31 augusti 2013

Inrikes kolonialpolitik

Sverige är fantastiskt.
Landet håller sig med en egen koloni....
Norrland.

Låt oss spekulera i vad svensk press skulle skrivit om t.ex. Marocko skulle bygga 1100 vindkraftverk i "Väst-Sahara"...
Liknande det som planeras i Norrland. En utländsk variant av svensk inrikespolitik.

Att ett kraftbolag från Spanien satsar pengar i Väst-Sahara...
Med hjälp av statliga medel och subventioner från Marockanska staten, som kommer från  fosfatbrytningen i landet, ja, även då i Väst-Sahara...
Vilket väsen det hade blivit..
EU-företag sysslar med kolonial exploatering!
Marockanska staten är rena fascister...
Osv, osv....

Men nu är det inte så utan en svensk regering där Centerpartiet, "landsbygdens eget parti" (!!?) står för planerna. I Norrland.
I sann svensk inom-nationell kolonialistisk politik...
Ty Sverige har en egen koloni.
Norrland.

Det finns ett problem här...
Förutom just detta gamla inrikespolitiska problemet...
Naturtillgångarna styrs inte längre från Stockholm utan från Bryssel...
Fast det har inte stockholmarna insett än...
Och absolut inte nyblivna Centerministar...
ja, inga CENTERPARTISTER.

(det sägs att Bryssel redan 1970 hade denna galna svenska inrikespolitik helt klart för sig och redan då önskade att "die dumme Schweden" skulle nappa på EU/EG-betet....)
http://supermiljobloggen.se/nyheter

Att blanda bort korten

Ett av de mest uppenbara försöken att blanda bort korten gjorde statsminister Reinfeldt för något år sedan. Ni minns säkert...

Ena dagen så borgade han för en 100 miljarder till Bryssel.
Gav bort helt enkelt....
Nästa dag så tyckte han att pensionsåldern skulle höjas till 70 år...
Vem kommer då ihåg vad som sades dagen före.
Ingen!

Samma metod kör LRF-media mot sina medlemmar. Idag!
Blanda bort korten! Bönderna fattar inget ändå....
Ungefär som en tjänsteman inom SCAN en gång sade, (men inte till en medlem).
Ge bönderna litet god mat så kan man driva igenom vad som helst.....

Nu när man misslyckas med att driva igenom en vettig åternationalisering av jordbrukspolitiken, (vilket var väntat) så försöker man blanda bort korten...
-Det är för jävlit att EU-grisar inte har samma villkor som här hemma...-
Visst, blanda bort korten bara...
Peka finger åt andra.
Precis som facket gör när man inte klarar att få fram vettiga avtal. Kolla vad direktörerna tjänar....
Så glömmer folk hur de själva har det.
Såp-Opera!
http://www.atl.nu/lantbruk/m-nga-eu-grisar-f-ds-upp-olagligt

30 augusti 2013

Lägga krutet i rätt pipa...

LRF är en märklig organisation.
När tiderna är dåliga så anser man att medlemmarna är usla företagare, eller rent av usla människor.
När LRF inte lyckas förhandla fram bättre villkor för medlemmarna, landets lantbruksföretagare.
Apropå vad som sker angående den åternationaliserade jordbrukspolitiken!

Vad jag kan påminna mig så var det en viss diktator som skyllde ifrån sig på folket när han hade gjort ett fundamentalt och katastrofalt misstag....
Samma taktik kör LRF med som nu skickar ut sina härolder som skall sprida dåligt samvete hos de trogna...
"Begå ekonomiskt harakiri! Annars är du en dålig LRF-medlem!"

Nu berör inte detta mig på annat sätt än att jag är en svensk medborgare...
Och därmed drabbas av tokig svensk politik, precis som andra svenska medborgare...

Å andra sidan.
Jag är inte heller kund hos ATL, ty jag sköter min ekonomi som ATLs ledarskribent menar att man skall göra...
Se över sina kostnader och plocka bort allt onödigt.
Ty ATL:s råd är jag och de flesta andra svenska medborgare helt medvetna om...
Så varför lägga utgifter på en ATL-prenumeration!?
http://www.atl.nu/ledare/l-gg-krutet-p-det-du-sj-lv-kan-p-verka

Förresten..
Att lyfta en besättning från 8500 kg per år till 10200 kg per år gör man inte genom att "trolla med knäna"...
Som att skriva 10 200 på datorn.

Skall man jämföra så varför stanna i Sverige.
Utanför Mexico City ligger en gård med 25 000 kor..
De måste ju då ha den absolut bästa ekonomin. Störst, bäst och vackrast.
Några ynkliga smågårdar i Norrland är blaha i detta.
Så skall man följa ATL:s råd så emigrera!
Och lägg ner ATL. Att spotta på sina läsare måste ju vara enbart dumt!
Lämna LRF, ty att vara medlem i en lobbyorgansation som beskyller sina medlemmar för lathet och inkompetens är ju fullständigt huvudlöst....

Vildsvinsspår

När man är ute i skogen och letar efter svamp så hittar man en del annat också.
Som spår efter djur.
Hur vet man då vad som är grävt av grävling eller vildsvin...

Grävling brukar bara göra små hål i marken.
Vildsvin gör ett mer markant arbete...
Plöjer upp några kvadratmeter. Här och där...

Här är några bilder på sådant arbete.


Landsbygdsprogrammet och gycklarna

I LRF- medias tidning ATL, där den web-baserade öppna debatten ströps effektivt för en månad sedan, har några godkända debattörer fått yttra sig.
Bland annat förre jordbruksministern Annika Åhnbergh som på sin tid som jordbruksminister gjorde några tveksamma åtgärder som inte ens Arbetsförmedlingens förra GD ens kommit i närheten av..
Nåväl.
Styrningen av den web-baserade ATL är åter i stil med forna tiders toppstyrda LRF och dess tidningar. Där censuren var helt i klass med ryska Pravda...

