röra vid denna fråga. Dock måste något göras ty i övriga EU är denna fråga redan löst på det sätt som här föreslås, alltså en inarbetad skatte- och avgiftsbefriad basinkomst på runt 12000 kr per månad. Ett Vettigt Grundavdrag!

6.05

30 mars 2013

Hur ledamöterna röstar om CAP-reformen




Hur ledamöterna röstar om reformen - av Alan Matthews

Postat: 27 Mar 2013 10:25 PDT

Webbplatsen VoteWatch Europa < http://www.votewatch.eu/ > övervakar omröstningens ledamöter angående varje resolution och lagstiftning. Den publicerade följande kommentar om den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, röstning tidigare denna månad som jag återger här.

Center-höger vinner kampen om jordbruksreformen, nettobetalarländers ledamöter röstas ned

Ledamöterna röstade på ett paket med fyra lagstiftningsförslag som utgör reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Ämnet var mycket omdiskuterad, eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken för närvarande står för nästan 40% av EU: s budget. CAP ska reformeras med verkan från den 1 januari 2014. Att säkerställa en bättre inriktning av stödet ger förslaget medlemsstaterna ansvaret för att definiera vad som utgör en "Aktiv bonde"?.


Andra bestämmelser är att ingen medlemsstats jordbrukare får mindre än 65% av EU-genomsnittet, att unga jordbrukare ska få en 25% påfyllning betalning för högst 100 hektar och att direktstödet till någon gård bör begränsas på 300.000 €.

Den mest diskuterade frågan var förordning < http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=B7-2013-0080&language=EN > Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam organisationen av marknaden för jordbruksprodukter, som drevs igenom med knapp majoritet av EPP och S & D ledamöter:

VoteWatch Europe bild < http://www.votewatch.eu/blog/wp-content/uploads/2013/03/cap1.png >

Inom EPP röstade den svenska delegationen och en tredjedel av den tyska delegationen emot:

VoteWatch Europe bild < http://www.votewatch.eu/blog/wp-content/uploads/2013/03/cap2.png >

I S & D oppositionen kom från de tyska, brittiska, svenska, danska, holländska och österrikiska delegationen (alla från länder som är nettobetalare till EU-budgeten):

VoteWatch Europe bild < http://www.votewatch.eu/blog/wp-content/uploads/2013/03/cap3.png >

Ändring 406 från ALDE-gruppen, som föreslog att avskaffa exportbidrag och som också stöddes av De gröna / EFA, GUE / NGL grupper och en minoritet av S & D medlemmar (från Storbritannien, Tyskland, Danmark, Sverige och Österrike) röstades ned med en koalition av EPP, ECR och en majoritet av S & D ledamöter. Klicka här 
  <http://www.votewatch.eu/en/decision-on-the-opening-of-and-mandate-for-interinstitutional-negotiations-on-common-organisation-of-74.html> för att se hur varje parlamentsledamot röstat.

I en annan viktig röstning, ändring 90 krävde utfasning av ett antal sektoriella åtgärder, bland annat på mjölkkvoter, sockerkvoter och andra åtgärder socker och vissa statligt stöd. Denna ändring röstades ned av ledamöterna i EPP (utom svenska, holländska och flera tyskar) och S & D grupper (utom för tyska, svenska, danska och holländska medlemmar). Klicka här för att se hur varje parlamentsledamot röstade om ändringsförslag 90.
VoteWatch Europe bild < http://www.votewatch.eu/blog/wp-content/uploads/2013/03/cap4.png >

Denna kommentar publicerades av VoteWatch < http://www.votewatch.eu/en/news.html#2814 > Europa återges enligt villkoren i sin Creative Commons-licens.

Relaterade inlägg:

* Betydelsen av artikel 70 för GJP-reformen förhandlingar < http://capreform.eu/the-significance-of-rule-70-for-cap-reform-negotiations/ >
* Välkommen till det irländska ordförandeskapet < http://capreform.eu/welcome-to-the-irish-presidency/ >
* Förhandlingar om framtida gemensamma jordbrukspolitiken har påskyndat < http://capreform.eu/negotiations-on-future-cap-have-speeded-up/ > 

Kommentar.

För svenska förhållanden är frågan om vad "Akiv bonde" kommer att betecknas som i Sveige, ty då svenska lantbrukare är mer beroende av stöden för ekonomins skull än i de flesta andra EU-stater (genom ett högre skattetryck som klämmer ihop ekonomin hårdare i hela produktionskedjan), kommer den som blir stämplad som "Inaktiv bonde" riskera att förlora kanske den enda inkomsten som finns på fastigheten
En sådan tolkning från statsmakterna skulle skapa oerhörda konflikter på landsbygden.
Men detta vore i såfall helt i linje med svenska landsbygdstradition sedan århundraden tillbaka.

29 mars 2013

Det ryktas...

Det ryktas att Matlandet, regeringens omskrutna landsbygdssatsning, utsätts för påfrestningar som finns anledning att ta sig en funderare över.
Ty det liknar korruption, om ryktet, som går, är sant.
Frågan är hur man skall kunna kontrollera ryktet...
Men om det är sant, så är det inte egendomligt alls, ty en kassa utan klara mål och uppgifter blir ju lätt ett lovligt byte.
Ty Landsbygdprogrammet är, precis som Leaderprogrammet, ett givet jaktbyte för olika intressen.
Att som regeringen vill, flytta medel från direktstöden - arealstöden till Landsbygdprogrammet blir då än mer en tveksam åtgärd.
Man kan gott påstå att regeringen gjort tillräckligt mycket illa bara genom att stjäla stöden från de små fastigheterna (upp till fyra hektar).
En åtgärd som går helt på tvärs med övriga EU, där man vill dubbla stöden upp till tjugo hektar för att underlätta för landsbygdsboende.
Självklart blir då den koncentration av kapital till Landsbygdprogrammet, istället för arealstöd som dock sprids över landet, en lockande källa till intäkter för olika opportunister och andra lycksökare inom näringslivet.
Ett fenomen som diskuteras väldigt litet i Sverige, men som ändå sprids människor emellan.
Så, ryktets sanningshalt borde kontrolleras...

www.jordbruksverket.se

28 mars 2013

En gruvlig framtid.

I en riksomfattande kampanj vill nu tio landsbygdskommuner upplysa medborgarna om det exploateringshot som svensk landsbygd står inför.
Men frågan är om man kan lyckas stoppa denna utveckling som pågått under ganska många år.
Vilken utveckling, frågar man sig då...?
Man bör nog kalla det en avveckling, en avveckling och folktömning av svensk landsbygd, i syfte att frigöra resurser, naturresurser för internationell exploatering i dagens moderna råvarukoloni, Sverige.
Ty varken (S) eller nuvarande regering har insett problemet.
För egen del insåg jag vad som skulle hända redan inför EU-kampanjen i mitten av 1990-talet.
Jag minns hur jag frågade en engagerad politiker i kampanjen för EU-medlemskapet, om Sverige inte borde skriva om minerallagen INNAN vi eventuellt gick med i EU..?
Den förvånade blicken som jag mötte minns jag ännu.
"Vad pratar han om..?"

