"Marie Söderqvist som är VD för Livsmedelsföretagen säger att "visst
kan det ur konsumentens perspektiv finnas ett värde i sig att råvaran är svensk. Men livsmedelsindustrin har ett ganska osentimentalt förhållande till var råvarorna kommer ifrån. Rent krasst skulle den kunna klara sig utan svensk primärproduktion."
Precis vad Pascal Lamy sa på ett möte med livmedelsindustrins lobbyister i Bryssel för några år sedan, då han var EU:s handelsminister.
Hon har i alla fall rätt om sin krassa syn på livsmedelsindustrins obefintliga behov av svenska råvaror. Vad hon inte tycks inse är att även svensk livsmedelsindustri också är på väg att undan för undan flytta ut. Flytta i riktning mot råvarorna, ännu större storskalighet och billigare arbetskraft.
Och så detta evinnerliga tjat om att exportera mat från Sverige. Idioter! Absolut vodka (franskt företag - vinsterna i FR), kaffe och bananer är ju våra främsta exportvaror. Något egenodlat kan vi väl knappast konkurrera med. Men finns det det så ger det ju utrymme för ännu mer "nudlar" att fylla det ytterligare underskott som uppstår om vi skulle lyckas exportera "riktig mat".
I gårdagens Ekots lördagsintervju intervjuade Malin Olofsson Göran Holm, ny höjdare bland livsmedelsföretagarna (kommer tydligen från Scan, numera finskt? danskt?). En hal ål som inte svarade rakt på en enda fråga. Men hade klart för sig att svensk livsmedelsindustri i dag är som vilken annan industri som helst. En sammansättningsindustri som plockar ihop sina produkter med delar av råvaror från alla håll och kanter, precis som bilindustrin.
Och det finns väl inget land i världen där samtliga politiska partier i decennier har applåderat den här "utvecklingen". Och jag kan inte se att det finns något svenskt politiskt parti som är beredda att göra något som ändrar på den pågående "utvecklingen".
Det närmaste vi varit att få en snabb framspolning för att komma till fait accompli - ett Sverige fritt från egen matproduktion - var väl 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Avreglering av svenskt jordbruk till världsmarknads- priser. En dumpad världsmarknad där EG:s exportsubventioner (vilka man i dag beklagar när de drabbar tredje världen, men som samtliga partier hyllade 1990 för att det skulle ge svenska konsumenter billig mat) skulle hjälpa till att sätta de sista spikarna i den svenskproducerade matkistan.
Alla partier var överens om att ett Sverige utan eget jordbruk vore toppen: Klarast uttryckte Leif Pagrotsky detta: Jordbruket är en gammal näring under avveckling. Från början har det väl varit vänstern som drivit på i den här frågan (i sitt bondeförakt - redan Strindberg klandrade Branting för detta) - bort med svenskt jordbruk, endast "animaliefabriker" bör få finnas. "I Sverige ska vi ha animaliefabriker", sa Holmqvist 1966 när Norge och Finland bjöd in Sverige till att försöka skapa en gemensam nordisk jordbrukspolitik (med småskalighet ("hela Norden ska leva"?). Men Sverige ville alltså ha en "mordiskt" jordbrukspolitik, vilket vi också fick.
Nu bromsades detta upp utav EU-medlemskapet, som jag röstade nej till. Det hade varit bättre att få en quickfix vad gäller avvecklingen av svenskt jordbruk än denna utdragna "garotteringsprocess", som ändå kommer att leda till samma slutmål. Och som lurar in människor i att belåna sig över skorsten för att få driva "animalifabrik". Om ingenting görs åt saken politiskt så rullar det bara på utför det sluttande planet. Och det politiska partiet som skulle tänkas kunna få några tankar i den riktningen har vi tyvärr inte. Och skulle ett sådant uppvaknade ske någonstans, så kommer det att ta så lång tid att vända skutan att det då är för sent.
Eftersom det redan i dag är för sent.
Lägg ägg, det är ju Påsk!
HR