Angående diskussionen om landsbygdsprogrammet, där regeringen tappat en stor del av medlen redan i Bryssel, självmant och att nu kräver LRF att staten skall delfinansiera bristerna med 500 miljoner, så har ju ESO-rapporten klassat ner hela programmet som ett skott i luften. Och det är ju rätt då landsbygdsprogrammet utgår från felaktiga förutsättningar. Politiska förutsättningar som grundades redan på 1970-talet. Men vem vill ta i den missen...
http://www.atl.nu/arbetsliv/f-rsenad-f-rl-ngning-av-ers-ttningar

I kommunala organisationer har man under senare år infört en ny yrkeskår.
Och inte bara där.
Strateger.
Ett modeyrke.
Vars funktion är synnerligen tveksamt.....
Jag förmodar att jobbet innebär att man skall säga sanningar. En modern variant av de medeltida gycklarnas uppgift...
Men vem vågar idag bita den hand som föder en. Det var nog lättare på medeltiden.
http://www.atl.nu/synpunkten/bra-landsbygdsprogram-kan-bli-b-ttre

En annan "strateg" är Centerpartiets Åsling, som i sann centeranda tassar runt problemet.
http://www.atl.nu/synpunkten/v-lkommet-st-d-f-r-landsbygdsprogrammet

Måste vi kanske åter kalla in gamla tider riktiga gycklare på den politiska arenan.
Så att sanningar åter kan sägas offentligt....
http://www.expressen.se/nyheter/bert-karlsson-hyllar-kostchefen-som-avgar/


_____________

29 augusti 2013

Debattens vågor.

På LAND Lantbruks websida har en rad med debattartiklar lagts ut om Landsbygdsprogrammet.
ESO-rapporten får på pälsen....
Kul läsning. (kanske..)
http://www.lantbruk.com/debatt

Påminner därför gärna om mina skriverier här för någon vecka sedan....
http://familjejordbruk.blogspot.se/search/label/ESO

Frågan är vad detta ger för resultat.
Ty det är ju en skenfäktning mellan LRF och Regeringen...
Var är folket/människorna/ bönder och lantbrukare?
De är ju inte med, det har man ju sett till genom att släcka kommentarsmöjlighterena på webben!
Och denna skenfäkning hinner ingen fundera på just nu när tröskvädret är med...

Förresten så sägs det att landsbygdsprogrammet är en politisk katastrof över hela EU...
Dåligt utnyttjad och allmänt tveksam.

Att fundera på...

Man bör alltid påminna sig om vad som orsakade första världskrigets utbrott.
Det var de stora rubrikerna i engelsk press "NU ÄR DET NOG".
Sedan var det igång....
Nu när krigstrummorna åter hörs i pressen så är det synnerligen lämpligt att fundera på gamla erfarenheter.
http://www.dn.se/ledare

En bekant, född i Tyskland på sent trettiotal och alltså uppvuxen under kriget, berättade en gång om sin släkts öden.
Hans farfar hade en liten gård under första världskriget, där han drog fram sin familj.
Sonen, som anade att det skulle smälla igen, skaffade sig också en liten gård, utanför Berlin, där han drog fram sin familj.
Även han under brinnande krig. Precis som fadern..
Min bekants minnen från denna tid var att "familjens kor hade det väldigt lyxigt, ty de låg på äkta mattor"....
Berlinare kom ut till gården för att byta till sig litet mat.
Halm, som man normalt använder att strö under korna, måste  användas som foder men en "äkta" matta duger inte till foder, så det fick korna ligga på...
Något att fundera på...
http://cornucopia.cornubot.se/2013/08/halften-av-maten-borta-pa-tolv-dagar.html

28 augusti 2013

Urban eller rural

Just nu är svensk urbanisering i klass med sena artonhundratalets Frankrike.
En tid då Paris växte ohämmat under några årtionden. Den tid då August Strindberg vistades där...
Hans bok "Bland franska bönder" var för mig väldigt spännande då han på ett synnerligen tydligt sätt formulerade den tidens jordbrukspolitiska problem i Frankrike.
Var har vi några sådana samhällsobservatörer idag.
De som yttrar sig i svensk debatt anses nog vara kuriosa.
En snabb urbanisering anses vara modernt och framåt.
En fokusering på Stockholm anses vara högsta politiska intelligens, precis som det varit i århundraden. Inget nytt alltså...
Men är det framtiden?
Eller skott i foten för nationen Sverige? En återvändsgränd....

Som vanligt när man studerar svensk utveckling så räcker det att följa vad som sker utomlands, i mer utvecklade nationer, för att få en uppfattning om vad som kan vänta bakom hörnet.

Författaren i nedan länk beskriver hur snabbt förändringen skett inom amerikanskt (och svenskt) lantbruk mellan 1900 då 41% av den amerikanska arbetskraften jobbade inom lantbruket till idag, hundra år senare, enbart 2%....
Vad han menar är att den utveckling som skett i västvärldens lantbruk nu sker i många andra yrken.
Men sker detta fortare än vad samhället kan parera ty förändringarna inom jordbruket kunde klaras enbart på grund av de nya välbetalda arbetena i städer och brukssamhällena, åtminstone i Sverige.
Var finns jobben?
http://opinionator.blogs.nytimes.com

Författaren menar att detta är medelklassen kris. Och så kan det vara även i Sverige, då politiken under många år nu enbart sysslat med skattesänkningar för just medelklassen!
Är det en strukturell kris i samhället som man försöker dölja med dessa skattesänkningar?
http://www.svd.se

Finns det ett samband med den svenska skuldkrisen?
http://cornucopia.cornubot.se/2013/08/nya-rekordnivaer-for-hushallens.html

Hur vore det att skapa förutsättningar för medborgarnas egna initiativ istället för att styra samhället in i en återvändsgränd.
Med ett förnuftigt skattesystem. Ett vettigt grundavdrag, som ger darriga småföretag en chans även när det går dåligt....
Ty kollektiva lösningar, som skett under alltför lång tid, kommer inte att fungera i ett postindustriellt samhälle.
Då kanske inte svaret på frågan om urban eller rural är alldeles självklar.

Europeisk jordbrukspolitik

Alan Matthews skriver mycket om europeiskt jordbruk, särskilt om CAP (Common Agriculture Policy).
I en blogpost så berättar han om interventionssystemet som skapat så mycket diskussion under åren.
Han beskriver en fundamental förändring som skett nu...
Redan i första stycket.

"Growing price volatility on agricultural markets has renewed focus on the role of market support instruments. In successive CAP reforms, the role of market instruments has changed from essentially determining the market price received by producers to providing a market safety net. Intervention prices are set at low levels which ensure that they are only used in times of real crisis."