Men man fattar tydligen fortfarande inte!
Vilket Riksdagsbeslutet visade häromdagen!

Länk: Jordens vänner

Eller:

Veckans Citat.

När flygplanet startar är 80% ateister, men när planet är på väg att störta är 100% troende....

källa: Familjejordbrukarnas Tidning

27 mars 2013

Chicken of the World

När jag i början av 1970-talet jobbade några månader på en kycklingfarm, som det heter, så insåg jag att kycklingen/hönan egentligen tappat sitt värde som husdjur och blivit en köttprodukt eller äggmaskin.
En liten gul ullig kyckling blev efter 12 veckor en färdig slaktkyckling.
En alldeles för lång i tid i dagens värld.
Så tiden har inte stått still. Kycklingen har förändrats ytterligare.
I USA, där man insåg möjligheterna startade en tävling redan 1948:
Chicken of Tomorrow.


Den italienske invandrare, Henry Saglio, som utvecklade konceptet gödkycklingen insåg på sin ålders höst att han medverkat i något som var oroande. En uppfödningsindustri som var beroende av antibiotika för att klara uppfödningen utan sjukdomsutbrott. Den genetiska mångfalden inom arten tamhönan, som just gjort hans affärsidé så framgångsrik, var nu hotad.
Därför startade han en ny utvecklingslinje, ett nytt avelsföretag, med en ekologisk inriktning på avelsarbetet. Dock avled han och företaget såldes och försvann...
Men historien om familjen Saglio och Arbor Acres är en fascinerande berättelse om hur deras "Poultry Industry" tog över världens största marknad, människans mage,  stal den från små familjejordbruk och deras ekologiska hönsuppfödning med genetisk mångfald och hållbara jordbruksmetoder. Dessa uttryck som bara finns kvar i politikens vokabulär.

En brottslig historia 3


Hej!
Jag har fått i uppdrag av Guy-Allan Svensson telefon 070-5263782 att sprida denna vägran från Rikspolisstyrelsen att lämna ut namnen på de fyra poliser som misshandlade Hallandsbonden den 22 januari 2013. Bifogar fil med avslaget.

Bästa vårvinterhälsningar



En gammal surdeg som ligger i långbänk - BBB



När det gäller BBB så står den ju som förebild för EU:s klassificeringsFörordning (högsta dignitet). Den förordningen införde vi i Sverige redan 1992/93 (EES-avtalet). Och där står det att aveln har frambringat en "genetisk förbättring" = dubbelmuskler. 

Det var ingen i Sverige som bråkade om det när vi införde muskelhypertrofi som högsta förebild i klassificeringssystemet i Sverige 92/93. Först när vi gick in i EU skrev SJV in i sina föreskrifter att dubbelmuskler var en "genetisk defekt".

När Clary Jansson (SVT Dokumentär) gjorde filmen Bullskit Apropå Belgisk Blå, var jag bollplank åt henne och var bl.a. med när hon filmade vid första rättegången (i Helsingborgs tingsrätt 7 februari 1997) mot Hagelgren och Nilsson. Jag hade inledningsvis (inför EU-inträdet) införskaffat samtliga Official Journals som innehöll den lagstiftning som berör CAP - 6000-7000 nya regler (mäter ungefär en meter i höjd om man lägger Journalerna i en trave) som infördes över en natt, vilket vi inte nöjde oss med utan utanpå det envisades med särregler, bl.a. på djusrkyddsområdet, som bekant.

Det verkade som jag vid den tidpunkten var ganska ensam om att ha tagit reda på hur det verkligen förhöll sig med regelsystemet kring BBB (bör finnas en del om saken i departementets diarie), så för mig var det aldrig någon tvekan om att Sverige skulle förlora det målet, trots att det stod "genetisk defekt" i SJV:s föreskrifter. 

Redan hösten 1996 deltog jag i en hearing med jordbruksministern varvid jag frågade hennes närvarande juridiskt "sakkunniga" om hon på allvar trodde att Sverige skulle kunna vinna den här BBB-processen. Det trodde hon! Så lita inte på sakkunskapen hur hög befattning den än uppnått!

Åter till rättegången i Helsingborg. En känd TV-journalist, som jag tidigare beundrat för hans fina reportage, fick för sig att jag var Hagelgrens advokat (han hade för övrigt en kvinnlig advokat Lillemor Wåhlin, och det var kanske litet långsökt att en kvinna kunde ställa upp och försvara en "djurplågare") .. att jag var Hagelgrens advokat och började ställa frågor till mig.

Jag förklarade regelsystemet för honom och plötsligt insåg han att det här skulle Sverige förlora, vilket tydligen kom som en chock för honom och han utbrast: Jag ger faen i vad lagstiftningen säger jag kommer att göra allt vad jag kan för att förhindra att den där tjuren kommer in i Sverige. 
Så lita inte på media, inte ens på publicservicemedia.

En annan intressant sak som kom fram vid rättegången, som för övrigt bara hade att begära ett förhandsbesked från EG-domstolen, en annan intressant sak var att en känd svensk EU-parlamentariker hade tillskrivit lagmannen (domaren) och instruerat honom hur han skulle döma. Det var det första som han inledde med att berätta, det mest oerhörda han varit med om under sin trettioåriga domargärning, sa han. Att bli instruerad av en svensk politiker hur han skulle döma.

Så lita inte alltför troskyldigt på politiker.

Om "det mest oerhörda" var det mig veterligt bara en enda tidning som skrev och det var faktiskt ATL (SOL), efter ett tips från undertecknad.

Övriga media var alltför förblindade av Marit Paulsens groteska tjur som visats ett otal gånger i TV, det "mest oerhörda" ansågs väl förmodligen vara helt normalt i en rättsstat av Sveriges kaliber.

lerousse

°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°

Som bekant har jag fjällkor och är ingen beundrare av BBB, utan det var rättssäkerheten jag den gången försökte få upp till diskussion. Men det var stört omöjligt - den jävel som födde upp BBB ansågs inte behöva omfattas av lagen, den jäveln kunde man utan vidare överlämna till pöbeln att ta hand om.



HR

26 mars 2013

Den svenska arbetarklassen och bönderna.


Den svenska arbetarklassen har hela tiden sett bönderna som sina motståndare, ja, nästan som sina klassfiender.
Man hade lättare för att samarbeta med det svenska storkapitalet, Wallenbergarna, än bönderna. Även om man periodvis kunde bilda regering med Bondeförbundet, sedermera Centerpartiet. Dock så var det uppenbart att bönderna alltid förlorade på detta samarbete.

Den slutgiltiga brytningen blev ATP-pensionssystemet som definitivt uteslöt bönderna från den som vi idag kallar Välfärdsstaten. Ty just ATP var Välfärdsstatens verkligt stora och viktiga symbol. Men då bönderna allt sedan 1800-talets ståndsriksdag betraktats med misstänksamhet och avund från de jordlösa, backstusittarna, statarna och andra marginaliserade i dåtidens fattigsverige, så var utgången given när de jordlösa fann arbete i industrin.

Till skillnad från Norge, som ända från början såg bönderna som basen i den nya fria norska nationen när unionen med Sverige upplöstes. Norge har därför sedan dess haft en helt annan jordbrukspolitik, där vänstern sett bönderna som sina medkämpar. Det har också medfört att Norge har än idag en jordbrukspolitik som är mycket nationalistisk.

För svensk del har politiken enbart ändrats under "galgen", såsom under krigsåren. Subventionspolitiken under 1970-talet tvingades fram av omständigheterna, global missväxt och energikris. Problemet för svensk arbetarklass blev att den upplöstes och marginaliserades efter 1970-talet då arbetarklassens barn blev medelklass och helt glömde sitt ursprung. En effekt av den socialdemokratiska ambitionen att skapa ett nytt samhälle, utifrån en ny historiebild. Man förlorade all perspektiv på sin situation i förhållande till det förflutna. Sverige hade nått målet: Välfärdsstaten.

Men så hände något. Svenskarna fick dåligt samvete för sin Välfärdsstat. Immigrationen ökade och den som inte kunde hävda sig som infödd svensk blev skuldbelagd ty : "Den som misslyckas i Sverige måste det vara något fel på...." De som inte kunde följa med i löneligan ansågs vara inkompetenta och hade bara sig själva att skylla. Däremot var flyktingar från oroshärdar och fattiga länder något som den nya medelklassen ansåg vara prioriterat. En politisk och social uppfattning som idag gjort att stora delar av den svenska arbetarklassen hamnar i sämre ekonomiska och sociala förhållanden än fattiga immigranter, åtminstone rent matematiskt då skattesystemet är konfiskatoriskt vid låga inkomster. Det egendomliga förhållandet har uppstått att svenska arbetare ibland har lägre inkomster efter skatt än arbetslösa flyktingar.

Men vad har då detta med jordbruk att göra? 
Samma fenomen drabbade de svenska bönderna under samma period som den svenska arbetarklassen drabbats av försämrade ekonomiska villkor.
Egentligen så har de politiska rörelser som skött detta, Socialdemokraterna och Centerpartiet, inte insett vad som skett utan bara följt med i förändringen.
Att Centern skulle förstå vad som skett är för mycket att begära, efter de senaste turerna,  utan troligen blir det vänstern som, kanske, inser att landet sviker sina egna medborgare i en sort "autoimmun" politisk reaktion. Så därför försvinner nu industrijobben och lantbruken läggs ner. 

Flera politiska debattörer har vädrat ämnet, men med svagt resultat, men kanske, kanske att man förstår så småningom....

läs hären artikel av Jan Tullberg:
och min favorit Mauricio Rojas:

25 mars 2013

Cirkus Centerpartiet

Nog har cirkus Centerpartiet blivit spännande.
Men att det blir så tydligt!
Vadå tydligt?
Jo, att partiets starka kassa gjort partiet ointresserat av väljarna....

Kanske att folk som inte har erfarenheter från jordbrukskooperationen inte ser de klara tecknen på detta. När de olika jordbrukskooperativa organisationerna var som starkast på 1970-80-talen så skulle medlemmarna bara finna sig vad man ansåg från ledningens sida....
Det var oerhört jobbigt att se folk bestämma över min verksamhet som inte hade en aning om min speciella situation och mina behov som företagare och tvingas acceptera att min enda uppgift egentligen var att administrera mina skulder...
Ty hur mitt företag skulle fungera var föreningarnas uppgift...
Men så slutade det som det gjorde...
Föreningarna inom LRF-sfären har försvunnit och de få som finns kvar undermineras och försvinner.

LRF har ju väldigt många medlemmar, men hur många är medlemmar för att de behöver medlemskapet?
Och hur många är medlemmar på grund av alla små rabattförmåner som medlemskapet innebär?
Hur många avdankade C-politiker har inte fått en reträttplats i LRF?
Helt klart så behöver inte LRF några medlemmar ty de avgifter som förts in i LRFs kassa under alla dessa år har gjort LRF ekonomiskt urstarkt!
Så de medlemmar som tror att LRF har intresse av att förändra världen kan glömma det...

Samma tankar får man nu med nya Centern.
Partiet har ju en rejäl kassa som gör att partiet kommer att klara även ett "utanförskap", som ett missat Riksdagsval innebär.
Ty "utanförskapet" drabbar ingen fattig!

Likaväl som jordbrukskooperationen upplöses och försvinner och rensar bordet så nya spelare kan ställa upp sina pjäser, så kan det vara välgörande för landsbygden om gamla C-spelpjäser, som nu tagits över av opportunister och andra lycksökare, vilket sker i alla organisationer där pengakassan är överfull, försvinner ur politiken och ger mer seriösa spelare utrymme!

Och det blir spännande att se vilka som kommer att ta upp den tappade stafettpinnen från Centerpartiet.
I värsta fall - Ingen!
Ty Sverige har Europas snabbaste urbanisering!
Ett bevis Centerns ekonomiska och politiska situation!

23 mars 2013

Djurförbud

Under många år har samhället använt sig av ett juridiskt fenomen som
kallas "Djurförbud".
Människor kan få en stämpel i sina papper där myndigheterna gett ett
negativt "körkort" för enskilda svenska medborgare som kallas
Djurförbud.
Detta djurförbud kan se väldigt olika ut för olika medborgare och
prövas inte heller i domstol utan utfärdas av länsstyrelserna i
landet.
Jurister på länsstyrelserna kallar inte detta ett straff, ty då måste
det ju hanteras av domstol, utan för en "administrativ åtgärd"!
Själv så får jag rysningar i kroppen vid denna benämning, ty det är ju
trettiotalets förakt för människor som så tydligt demonstreras!
Var är politiken när sådan fascism uppträder inom administrationen?
Var är politikens ansvar för att inte samhället åter skall hamna i den
sociala ingenjörskonstens hemska nät?
Eller är vi redan där?

22 mars 2013

Miljöregler och avreglering prioriteras av Sverige


Det sprids avundsjuka bland bönderna i dag. "Det går en ymel och grunk över landet", som han sa Gustaf Eriksson - Gösta den första! En del har förbyggt sig och har därför för litet mark och ekonomin är i botten. Då tittar de på grannen som för länge sedan insett att det inte går ekonomiskt att delta i racet mot störst bäst och vackrast. 