Detta är en enorm förändring i politiken.
Intresset har flyttat från primärproduktionen till konsumenten och mellanhänderna....
För vanliga urbaner så verkar det ju självklart, men sett ur den rurala befolkningens vinkel är detta en jätteförändring som sätter varje bonde och lantbrukare i en helt ny sits.
Även om man varit medveten om detta i tjugo år, ända sedan avregleringsförsöket 1990, så är det inte lätt att anpassa sin verksamhet efter så radikalt annorlunda spelregler.

Man hamnar i en nästan schizofren situation.

Dels har man ett överbyråkratiserat stödsystem, där varje krona utdelad noga följs upp och kollas av mot diverse olika byråkratiska påhitt som  tvärregler och "god lantmannased"

Dels har man nu då fått en renodlad, hmm..., marknadsekonomi, där lantbrukaren skall parera prisvariationer på en marknad där mellanhänder, politiker och konsumenter vill ha med ett ord...

Men man skall aldrig glömma att folket kommer alltid att lägga ansvaret för en livsmedelsbrist på politiken, så lantbruket kan aldrig räkna med justa regler.
Ty regler är till för att ändras på...
Därmed måste nog lantbrukarna inse att regler är till för att kringgås...
http://capreform.eu/intervention-arrangements-in-the-new-cap/


____________________

27 augusti 2013

En komplettering

I ett förslag till självhushållning så har Cornu gjort en strålande översikt.
http://cornucopia.cornubot.se/2013/08/snabbguide-till-sjalvhushallning-i.html

När man besöker Åsle Tå, den gamla backstusittarbyn, kan man läsa vid varje litet hus om deras bosättare.
I ett litet hus, stort som en friggebod, berättas det om en handikappad kvinna som alltid satt vid dörren och tjötade med folk som gick förbi.
Då byn låg ett drygt stenkast från kyrka så förbarmade sig alltid någon av byborna med att lasta upp käringen i en skottkärra för transport till kyrkan på söndagarna.
Man skulle tycka att hon var längst ner i samhällshierakien. Men så var det inte.
Hon ägde en höna! Alltså var hon ägare av ett husdjur som gav henne ägg.
Att äga ett husdjur som kunde bidraga med tillskott i hushållet var en social styrka förutom tillskottet av mat.

Jag kan förstå att just kon är bortglömd av dagens självhushållare.
Det finns vissa problem.
Dels krävs daglig tillsyn, om det är en mjölkko. Kon bör lämpligen mjölkas två gånger om dagen, morgon och kväll. Det är visserligen inte någon märklig process, men ändå...
Att handmjölka en ko lär man sig ganska fort. Och sedan tar mjölkningen av en normal hushållsko ungefär fem minuter...
Mjölk är en speciell produkt i naturen. En snabb och effektiv förädlingsprocess där osmältbart gräs blir ett högvärdigt energi- och proteinlivsmedel på max två dygn via kons  biologiska processer.
Något som människan utnyttjad i minst 10 000 år...

Förr hanterades en hushållsko på ett mer personligt sätt. Hon stod ofta tjudrad på en gräsvall där mjölkerskan bar fram en hink med vatten, som kon drack opp. Sedan mjölkades kon. Tjudret drogs upp ur marken och kon flyttades några meter där nytt gräs fanns. Då fick hon en yta, en cirkel att beta på sju - åtta meter i diameter. Två gånger om dagen. Den social kontakten mellan djur och människa blev därmed stark.
Idag är detta system förbjudet enligt djurskyddslagen. Man kan inte ens ha en ensam hushållsko, utan djuret skall ha "sällskap"....
Men en mindre hushåll behöver bara en ko. Ty det blir faktiskt onödigt mycket mjölk annars...

Hur mycket ger då en ko?

En gammaldags hushållsko, lämpligen av fjällras eller annan lantras, är anpassad till denna gamla form av husdjurshållning även rent genetiskt.
(Vissa härstamningar inom Fjällrasen har en märklig genetisk bakgrund. Då staten 1967 ställde krav på svensk seminverksamhet att man skulle bygga upp ett genbankslager, så finns det tjurlinjer som bara har ett par generationer på 1900-talet. Alltså är djuren inte påverkade av någon modern avel i större grad)
Det innebär att korna anpassar sig till fodertillgången. Skulle betet bli dåligt så sjunker avkastningen, korna mjölkar mindre, men om gräset börjar växa igen, efter en torka, så ökar korna i mjölkmängd...
Något som moderna mjölkkor inte klarar utan de går ner i produktion definitivt under den säsongen...
På det viset kan en variation innebära att en ko mjölkar från nästan inget till vad maximalt svensk natur kan erbjuda kon i form av kraftigt vallbete vilket ger en maximal mjölkavkastning på 20-22 liter per dag.
I början av 1900-talet innebar detta en produktion per år på 1500-2500 liter per år.
Men idag, även med äldre skötselsystem, kan produktionen vara dubbelt, alltså närmare 5000 liter per år....
En hushållsko är alltså rent lönsam!
Man bör ha tillgång till ett hektar odlingsmark och bete, för att ha tillräckligt med vinterfoder - hö eller rundbalsensilage och tillräckligt med betesmark för att kon skall kunna mjölka optimalt under sommaren för bästa avkastning och hälsa...
Arbetet för att hantera detta sommartid blir runt en dryg halvtimma dagligen, delat på två pass. Morgon och kväll.

En mjölkko som inte sliter för hårt och är av gammal lantras kan bli rejält gammal.
Så att vara seriös och nogrann vid inköpet av hushållsko är värdefullt.
Förr ville småbrukarkvinnorna, som ju skötte mjölket, helst köpa en yngre ko som redan kalvat en gång eller två, ty då visste man hurdan hon var. Om hon var kittlig och sparkade omkull hinken, t.ex...
Eller ville rymma. Eller känslig i juvret för infektioner...
Sedan kunde man ha denna ko i årtionden. Och få en trevlig kamrat...
Här är en bild, från förra året, på en ko, som jag har och som var femton år på bilden.
Hon mjölkas inte utan får gå med sin kalv som hon faktiskt fått en om året sedan hon var två gammal.
(Man får inte glömma kalvens värde i kalkylen över en hushållsko.
Kalven väger drygt hundra kilo efter sex månader, inklusive foderåtgång på 4 liter mjölk/dag i två månader efter födelsen, plus bete, som lämpligen skett i april-maj.... En slaktvikt på 60-80 kilo.)