Grannen använder således bara betesputsen för att få del av de stöd som EU utformat på ett sådant sätt att de kan fungera som en jordbank. Stöden tillkom ju när det p.g.a. väldig import av kraftfoder till EU bildades köttberg och mjölksjöar som man ville stoppa.

Den som förbyggt sig vill då ta över grannens "vanhävdade" jordbruksmark för att "producera". Och därför börjar en del desperata bönder ropa på en vanhävdslag, som försvann med avregleringsbeslutet 1990. En del bönder kräver i dag självförslavning! Att kunna tvingas producera utan lönsamhet bara för att du äger en liten gård - ja, även stor gård förstås. 

Som jag sa då, det var det bästa med avregleringsbeslutet att staten därmed inte längre kunde tvinga bönder att producera utan lönsamhet, vilken ju hade blivit totalt utraderad om avregleringen hade genomförts.

Svenska bönder, bönder i ett högkostnadsland, hade inte haft en chans att producera till dumpade världsmarknadspriser.

HR

Ps. Jag har tyvärr inte förstått vad Gösta den första menade med ymel och grunk, men så sa han. Ds.

GMO och Monsanto 2

I debatten och striden om GMO så är Percy Schmeiser självskriven som pionjär och frontalfigur.
En av dessa bönder/farmare i USA och Canada som vågar stå upp emot det fullständiga juridiska, politiska och moraliska moras som GMO har inneburit.
Den stora striden om världens största marknad, människans mage, människans matbehov förs främst ute på de amerikanska åkerfälten mellan gamla bönder på drygt de sjuttio och ett av väldens största transnationella bolag.
Alltså, aldrig har historien om David och Goliat stämt så väl som här!
Låt mig presentera en David: Percy Schmeiser.

Läs:
och:
och:
eller:

21 mars 2013

En brottslig historia 2


En mindre bonde, 72 år, som tagit fasta på politikernas ord om att jobba till 72 (?) höll morgonen den 22 januari på att köra in foder till sina kor. Då dyker det upp en djurskyddskontrollant på gården och vill göra en kontroll. 72-åringen är litet jäktad och ber kontrollanten, CM att återkomma senare. Det går inte kontrollanten från länsstyrelsen med på utan ringer till polisen för att få hjälp att ändå tränga sig ini ladugården

Bonden fortsätter att hämta ensilagebalar från upplagsplatsen och plötsligt kör två polisbilar fram på gården och fyra poliser närmar sig traktorn. De beordrar bonden att kliva ur traktorn för att de vill tala med honom. Det är åtskilliga minusgrader och bonden är inte klädd att lämna den varma hytten (klädd för hytten, alternativt värmen i ladugården) och att ställa sig på gården i kylan. Han ber dem därför framföra sitt budskap utan att han lämnar traktorn.

Med detta svar låter sig ordningsmakten inte nöja utan de rycker tag i bonden och sliter ut honom ur hytten. Varvid de rycker loss underarmen från överarmen så leden går isär och benen putar ut genom skinnet. Därefter lägger de hans händer på ryggen och lägger honom framstupa på motorhuven på en av polisbilarna, med ett knä i ryggen.  "Jag trodde att jag skulle dö"!

Kontrollanten går in i ladugården och kollar och konstaterar bl.a, att där finns inget foder på foderbordet. Nej, han fick ju aldrig chansen att köra in något foder. Men som vi vet är det numera förbjudet att, enligt tolkningen av djurskyddslagen, låta foderbordet vara rent en enda sekund under dygnet = "ständig tillgång". Vilket är främmande för en bonde som är uppvuxen med helt andra utfodringsrutiner och i en annan "kultur", inbegripet rättsstatskultur. Men för den delen aldrig tidigare haft med polisen att göra. En hastig förflyttning från en kultur till en ny - mera "modern" kultur! Men för honom var det förvisso ingen kul tur alls, snarare otur!

Poliserna lämnar gården och gör en anmälan mot bonden för våld mot tjänstemän, eller vad det nu kan heta. Det är vad som media rapporterat, eftersom de aldrig tycks ha hört talas om uttrycket - låt även den andra parten komma till tals.. Därvid kan det vara intressant att veta att den 72-årige bonden lär väga 63 kilo och jag har svårt att föreställa mig att han skulle ge sig på fyra vältränade poliser i 90-100-kilosklassen.

Bonden skjutsas till Varbergs lasarett (men inte av polisen) där han blir inlagd för att opereras ett par dagar senare. Går nu med gipsad arm i mitella och hans ungefär jämngamla hustru sköter efter "bästa förmåga" djuren. Med hjälp av en yngre son, till en granne, som kör traktorn för att hämta ensilagebalar, vilket hon inte klarar då hon inte kör traktor.  Ändå är arbetet i ladugården alltför tungt för henne så de tvingas nu skicka en del djur till en oplanerad slakt, Deras egna båda söner jobbar med annan verksamhet och har inte tid och möjlighet att hjälpa till.

Förvisso var bonden och hans fru på gång att avveckla djurhållningen, men i en takt som de trodde sig själva kunna bestämma.

Några dagar efter den här händelsen återkom polisen och beslagtog hans jaktgevär (som han hade licens för). En våldsbenägen! bonde kan man naturligtvis inte låta behålla sina vapen (våldsbenägen! - att han med bara händerna som vapen skull ge sig på fyra beväpnade poliser verkar väl högst trovärdigt i rättsstaten Sverige).


HR


Ps. Vad blir då epilogen av denna historia? Låt mig gissa! Bonden fälls för våld mot ordningsmakten och får böta. Han får djurförbud och blir av med sin vapenlicens. Poliserna går helt fria. Sverige 2013? En vacker avslutning på ett 50-60-årigt bondeliv i Sucia et hodierna!  - Det nutida Sverige. Ds.

20 mars 2013

" Likvärdiga villkor med konkurrenter ute i Europa", säger Erlandsson

Jag förstår inte förvåningen i media. Detta att bli av med svensk primärproduktion (bönderna) har varit en medveten målsättning sedan 1980-talet i Sverige. Se Gunnar Wetterbergs Rapport till ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi - Ds 1988:54 - till exempel.

I Expressen-artikeln "skyller" man dels på kalla krigets slut och på EU: "Beredskapen har successivt avvecklats efter att kalla kriget tog slut och Sverige gick med i EU". Men Sverige föregick kalla krigets slut och hade vi inte gått med i EU så hade vi nått det, före kalla krigets slut, politiskt uppsatta målet (som samtliga partier i Riksdagen röstade Ja till den 9 juni 1990) ett Sverige fritt från eget livsmedelsproducerande jordbruk. Utan bönder, men inte utan "förädlingsindustri" - på importerade råvaror.

Beslutet den 9 juni 1990 handlade om att Sverige skulle "gå före" med avreglering av jordbruket - för fri konkurrens på "världsmarknaden" (en även då dumpad världsmarknad). Hade det beslutet genomförts, och vi således inte hade gått med i EU, hade "bekymret" med svenskt jordbruk varit löst för länge sedan. Genom EU-medlemskapet har vi istället fått en utdragen process utför det sluttande planet. 

Bl.a. därför röstade jag Nej till EU-medlemskap den 13 november 1994 för att få "problemet" svenskt jordbruk ur världen så fort som möjligt istället för den "garotteringsprocess" som det nu genomlider innan avlivningen av svenskt jordbruk är fullt ut genomförd. 

I dag ligger genomsnittsintäkten för ett svenskt "jordbruk" (djurhållning, växtodling och skogsbruk) på ca 63 000 kr. Per år alltså - nota bene! Och en så låg inkomst för en "egenföretagare" har svenska staten dessutom mage att beskatta och belasta med arbetsgivaravgifter för att man är arbetsgivare åt sig själv. 

Inget annat land i EU beskattar så låga inkomster så högt. I Frankrike, som är svenska politikers hatobjekt nummer ett, när det gäller Frankrikes försvar av ett fortsatt jordbrukande i Europas Matland nr 1, ... i Frankrike beskattar man inte inkomster under ca 120 000 kr. "lika villkor" - det är inte i Frankrike "kor"na går "vill" - det är här vi har "villkor".

1990 var EG:s exportsubventioner mycket högre än i dag. Det som särskilt svenska politiker i dag ojar sig över att dessa, i dag mildare, exportsubventioner från EU,  drabbar "de fattiga i Syd". En sådan dumpning in på den svenska marknaden, i ett avreglerat svenskt jordbruk, applåderade samtliga svenska riksdagspartier däremot 1990. Självspäkning är tydligen en svensk favoritgren bland våra politiker. Åtminstone så länge den inte går ut över dem själva.

Någonstans har jag antecknat en del citat, från början av 1990-talet, citat gjorda av framträdande politiker, men hittar dem inte just nu och minns inte citaten ordagrant. Dock, Marita Ulvskog (i dag EUparlamentariker för S), till exempel, visade i alla fall förståelse för att det skulle komma att kännas främmande för bönderna att inte längre behöva producera livsmedel. 

Och tydligast av alla uttryckte sig näringsminsiter Leif Pagrotsky (S), som ganska ordagrant sa att: Jordbruket är en gammal näring under avveckling. Sådana gammaldags mossiga verksamheter ska naturligtvis inte ett "högt utvecklat land som Sverige" ägna sig åt.

Det lustiga är bara att inte alla svenska bönder fattar vad politiken har för mål vad gäller svensk primärproduktion - bönder. Utan fortsätter resan mot avgrunden. Med den här utvecklingen har ju inte ens livsmedelsindustrin på litet längre sikt chans att överleva i Sverige, även om de kan importera billiga råvaror från "de fattiga i Syd" att "förädla" i industrin. Hästköttslasangerna importera vi ju, till exempel, redan från andra länders "förädlingsindustri". 

En och annan politiker tycks dock ha ändrat uppfattning. Göran Persson, till exempel, säger nu att vi småbönder kan inte klara oss utan EU-stöd. Han har numera en gård i Sörmland på 350 hektar - Båven AB - (eller om det möjligen stavas med o - sjönamnet är i alla fall av uråldrigt indoeuropeiskt ursprung)  - och är därmed en typisk svensk småbonde - eller hur? Med den begränsade arealen lär han i alla fall inte få inträde i Jordägarförbundet, så då kanske han är en småbonde, trots allt.

Göran Persson har vid något tillfälle sagt att en av de böcker han tycker bäst om är Knut Hamsuns Markens gröda, och den handlar otvivelaktigt om en småbonde - som dessutom bryter ny mark i ödemarken. Jag delar GP.s uppfattning om Markens gröda.

HR

LRF-möte

I förra veckan var jag med på ett LRF- möte.
Jag har inte varit medlem i LRF sedan början av 1990- talet. Jag hade dock fått en inbjudan som jag inte kunde motstå. Till en träff för folk på landsbygden som avvek på något sätt, ty man ville ha in åsikter om vad man (LRF) gjorde och borde göra som organisation.

Jag var givetvis äldst. Och därmed hade jag, troligen, det längsta perspektivet på frågan. Men ett perspektiv på tillvaron har människan inte. Hur skall man hinna med det? Så vad hände då?
Var och en presenterade sin uppfattning, vilket blev ett något splittrat startfält. Som det ju var meningen. Men det var intressant för mig som så mycket lever i min "egen värld".

Intrycket, sammantaget, är dock att LRF precis som alltid är en kvarleva från en tid som försvunnit. Redan när jag började min bana inom lantbruket blev jag medveten om den situationen. En närmast reaktionär, konflikträdd och auktoritetsdominerad organisation som lever kvar i sin trettiotalstradition, där man först fuktar ett finger för att känna varifrån vinden blåser och vad överheten önskar. En sådan organisationskultur kan ingen rå på eller förändra, så jag måste ändå anse att LRF gjort ett tappert försök när man nu söker "nya" vägar.

Min uppfattning om LRF är alltså präglad av snart femtio års erfarenhet av landsbygdsliv. Intrycket av LRF från denna tid är just bristen på spets och kampanda. Känslan av att " man biter över ett för stort stycke så man mister alltihop" har funnits hela tiden. Därmed kan man inte lösa några problem alls utan medlemmarna blir bara bondeoffer i ett samhällsspel.

När den första samhällskriser efter 1945 uppstod i början av 1970- talet, där en global oljekris, tillsammans med global missväxt ruskade om Sverige och startade en subventionsvåg inom lantbruket och en inflationsvåg i hela det svenska samhället. När politiken hämtat sig från denna chock återupptog man tankarna från sextiotalet. "Sverige skall ha animaliefabriker" och inte bönder. LRF insåg inte allvaret i detta utan trodde nog att man som förut skulle kunna förhandla. Därför tog man inte striden om beskyllningarna om lantbrukets del i miljöproblemen utan såg det som ett kort i spelet bara. Men så var det inte. Ty den som blir utsedd till miljömarodörsrollen och accepterar det är förlorad. Och så blev det. Östersjön är grönare än förut och svenskt jordbruk är marginaliserat. LRF gjorde ett taktiskt misstag i denna fråga redan från början på 1970-80-talen.