En säck ris

En gång så var jag med ett gäng politiker på besök hos en risimportör.
Jag minns denne man väl.
Han beskrev sin situation för politikerna på ett enkelt och pedagogiskt sätt.
Han hade startat med 50 000 kr i omsättning.
För varje år ökade omsättningen med en nolla....
Problemet var givetvis pengar. Men då han förutom att vara irakier, eller nåt, så hade han ju inga säkerheter i villa eller annan fast egendom.
Bara sitt rislager....
Dessutom så sålde han ju sitt ris till immigrantbutiker, som ju också hade pengaproblem.
Som ibland kursade. (På grund av för högt skattetryck på låga inkomster - uselt grundavdrag)
Så därför levde han på kortfristiga skulder hos leverantörerna av riset borta i Asien...

Varför jag kom att tänka på honom...?
Jag läste denna länk om "nödmat", processade produkter till "svinbilliga" priser.
Ja, troligen nere på just svinfoderpriser...
Är det framtiden? Vem tjänar på det? Vem förlorar?
Är det vad TTIP kommer att presentera för urbana europeiska konsumenter när tiderna stramas åt? Politikens samarbete med multibolagen....
http://m.indianexpress.com

26 augusti 2013

Centerpartiets dilemma

Frågan man ställer sig är:
Skall man bry sig i den politiska debatten i gammelmedia?
Ty den glider fram som moln på himlen....
Man kan avläsa att det ibland blir regn framöver, eller solsken...
Men man kan inte påverka vädret ett dugg.
Så berör vädret min vardag annat än att jag får anpassa mig?

Som debatten mellan sossar och center...
Plötsligt har dessa båda partier fått för sig att de leker i samma sandlåda.
http://www.svd.se/opinion

Valåret har tydligen redan börjat.
Men var finns människan i Centerns funderingar?

Välfärdens försvarare

När man lyssnar på politikens debatt om vad som bör göras så störs man av att något är galet i resonemanget.
Det är svårt att peka på vad det är, mer exakt.
Men på något sätt har det svenska samhället slutat att resonera om människan.
Vi är bara marknadsfunktioner.
Som barn är vi outvecklade produktionsfaktorer.
Som skall formas i skolan.
Inte till människor utan till arbetskraft.
Som vuxna värderas vi bara efter vad vi åstadkommit den senaste timman.
I produktion.

Samma gäller inom livsmedel, jordbruk och så vidare...
Lantbruket och landsbygden ses bara som råvaruproducent.
Eller "öppna landskap"....
Var är människan?

En sådan inställning är förödande.
Vi anser att barn skall synas, observeras och uppmärksammas..
Annars  blir barnet asocialt, även som vuxen...
Men så hanterar vi oss själva, kollektivt, som om vi bara är produktionsfaktorer!?
Och pratar om att vi måste försvara välfärden....
Vilka vi? Vems välfärd?
Inser ingen att något har gått galet....
Något som man trodde var begravet och försvunnet tycks återuppstå!?
http://books.google.se/books/about/Ett_folk_av_mänsklig_granit.html

Men det behöver inte vara så att man sätter systemet i centrum.
Före människan.
Man kan vända på detta.
Sätta människan främst!
Som denna by i Indien, där man med gemensamma krafter vände på en svår situation.
Läs historien om byn som reste sig ur eländet...
http://www.climatesouthasia.org/one-village-60-millionaires

25 augusti 2013

Matkupongernas betydelse

I samband med kinesernas inbrytning i den amerikanska jordbruksindustrin, via uppköpet av Smithfield, så kommer politiska reaktioner i USA.
Man tycker att jordbruksindustrin skall stå på egna ben och icke bli subventionerade.
Sägs det. Särskilt nu när amerikanska skattebetalare subventionerar kinesiska konsumenter framöver...
Men då en mycket stor del av jordbrukspolitiken är livsmedelsstöd direkt till konsumenter i USA, de konsumenter som annars inte skulle ha råd att äta (t.ex. anställda hos McDonalds), en befolkning på 48 miljoner amerikaner, är kampen om matkupongerna ganska het politiskt.
Att mycket, dessutom, hamnar i handelns och bankernas fickor är klart och därmed kan systemet vara i gungning på allvar.
Men problemet har fler faktorer inblandade...



Ekonomin för amerikanska lantbrukare har varit god under senare år. Till viss del beroende av jordbrukspolitiken där matkupongerna varit med.
Av hävd har priset på åkermark legat på 8-9 000 dollar per hektar, med toppar under senare på över 25 000 dollar per hektar.
Sedan livsmedelskrisen för några år sedan, så toppade priset på majs och särskilt 2012 var ett bra år för det amerikanska jordbruket. Därmed kan det ju finnas ytterligare politiska intressen för förändringar i jordbrukspolitiken.

I år tycks majsskörden bli god. Priset på majs har nästan halverats, hittills.
Skulle de förändringar i jordbrukspolitiken ske, som det förutspås, så kan majspriset falla ytterligare. Då kan ekonomin bli kärv för de lantbrukare som inte har den ekonomiska styrkan som det industriellt ägda jordbruket har....
En stor förändring kan ske på den amerikanska landsbygden, då industriintressen tar över även odlingsjorden, Företag som Smithfield, Monsanto med flera. Företag av den typ som härjar i Östra EU, som Black Earth Farming....

Och man får inte glömma att 40% av majsen går till etanolproduktion för inblandning i fordonsbränslen...
Den verksamheten är också en del i jordbrukssubventionerna...

Dock.
När nu industrin tar över jordbruksproduktionen, även i EU, så blir jordbrukspolitiken inte lika lätt att  identifiera. Ty hittills kan varje medborgare granska sin granne, bonden, och ha åsikter, men den framtida jordbrukspolitiken blir mer invävd i hela produktionskedjan, från jord till bord.
Det gör att politiken, alltså skattebetalarna, kommer att begripa allt mindre av vad som sker med de skattemedel som ändå kommer att stoppas in i systemet. 
Ty politikerna kommer att vara "lame ducks". Än mer än Eskil Erlandsson.
Industrin har då tagit skamgreppet på politiken.
Och nu är processen i full gång via förhandlingarna mellan USA och EU angående TTIP, ett handelsavtal där politikerna ännu inte vet ett dugg om vad de 600 lobbyisterna kommit fram till......

Insändare/debattartikel

 

Centern eller Landsbygdspartiet?

 

Denna fråga ställer sig nog många väljare när man nu bara har ett år kvar till Riksdagsvalet. Styrkeförhållandena är högst ojämna och utgången av kampen borde därför vara glasklar. Något av ett David/Goliat- förhållande, men utgången där blev som bekant inte den väntade.

 

Centern har 37.000 medlemmar och 44 miljoner i statligt partistöd (ur årsredovisningen 2010). Därtill kommunala partistöd och uppdragsersättningar till politiska ledamöter som förväntas försvara C. Landsbygdspartiet har i princip ingenting. Inget partistöd, ingen TV-tid, inga partiägda tidningar. Några hundra entusiastiska medlemmar som gett sig tusan på att nu måste det vara slut på avfolkning och försämrad service på landsbygden. Slut på att allt skall bestämmas i Bryssel eller Stockholm utan hänsyn till konsekvenser för landsbygdens och småorternas befolkning. Som frenetiskt jobbar med hjälp av sociala nätverk, insändare och personliga kontakter.

 

Centern var på Fälldins tid ett parti som hade miljö och decentralisering som sina viktigaste frågor. Miljöfrågorna tappade man till Miljöpartiet, som också började i blygsam skala. Om det framväxande Landsbygdspartiet skulle ta hand om landsbygds- och decentraliseringsfrågor – vad blir då kvar av Centern? Stureplansgrupperingen? Centern har insett hotet och mobiliserar nu alla krafter för att visa att man är det enda riktiga alternativet för landsbygdens och småorternas befolkning. Moderaterna har insett att om Centern hamnar under 4%-spärren så är den gemensamma maktens tid förbi. Så även M blir plötsligt landsbygdsvänligt. Och för att inte vara sämre så måste både S, V och Sd hänga på.... Sen är det naturligtvis en fråga om hur stor tilltro man skall sätta till partier, som trots två mandatparioder vid makten, inte genomfört det man nu säger sig vilja göra.

 

I C:s partiprogram 2001 "Där människor får växa" nämndes inte ordet landsbygd en enda gång. Det verkade mest som om man försökte dölja sin bondebakgrund för att attrahera  storstadsväljarna. I idéprogrammet 2013 framhåller man däremot sitt ursprung hos  landsbygds-befolkning och sjävägande bönder. Man talar om ökad självförsörjningsgrad och  att "en levande landsbygd är en förutsättning för ett hållbart samhälle".

 

Bra! Mycket bra! Men det finns dock två väsentliga skillnader. Centern har bara dessa övergripande mål i sitt partiprogram –  inga detalplaner. Frågan är hur pass förpliktigande olika företrädares utspel egentligen är för partiet. Landsbygdspartiet har också övergripande mål, men dessutom 7 delmål, fastställda i ett antaget partiprogram. Centern har valt den M - ledda alliansen  och kan därför åka ur regeringen vid en stark framgång för S. Landsbygdspartiet har valt att kalla sig oberoende (Lpo) och är berett att samarbeta med varje gruppering. som vill göra verkningsfulla insatser för landsbygden.

 

Oavsett utgången i kampen om väljarna så finns här redan en vinnare. Landsbygden!

Inför valet 2010 nämndes ordet inte alls i debatten. Lpo:s inträde på den politiska scenen har redan gjort en skillnad.

 

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet Lpo, tidigare C.

 

 


24 augusti 2013

Aktiva bönder

Ett av de mest kontroversiella nyheterna i den åternationaliserade jordbrukspolitiken är tanken om "aktiva bönder".
Det framskymtade ju i ESO-rapporten att man ansåg att jordbruket inte är tillräckligt produktivt och att man borde, mer eller mindre, tvinga fram produktionen. ja, den utvecklingen är egentligen ganska given i en överbefolkad värld, där livsmedelstillgången framöver blir ett problem. Att tro, som en del lantbrukare, att detta per automatik ger högre priser på jordbruksprodukterna, är nog fel tänkt....
Det blir nog som ESO- rapporten vill påskina, tvärtom. Lägre priser och högre krav på produktivitet.

En del i detta är att slå ut det småskaliga jordbruket. Att avfolka landsbygden ytterligare...
Att stryka en del politiska "mål" (Miljömålen) som står i vägen för försörjningsmålet, nu när en global livsmedelskris, trots allt, nog är på gång....
Så därmed, i en trängd svensk ekonomi, så drar svensk politik in stöden till det småskaliga jordbruket, vilket är en process man redan påbörjat genom indragna gårdsstöd till fastigheter på några hektar. Med hänvisning till administrativa kostnader! Som om något knapptryck på en datot skulle behöva vara så kostsamt. En åtgärd, som man måste notera, hanteras tvärtom på kontinenten, ty där vill man behålla folk kvar på smågårdarna!
Man måste också betänka att gårdsstöden är en ägd och köpt stödrätt som staten på detta vis gör värdelös för vissa markägare! Möjligheten att man utvidgar detta till fler markägare, i syfte att tvinga fram produktion även under ekonomiskt tveksamma villkor, synes vara ganska troligt.
Att Sverige då införlivar fler faktorer i begreppet aktiva bönder är därmed möjligt.
Man kommer att fokusera på mindre fastigheter och brukningssätt som i gammal svensk tradition inte följer den officiella, den allmänt accepterade, stilen. Vilket har visats i århundraden i svensk politik!
Däremot kommer troligen de verkligt stora stödmottagarna, såsom Lantmännen, ARLA, SLU och andra få behålla sina stöd.....
http://farmsubsidy.openspending.org/search/?q=ARLA

Den försiktiga ton som reportern i ATL har i denna fråga gör mig misstänksam. Hon anar nog vad som är på gång....
http://www.atl.nu/lantbruk/aktiva-b-nder-och-undantag

Men troligen kommer man att presentera ytterligare en indragning av stödrätter och skärpta krav på särskilt mindre jordbruk, som alltid drivs som månskensjordbruk, trots att detta är ett politiskt harakiri för Eskil Erlandsson och hans parti.
Ty redan den förra åtgärden, att dra in stöden för de minsta gårdarna, borde gjort att minst  13000 väljare bytte parti då de insåg Centerns hantering av landsbygdsfrågor.
Och troligen ännu fler då dessa 13 000 smågårdsägare oftast har familjemedlemmar, släkt och vänner som också reagerar...