Vid EU-debatten och omröstningen trodde åter LRF att förhandlingar i gammal stil skulle vara bra. Om man gjorde som överheten vill så skulle man få något tillbaka. Även om beslutet att ställa upp för ett EU-medlemskap helt stred mot medlemmarnas uppfattning. Dock missade LRF chansen att plocka hem resultatet då man avstod från hela CAP, utan bara plockade hem det man trodde var smakligt för politiken. Ett misstag som underminerat svensk landsbygd som inte visat sig förrän i dessa dagar, då svensk lantbruk inte längre kan konkurrera mot importen och lantbrukarnas ekonomiska och sociala situation gör att den svenska urbaniseringen är Unionens värsta!

Jag försökte peka på dessa två uppenbara taktiska misstag som LRF, som organisation gjort och ville peka på var problemet idag är. Det problem som en organisation som LRF faktiskt kan påverka. Skattetrycket på landsbygden. I jämförelse mot vad förutsättningarna för vår tre urbana områden är. Men då uppstod samma reaktion som jag kände igen från miljödebatten på 1980-talet. Man skyggade för frågan. Samma reaktion som 1995. Man vill inte utmana politiken med krav.

Så vem skall då rädda landsbygden från total undergång?
Majoriteten av världens befolkning bor nu i städerna! Så långt har det inte gått i Sverige ännu, men den aktiva lantbrukarbefolkningen är så liten att ingen kan lägga något ansvar, utöver kravet att försörja sig själv, på lantbrukarkåren, även om LRF tyvärr fortfarande ibland kommer med sitt huvudlösa påstående: "Näringen skall ta sitt ansvar"!
Ansvaret för samhällets framtid ligger på städernas befolkning. En politiskt ny förutsättning, då landsbygdens befolkning hittills varit en majoritet som minoriteten i städerna har kunnat exploatera efter eget tycke och smak. Den tiden är förbi och det ger politiken andra förutsättningar och även medborgarnas personliga beslut påverkas radikalt framöver!

tg

19 mars 2013

Varför bli bonde när man kan bli stjärnkock?

En antologi utgiven genom Svensk Mjölks, en avdelning inom LRF, försorg med titels MATEN och MAKTEN - Hur skall den nya världen mättas?, med författare Christer Isaksson som redaktör, som även ställer de frågor som boken försöker belysa. Hur skall svenskarna ställa sig i frågan om sin livsmedelskonsumtion när nu importen överstiger 50% av konsumtionen. Ett antal samhällsdebattörer, politiker och statliga tjänstemän deltar med sina uppfattningar. Även den mest bevandrade inom jordbrukspolitikens snåriga värld kan ha utbyte av denna bok.

För mig, dock, kommer en händelse från 1980-talet upp ur mitt minne. Jag hade efter flera år som förtroendevald inom LRF, i miljöfrågor, för min lokala krets, blivit skickad på en kurs i miljöfrågor på LRF:S kursgård Sånga-Säby vid Stockholm. Vid ett tillfälle där skulle en debatt ske med en inbjuden (S)-politiker. En meningslös debatt då allt var uppvisning av vissa "medbönder" i syfte att markera sin position inom LRF genom ceremoniella "skenfäktningar" med den inbjudna politikern. En närmast komisk tillställning. Tyvärr har boken MATEN och MAKTEN samma anslag hos en del av de medverkande skribenterna och idag är detta inte särskilt komiskt då redaktör Isaksson faktiskt är allvarligt bekymrad i sin text. Däremot är de flesta andra inte särskilt fundersamma utan agerar som om att avsteg från det politiskt korrekta vore en dödssynd. Och så är det kanske som anställda i de organisationer där de har sin hemvist eller som "fria" debattörer.

Christer Isakssons fråga: Varför bli bonde när man kan bli stjärnkock? är högst relevant. Många viktiga argument för en bondekarriär presenterades i detta kapitel, men svaret uteblev dock på frågan och därför skickade han frågan vidare till andra som fick förklara sig. Med samma uteblivna svar. Från Naturskyddsföreningen yttrade sig Gun Rudquist enligt från sin etablerade utgångspunkt där inaktuella och politiskt korrekta argument rabblades upp. Någon självkritik eller nytänkande kunde tyvärr inte hittas i den texten. Mitt intryck blev att SNF anser att stjärnkockens yrke är klart viktigare än bondens.

Harald Svensson, chefekonomen vid Jordbruksverket, hade däremot en intressant inlaga som dock avslöjade att han faktiskt har brister i både biologi och ekonomisk insikt. För att inte nämna den politiska ekonomin, hur CAP påverkar enskilda lantbrukares reaktioner och ekonomi. Helt riktigt påtalade han att mjölkproduktionen, med uppfödning och skötsel av nötkreatur, är svenska lantbrukets biologiska och ekonomiska ryggrad. Men att påstå att ytterligare effektivitetskrav i samma riktning som hittills skulle vara enda vägen visar att han inte är tillräckligt bevandrad i lantbruksbiologi. Kvantitet är inte det samma som kvalitet. Särskilt inte i livsmedel! Dock är Harald Svenssons del i boken mycket värdefull för ytterligare resonemang om lantbrukets framtid.

Ett annat inslag som överraskade var Stefan de Wylders jordbrukspolitiska del om den europeiska bakgrunden där jag fått en helt annan uppfattning från mina kontakter inom den globala/europeiska småbrukarrörelsen La Via Campesina. Hans förklaring till omläggningen av CAP (Common Agriculture Policy) under åren verkar mer vara en efterhandskonstruktion för att passa den svenska debatten. Likaså etanolproduktionen av majs i USA har, vad jag vet, andra andra utgångspunkter än Stefan de Wylders ingång. Dock skall man erkänna att i grunden närmar sig han frågan om mästerkocken, även om han inte har svaret varför ingen vill bli bonde.

Utöver flera andra inlägg har till slut Christer Isaksson några kapitel i slutet där man känner redaktörens djupa oro över samhällsutvecklingen. Många av mina frågor finns däremot inte med. Vad kommer till exempel att ske om kronan faller vid nästa arbetslöshetskris då svensk ekonomi inte klarar att hålla uppe kronans värde och importmaten ökar till nivåer då ICA och andra storhandlare konstaterar att deras vinster är för låga och att detta strider mot aktiebolagslagens krav på vinstmaximering. Och fortfarande inget svar på frågan om varför det är bättre att vara stjärnkock än bonde. Men den som har ögon att läsa med kan säkert lista ut i texten varför bönder lämnar näringen och få nya träder till. Ty svaret finns där att läsa mellan raderna!

Ska vi producera mat i Sverige? 
20/3kl 18.00 Debatt med Helena Jonsson, ordförande LRF, med flera. Moderator: Christer Isaksson, journalist och författare

18 mars 2013

EU:s Jordbrukspolitik CAP



Nu är karusellen runt EU:s jordbrukspolitik i full gång.
Alla politiker i Bryssel-parlamentet skall yttra sig, även om insikten om CAP är svag hos de folkvalda.
Man kan konstatera att t.ex. Isabella Lövin, som (tyvärr?) fick NOrdBruks pris en gång för sin bok om europeiskt fiske, nu, enligt SvD, uttalar sig om CAP på ett okunnigt sätt.
Ur SvD:

–Detta är en illojal konkurrens där rika länder bestraffar jordbrukare i utvecklingsländer som aldrig kan konkurrera med EU-producenter som först får direkta subventioner och sedan exportstöd för att dumpa priser i andra länder, sade Isabella Lövin (MP).

Om detta är en genomgående uppfattning för parlamentarikernas åsikter så är Europas livsmedelsförsörjning i farozonen!


Och utdrag ur Jordbruk 2.0.1, sidan 42:

Enligt Food Sovereignty skall de odlingskostnader som det lokala jordbruket har, vara styrande för prisnivåerna på livsmedelsmarknaden i det egna landet. Varje nation skall ha ett tullskydd för att kunna stoppa dumping av importerade livsmedelsprodukter på den egna marknaden! Därmed faller EU:s viktigaste instrument för att skydda den europeiska livsmedelsindustrin, exportsubventionerna på livsmedel. 

Slut citat.
Notera den lilla, men väsentliga skillnaden i texten. Lövin pratar om exportsubventioner av jordbruksprodukter, medan det egentligen är exportstöd till industrin, som taktiskt kallas jordbruksstöd och faktiskt ingår i CAP.
Problemet med CAP är att man inte från politisk sida ser de förändringar som sker i varje medlemsland.
Sverige och svenska politiker förstår inte vad som sker bara i vårt närmaste grannland inom jordbruket. I Danmark är debatten i full gång.
Det danska lantbruket "ockuperar" 60% av dansk landareal, men sysselsätter allt färre danskar. Så irritationen hos den övriga befolkningen ökar...
Dessutom är jordbruksproduktionen en dålig ekonomisk affär för det danska samhället, numera. Bara för 10 år sedan kunde företrädare för de danska lantbrukarna bara slå en signal till stadsministern och dörrarna öppnades direkt. Idag är lantbruket inte lika populärt hos politiken.

Om då dansk lantbruk blir framöver, enligt önskemål från parlamentariker som Isabella Lövin, en ännu sämre affär så kommer troligen danskarna att rekommendera nedläggning eller eventuellt ett lantbruk på nationell självhushållningsnivå. Något som kanske kommer att överaska svenska politiker, som i sin enfald tror att Danmark alltid kommer att ha danska bönder (och en exporterande livsmedelsindustri). 
Och om detta sprider sig....

16 mars 2013

Glädjande besked?

Indiska odlingsresultat:
 http://www.guardian.co.uk/global-development/2013/feb/16/india-rice-farmers-revolution

Ur Jordbruk 2.0.1:


När man samtalar med bönder från syd. Bönder ur den internationella sociala bonderörelsen La Via Campesina. Bönder från Chile, Indien eller något annat land, inser man att deras uppfattning är helt annorlunda. Exportgrödor är endast ett komplement till en lokal marknad för livsmedel. En bonde i syd som lever på husbehovsjordbruk har ett begränsat behov av kontanter. Ungefär samma ekonomi som en liten bonde i Sverige för 60-70 år sedan. Därför räcker det med att sälja en tiondel av sin skörd. Resten används i det egna hushållet. Dessutom sker ingen bortodling av näringsämnen. Alltså, någon dyrbar konstgödsel, särskilt växtnäringsämnet fosformineral, behöver man inte köpa. Den dag då man blir lantbrukare och säljer hela sin skörd, som en svensk lantbrukare, 100 %, måste man ersätta de bortodlade växtnäringsämnena med inköpt gödsel, ty den ekologiska balansen har upphört. En bitter erfarenhet som fått bönder i Indien att bli så skuldsatta och desperata att självmordet blivit sista utvägen ur ett nyliberalt slaveri.


Blir detta erfarenheten?
När marknaden tömt böndernas resurser?

15 mars 2013

GMO och Monsanto 1

I boken "Jordbruk 2.0.1" skriver jag på sidan 20:

Den nyaste tekniken på området, det som kallas GMO, Genetiskt Modifierade Organismer, är en teknik där man går in i livets styrmekanismer, DNA, mer direkt, för att förändra den genetiska koden i kommersiellt syfte. För att skydda detta kommersiella värde åt teknikföretag som Monsanto och Syngenta, har man sedan 1982 en möjlighet att patentera sitt genetiska manipulerande. Detta är ett mycket mer genomgripande produktskydd än de system som funnits tidigare. Ty trots allt gav inte rasbildning och sortutveckling några spärrar för andra medborgare, utan även en intresserad bonde kunde utveckla egna sorter eller skapa en egen husdjursras. 

Hur fungerar detta idag?
Låt oss följa en bonde som tagit striden!
Vernon Hugh Bowman, en lantbrukare från Indiana, USA, som vågar nu, som drygt sjuttioåring, ta striden mot Monsanto!

eller:
eller:

14 mars 2013

Sverige är fantastiskt

I ett antal TV-program har man dokumenterat Olof Palmes liv. Det har rört upp känslor och minnen som man trodde var borta. Själv har jag inte sett programmen men de som sett programmen vill påstå att de fått en ny bild av Palme. Det är ganska naturligt. Palme skapade en uppfattning av Sverige som internationellt och hos svenska folket gjorde Sverige unikt. En självbild som svenskarna gör allt för att upprätthålla. Men är Sverige så fantastiskt som svenskarna gärna vill tro?

Tanken på svenskarnas internationella solidaritet har varit ett mantra som upprepats sedan Palmes tid. Immigranter man resonerat med sedan dess har knappast uppfatta att det funnits ett Sverige före Palme. Vilket visar Olof Palmes oerhörda politiska genomslag. Mordet på Olof Palme kan därför varit en mycket större politisk katastrof är ett statsministermord. De politiska effekterna sköljer över svenskarna än i dag. Den politiska förlamningen efter mordet tycks kvarstå som en nostalgisk längtan efter den tid som var. Trots att man kan konstatera att de nyliberala impulserna redan under Palmes tid var på väg in i svensk politik. Någonstans där började den stora förnekelsens tid.

Under 1990-talet blev svensk ekonomi utsatt för en stor påfrestning som kallas "500%". Den borgliga regeringen Bildt lånade upp enorma summor och skuldsatte svenska folket på ett sätt som skapade chockvågor genom befolkningen. Vilket bäddade för Göran Perssons framgångsrika år som statsminister. Vad folk inte riktigt förstått är Perssons plundring av de gemensamma tillgångarna för att balansera skulden som uppstod med "500%"- krisen. En av dessa omläggningar var pensionsförändringen där ATP- systemet förändrades och de fonderade medlen placerades i aktier i ett läge då börsen var övervärderad. Så därmed var de goda årens inkomster till framtida pensioner från 1960-70-talen borta och svenskarnas förväntade skapliga pensioner "bidde en tummetott".