Rudolf Steiner och lantbruket

En av Tysklands 1800-tals filosofer heter Rudolf Steiner.
Hans ungdom utspelades ungefär i samma tidsepok som August Strindbergs.
Likheterna finns. August Strindbergs bok "Bland franska bönder" borde läsas av alla, särskilt lantbrukare. Eller sådana som vill kalla sig bönder...
Strindbergs förakt för teknik var utan tvekan en del av tidsandan.
Och hans omedvetna, ja, närmast avundsjuka mot bönder i alla länder. Men i boken "Bland franska bönder" så handlade det ju om franska bönder...

Samma tankar hade Rudolf Steiner. Han kom ofta i diskussion med jämnåriga teknikfantaster som betraktade människan som en maskin. Maskinen med stor bokstav då var ångmaskinen, loket som drog tågen...
Denna stånkande, pysande och rykande djävulsmaskin.
Var fanns själen i denna teknikfixering? Det var Rudolf Steiners upproriska tanke.
Hela hans gärning gick sedan ut på att lyfta fram människan i denna nya teknikfixerade värld.

Vid ett tillfälle blev han ombedd att hjälpa bönderna utanför Berlin.
Politiken i Berlin hade ett problem. Folkskit. Man ville att bönderna runt Berlin skulle tvingas ta emot detta avfall. Precis som idag hade människor religionsfriheten som sista utväg i en demokratisk sammanfallande tid. Kunskaperna om olika avföringsöverförda sjudomar och parasitproblem var ju nästan okända...

Rudolf Steiner som vid denna tid var en auktoritet lyssnade på Berlinbönderna och insåg deras problem. Folkskit är ett gift kom han fram till och får inte användas rakt av i jordbruket. Och så blev det....

Rudolf Steiners senare projekt, arkitekturen och pedagogiken blev kanske inte så stora framgångar. De båda tyska krigen blev en katastrof för Rudolf Steiners tro på en bättre värld. I Sverige bildades en kärnpunkt i Järna som lever kvar än idag.
Dock, jordbruksprinciperna, med sin speciella mytiska, nästan religiösa framtoning, biodynamisk odling, var föregångaren till det som kallas ekologisk odling, internationellt "organic agriculture"...
Att klassa ner Rudolf Steiners arbete, i modern teknisk frenesi, visar att man inget förstår av vår tids historiska parallell för vår tids människor och bönder med Rudolf Steiners tid.
Att sätta människan före maskinen! Vilket tycks vara ett problem, även för vår tids teknikfreakar...
http://www.lantbruketsaffarer.se

___________

23 augusti 2013

Tystnad råder

Som tidigare konstaterats så är den svenska hanteringen av åternationaliseringen av jordbrukspolitiken (CAP) en repris av "Folkhemstiden":s förhandlingsmetoder.
Till skillnad från övriga EU, där man har en öppen debatt där medborgarna och olika organisationer öppet redovisar vad de tycker,
Och politiken lyssnar....

I Sverige har det inte fungerat så sedan trettiotalet då nuvarande Organisations-Sverige / Folkrörelse-Sverige uppstod.
Då det slutna toppstyrda Sverige blev till.....
Nu är denna process igång igen.
LRF släckte sina kommentarsystem på websidorna i LRF-media (LAND-Lantbruk och ATL).
Knapphändig information, tydligt styrd uppifrån sipprade ut men de verkliga förhandlingarna sker bakom lyckta dörrar där bara en liten klick LRF-höjdare och regeringstjänstemän deltager.
Lämpliga propagandamoment släpps och utifrån detta får man gissa sig till vad som sker...

Det är en sorglig process för att vara ett modernt informationssamhälle.
http://www.atl.nu/lantbruk/oro-inf-r-budgetbeslut

Djurskyddslagens absurditet

Att man kan ha absurda lagar i ett civiliserat samhälle är det nog ingen svensk medborgare som fattar.
Men just Djurskyddslagen har absurda inslag.
Något som tog mig många år att förstå......
Trots att jag jobbat med denna lag i praktiken.
Men på den tiden hade svensk byråkrati fortfarande rim och reson i sina aktiviteter.

Vari ligger problemet?

Normalt rättsmedvetande hos folk innebär att man måste ju mena något med att överträda en lag. För att får ett straff i domstol.
Ja, utom då fortkörning....
Eller finns det fler lagområden där man måste veta vad man gör, även om man inte menar något illa, eller vill göra en lagöverträdelse....
Om man tänker efter så finns det åtskilliga områden där samhället kräver att man skall veta vad man gör. Annars så blir det repressalier från statens sida...
Djurskyddslagen är en sådan.
Ty Djurskyddslagen innehåller inget krav på att "förövaren" har som Syfte att skada djur.
Det räcker med att, som djurägare eller juridiskt sett vara ansvarig, misslyckats med ansvaret för djuret för att kunna utdömas som ansvarig i domstol.
Om man på något sätt bryter mot Djurskyddslagen eller dess föreskrifter. Även om man inte har som syfte att skada djuret eller ens vet om lagens och dess föreskrifters krav.

Då föreskrifterna är, numera, väldigt omfattande och detaljerade så är risken uppenbar att man dagligen bryter mot regelverket.
Alltså är samtliga medborgare som närmar sig ett djur, juridiskt betraktade, djurhållare och därmed kriminella och som en åklagare uttryckte en gång: "Det krävs bara att de upptäcks".
Vilket klart följande citat visar:


Djurskötarna anser att de inte vetat att sjölejonet var dräktigt, vad säger du om det?
– Hur som helst måste man följa lagstiftningen och det fråntar dem inte ansvaret.


http://www.dt.se


22 augusti 2013

Centern och vargen

I en ledare i östersundsposten skriver Sven- Olov Lööv om vargen.

Nu är ju ÖP en Centertidning och nog lyser det igenom.
Centern har inga andra argument i sin politik än vargfrågan. Så den måste markeras!
250 vargar, 500 vargar eller 15000 vargar har väl ingen betydelse.
Ty frågan är inte sifferbaserad utan ideologisk, ja, religiös.
Det visar kommentarerna...

Ledaren visar också på att SNF och andra miljöorganisationer just närmar sig numera Naturen med religiös vördnad. Visst är det intressant...
Men litet avskräckande att gamla tankar åter kommer i omlopp.
Det som skapade ett sådant människoförakt, människohat.