Tyvärr har inte detta kalla faktum nått folket utan en generationskonflikt har uppstått där olika generationer har helt olika uppfattning om sakernas tillstånd. Detta var Göran Persson helt medveten om när han släppte pensionsreformen genom att utrycka sin oro över 50-talisternas chock när de inser pensionens svaga försörjningsförmåga. Och nu börjar 50-talisterna ta ut pensionen. Man måste tänka på att 40-och 50-talisterna är de årgångar som betalat mest skatt av svenskarna de senaste århundradena. Både 40- och 50-talisterna har upplevt flera årtionden av svår ekonomisk kris, som högränteåren på 80- och 90-talen, så för många var inte de bästa åren i livet annat än en kamp för överlevnaden. Vilket inte har uppmärksammats genom den självbild av Sverige som ett gynnat land med medborgare som kunnat surfa fram i tillvaron.

Dock börjar denna falska självbild av svenskarnas gynnade pensionärssituation nu krackelera då den europeiska lånekarusellen visar att svenskarna byggt sin självbild på lån. En självbild som avslöjas när man blir pensionär, ty ett pensionärsliv baserat på en låg pension och höga lån är omöjligt. Precis som Persson befarade upptäcker allt fler att levnadsvillkoren drastiskt försämrats för många fler pensionärer än förut. Allt fler pensionärer hamnar hos Kronofogden när man försöker upprätthålla sin standard. Pensionernas storlek är ibland så låga att omgivningen inte tror att det är sant. En kvardröjande effekt av den självbild som svenskarna hade på 1970-80-talen.
Därmed har man en allvarlig politisk konflikt på uppsegling!

Den senaste tidens förnekelse om en svensk fattigdom, som Janne Josefsson på ett inkompetent sätt förstärkte i TV, gör denna politiska konflikt än värre. De fattigdomskriterier som används i övriga EU negligeras totalt av hela etablissemanget, inklusive Janne Josefsson. Något som ingår i den gamla svenska självbilden. Men för den drabbade nyblivna 50-talistpensionären som skall skatta på sin pension blir nettoinkomsten, efter skatt, ibland så liten som 2500kr per månad! Åter kan ingen tro att detta är sant, ty vi lever ju i det "rika Sverige".
Dessutom drabbas människor som levt efter eget huvud och alltså varit dessa "stigfinnare" som politiken alltid talat sig varma för. Men genom systemets utformning, med beskattning av folk under existensminimum, så blir man ett rent socialfall.

Än värre blir då situationen när flyktingar som kommer till Sverige möjligen betraktas ur en annan samhällsvinkel. Man använder tydligen socialbidragsnormerna. Och detta ger då ett annat ekonomiskt utfall för individerna. Och detta uppfattas av pensionärer med låg och beskattad pension, som en märklig situation. En politisk konflikt har uppstått. något som under senare år blivit den mest påträngande huvudvärken för aktiva politiker. Istället för att öppet redovisa hur systemet fungera och ta en offentlig debatt om frågan, gömmer sig politiken och kallar sina egna väljare för rasister. En märklig politik! En förnekelsepolitik som hänger ihop med den svenska sjävbilden om det rika Sverige

13 mars 2013

Skogspolitik, här och där.

Svensk inrikes kolonialpolitik har sina sidor.
Och tycks vara fullständigt okänt för de flesta svenskar.
För mig också, tills jag var med och bildade NOrdBruk, den svenska avdelningen av La Via Campesina, 1997.
Svensk inrikes kolonialpolitik som varit i bruk sedan Gustav Wasa.
Men som nu blivit en svensk akilleshäl, ett skott i foten, ett svenskt politiskt harakiri där kontrollen över svenska naturresurser släpps ut på en internationell krämarverksamhet, det som kallas nyliberal WTO-politik.
Se bara hur Stora Enso agerar och hur detta utrycks i svensk media.

Läs:
eller:
eller:
och:

12 mars 2013

En brottslig historia 1

En något underlig händelse i slutet av januari 2013 kan bli starten för en förändring av en  juridisk trend.
Sedan mitten av 1980-talet då socialdemokraterna i Sverige fann att man med något demokratiskt tvivelaktiga metoder kunde ge (inbillade) politiska motståndare på pälsen med nystiftade lagar, i detta fall särskilt djurskyddslagen som gjordes om då.
En mängd "bör" i lagtexten ändrades till "skall".
Detta påfund har sedan blivit en trend och nu går utanför förnuftig politik med det senaste förslaget där flera lagförslag mer liknar medeltida häxprocesser än upplyst juridik.
Detta har inneburit att samhällets insatser på området blir både dyrt och rättsosäkert.
Och rent av bryta mot mänskliga rättigheter och Europakonventionen.
Den händelse som skedde i slutet av januari 2013 skall jag följa så långt det går...

11 mars 2013

Gruvdrift och Rovdrift

Sedan Sverige anslöts till Europeiska Unionen har förutsättningarna för svensk politik och svenska folkets inflytande i sitt eget land förändrats radikalt.
Dock finns upprorstendenser!
Det senaste är insikten att Sverige blivit en bananrepublik, en råvarukoloni.
Upproret sprider sig!
Svenskarna har fortfarande kvar de demokratiska vapnen, Riksdagen (det demokratiskt valda parlamentet) och kronan (en egen valuta).

Läs här:
Och här:

10 mars 2013

För 50 år sedan.

Inför höstens kommunalval stod oppositionen splittrad. Centern och Folkpartiet enades dock om ett gemensamt mittenalternativ, men högern under ledning av Gunnar Heckscher hade mjuknat något när det gällde ATP-frågan. De drev frågan om ja till Europa, vilket inte uppskattades av väljarna. Valdebatten fördes numera i TV och där attraherades inte väljarna av Gunnar Hekschers person och budskap.

Den socialdemokratiska regeringen fortsatte att pressa det ekologiska och småskaliga jordbruket och menade att det måste rationaliseras med inriktning mot ett effektivt storskaligt jordbruk, där det sovjetiska stod som förebild, med sitt hänsynslösa utnyttjande av kemikalier och människor. 

Småbruken skulle läggas samman till stora rationella gårdar, som kunde utnyttja den moderna kemins möjligheter, för att kunna producera så billig mat som möjligt. Statsrådet Ulla Lindström skanderade om att våra småbönder med ett medelkoantal på åtta stycken måste upphöra. Och när man visste att en man klarade att sköta trettio till fyrtio kor, även om han måste springa lite, visade det sig att utvecklingen mot storskalig livsmdelsproduktion måste tvingas fram med hjälp av ekonomiska påtryckningsmedel och hon fick medhåll av Folkpartiet.

Källa: Familjejordbrukarnas Tidning.
www.familjejordbrukarna.se