Nåväl, den dag då ett barn blir angripet av varg i Sverige så är vargens saga all!
För denna gång. I Skandinavien.
http://op.se/opinion/ledare

Biotopskydd i förvandling

Jordbruksverket har kommit med en skrift som heter:
"Översyn av det generella biotopskyddet"

Vad är det?
Biotopskyddet har man ju hört talas om. Ett ständigt kattrakande om stenmurar och åkerholmar.
Nu verkar Jordbruksverket ha bytt fot. Så biotopskyddet kanske inte är så viktigt.....
För vissa. För större fastigheter där man behöver strukturrationalisera verksamheten.
Det har ju varit en del politisk aktivitet för att ändra på nuvarande system.
Kanske det är riktigt att försöka få bort "kattrakandet" i detaljerna i biotopskyddet.....
Men kanske att det då istället blir att man flyttar intresset till mindre fastigheter, som inte kan eller vill ta bort stenmurar och annat...
Och lägger en död hand över dessa fastighetsägare istället. Som ersättning för de administrativa förluster man gjort på stora fastigheter i de "riktiga" jordbruksområdena.

Varför denna misstänksamhet från min sida?
Jag minns när en arbetskamrat för tjugo år sedan, från Miljökontoret, var med i skogen och vi kom in på grannens skifte, en gammal skog där ingen varit med motorsåg på femtio år, och han sade "att här skulle man skapa ett biotopskydd" med en blick på mig....
Elak jävel...

Nu har ju inte alla byråkrater min arbetskamrats humor så jag undrar om inte Jordbruksverkets funderingar bara är en omvändelse under galgen.
Risken blir att man fokuserar på skogs- och mellanbygdernas biotoper istället när man fått en "grön" öken på slätten...

Att utvecklingen av stora "gröna" öknar missgynnar jordbruket och landsbygden på kort och lång sikt är det ingen som inser i dagens snabba urbanisering och krav på sänkta kostnader för ett oljedrivet jordbruk.
Ty den dag vi måste arbeta MED naturen istället för MOT naturen så krävs en annan följsamhet. Fast det har egentligen inte med stenmurar och åkerholmar att göra, då dessa mer ingår som "pittoreska inslag i landskapsbilden". En fasad bara. Och det bevisas av Jordbruksverket skrivelse...
http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/ra1310.html

21 augusti 2013

Min frihet, andras ofrihet

Liberaler är lustiga...
Som när det gäller maten.

Ett företag annonserar ut gammal frusen "mat" på nätet som auktionsvara.
Då ropas det högt om myndighetsingripande från liberala Göteborgsposten.
Vadå?
Det är väl upp till var och en om man vill köpa detta....
Om någon använder detta som underlag för att använda offentligt på restaurang, så kanske det är lämpligt att berätta att pannbiffen är från år 2008...
Annars kanske kunden blir ledsen.
Men troligen inte sjuk.

Däremot har vi ett flöde av livsmedel över gränserna, massor av import, som i sann liberal anda flyter in i landet utan kontroll för olika problem. Som t.ex. Salmonella...
Ja, myndigheterna påstår att de har kontroll, men det är bara stickprov.
Så nog inhandlar folk salmonellasmittat kött i vanliga butiker!
Men då klagar ingen från liberala GP, ty då är det politiskt korrekt.

Dubbelmoral eller ren okunnighet?
Dumhet kanske....
http://www.gp.se/konsument/matkvalitet/1.1945019-gammal-mat-saljs-pa-natauktion

Kanterellerna

Vissa år har jag levt på kantareller under nästan en månad.
Kantareller är lätta att känna igen.
Smakar gott.
Har en hög proteinhalt och dessutom mycket D-vitamin.


Några bilder från den senaste skörden.
Skapligt stora.



Och en miljöbild.
Kantarellen gillar blandskog, björk och gran.
Helst litet äldre skog.


(Det var inte min mening att fokusera så hårt på politiken...
Livet innehåller ju även annat.
Men under senare tid har svensk politik berört min värld mer än på många år med den åternationaliserade jordbrukspolitiken och den tydligt uppblommade debatten om lantbruket och landsbygden i storstadstidningarna.
Där de flesta debattörerna och ledarskribenterna inget fattar då de resonerar utifrån sina urbana efterkrigserfarenheter. Den generation som begrep något har under tiden som EU styrt svensk jordbrukspolitik gått i pension.
Så nu måste svensk politik "uppfinna hjulet" igen....)

20 augusti 2013

Sanningen närmar sig

Att man upptäckt att något håller på att gå fel i svenskt samhälle har nått många.
Skatterna som nu moderaterna vill, ytterligare, skapa obalans i samhällsapparaten, genom förslag på ytterligare ett jobbskatteavdrag för dem som redan sitter i en bra sits kommer öka obalansen mellan stad och landsbygd.

Man borde istället använda detta skattesänkande till en höjning av Grundavdraget för alla. Idag är grundavdraget 18900 kr per år medan det i övriga EU ligger mestadels över 100 000 kronor per år. Ungefär den nivå som krävs för att klara levnadskostnaderna, medan man i Sverige hänvisar till socialhjälpen istället. Man gör socialbidragstagare av folket...

Det ger absolut den största effekten på landsbygden där nu löner och inkomster sjunker med den globalisering som sker av landsbygdens alla resurser.
Vilket innebär att inkomsterna faller drastiskt.
Man kan se det på jordbruket, där mjölkproduktionen i landet slåss med världsmarknadspriser på 3 kronor per liter. Samma pris som för 30 år sedan....
Samma gäller virkespriserna...
Denna nya urbana värld skulle inte fungera utan extremt låga råvarupriser!
Och för svensk del skenar utvecklingen!
http://www.dn.se/debatt/manga-verksamheter-trivs-bast-i-storstaderna/

Welcome to Dystopia

Organisationen GMO ger ut information kvarttalsvis.
Jag har ett sådant från förra året i datorn.
Det handlade om den globala livsmedelskrisen...
Som man kallar det.
"Welcome to Dystopia!".
Av Jeremy Grantham

Ett avsnitt ägnades åt Egypten där han funderar på den egyptiska situationen då denna nation anses vara viktig för amerikansk politik. Betydligt mer än Sudan eller Somalia.
Folkökningen har varit enorm. När Napoleon invaderade Egypten fanns där tre miljoner människor. Idag är det 84 miljoner utmed Nilens strand. Fortsätter utvecklingen så här till 2050 är befolkningen 140 miljoner!
Idag kan man försörja 55 miljoner invånare med egen livsmedelsproduktion.
Man importerar livsmedel, mest vete, till ett värde av uppåt 25 miljarder dollar.
Jeremy Grantham undrar vem som betala för Egyptens ökande vetebehov framöver?

"I believe the short answer is no one. To survive in one piece. let alone thrive, they need inspired sustainable agriculture - it is already very productive by normal standards - ...."

Den globala livsmedelskrisen är inte ett problem i en avlägsen framtid, utan ser ut att redan vara på väg....

Ovan ur GMO Quarterly Letter från Juli 1012 beskriver Egyptens livsmedelsproblem.
Förutom då vattenbrist som uppstått på grund av den enorma befolkningen.
Energibristen som uppstått då landet inte längre är nettoexportör utan nettoimportör av olja sedan några år tillbaka...
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/dilemmat-egypten/


Vad gör då politiken i Sverige?

Blundar, håller för öronen och babblar osammanhängade om "marknaden"....
Så att man slipper inse hur verkligheten ser ut.

19 augusti 2013

DET ÄR ALLVAR NU

Jag får rysningar när jag läser ESO-rapporten som prof. Rabinowicz skrivet Läs noggrant där står vad som komma skall. Det är ingen komedi det är blodigt allvar. Tvångströja på jordbruket. Dels ska man minska stöden och dels ska man tvinga jordbruket sänka priserna helt enkelt förhindra med lagliga medel att priserna stiger. Underförstått säger man jordbruket kan gott betala andra länder och sektorers miljökostnader.

När man på sextiotalet skapade den gemensamma jordbrukspolitiken ville man säkra livsmedelsförsörjningen (självförsörjningen)och förbilliga maten. Man skapade världens största frihandelsområde av enskilda stater.

Man hyllade denna konstruktion som en viktig liberalisering av jordbrukspolitiken man tog bort massor av regleringar. Denna politik har utvidgats till att omfatta mer än 300 miljoner människor vilket är ett stort framsteg.

Påståendet att ersättningarna går till förmögna är fel. Låt mig som gammal sakkunnig på området slå fast stöden utbetalas inte till enskilda personer. Det utbetalas som gårds-, landsbygds- och miljöersättningar och deklareras som näringsverksamhet.

Få hektar, liten ersättning. Många hektar,  stor ersättning.  Svårare än så är det inte. En brist,  ofta får de bästa jordarna högst ersättningar. Det innebär skattemässigt att det är inkomst av näringsverksamhet och skattas som sådana. Nationalstaten är de stora vinnarna av ersättningarna då de genom, vinster, inköp, konsumtion och arbete kommer statskassorna och skattebetalarna till del.

Ersättningarna är en generell kompensation för att nationella regleringar tagits bort därmed har unionens jordbrukspolitik förbilligats. Kostnader i jordbruksföretaget är avdragsgilla mot ersättningarna liksom mot andra utgifter.
Ersättningarna är kärnan och förutsättningen för frihandel med livsmedel inom unionen.

Frihandeln med mat utvidgas successivt med avtal som Prof. Rabinowicz inte vill känna till nämligen WTO-avtalet. Jordbrukspolitiken globalt ligger i stöpsleven. Man kan enkelt säga att idag råder koncensus om neddragningar. Dessutom debatteras tredje världens gränsskydd. WTO-avtalet styr mer än EU:s politik.

Man kan enkelt uttrycka formeln för neddragningarna interna regleringar växlas mot lägre tullar. Den yttre muren ersätts med tullar.

Nästa fråga som kommer upp hur mycket skall konsumenten betala. Jag delar principen att konsumenten skall betala vad det kostar.

Om nu spannmålen är börsprissatt blir äggen, hönan kycklingen och grisen det också. De är spannmålsprodukter. Frågan till Prof. Rabinowicz. Vill DU avskaffa börssystemet också?

Börsprissättning tar sikte på att sälja till de med köpkraft. Fattiga, lågavlönade, sjuka och svältande de får klara sig på politiska stöd för att kunna köpa mat.

Många vill bygga upp lagren för att garantera sig om självförsörjning och mot livsmedelsbrist. Frågan är vem skall göra det. EU, nationalstaten eller bonden. Om bonden skall göra det stiger priset om EU skall göra det drabbar det skattebetalarna.

Att kåkstäderna svälter beror inte på bonden utan på det finns inga jobb. Vill man fixa så de fattiga får mat bekämpa arbetslösheten och förmögenhetsfördelningen.

Centerpartiet Classic 
Lars-Håkan Halldin

Mera vegetarisk kost

Ibland måste man läsa artiklar minst två gånger...
Ty vad menar dom?
Som denna om vegetarisk kost.
Självklart är vegetarisk kost bra.
Men motivet....

Resonemang om växthusgaser.
Är det ett motiv för den enskilde medborgaren?
Eller ett politiskt mål för någon annan...

Då, som i nedan länk, har man missat totalt.
Enligt min åsikt.
Och skapat oreda enbart...
Ty informationen är ju enbart politisk.
Det kan ju vem som helst konstatera....
http://supermiljobloggen.se

18 augusti 2013

ESO, ESO, ESO....

Jag har fullständigt snöat in i ESO-rapporten.
Jag trodde aldrig att en så tunn skrift/pdf-fil skulle kunna ge så mycket.
Om svensk politik.
Om en fullständigt galen svensk politik som driver bort en klok och sund folkförsörjning och inför amerikansk lågbudgetmat, som skapar näringsbaserade folksjukdomar som diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar.
En dyr livsmedelspolitik där bara sjukvårdsindustrin kommer att tjäna pengar!
Och där svenska folket blir de som får betala. Med sämre hälsa. Sämre ekonomi.
Med ett sämre liv än vad som kunde vara!
När skall folket inse detta?

Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag aldrig gett mig in i lantbruksbranschen. Ty jag hade kunnat försörja mig mycket lättare med ett annat jobb. I en annan näring. Som jag ändå fick göra till slut....

Men hur började det. För min del.
1974 genomförde jag ihop med några kompisar ett dyk, som sportdykare, på ett vrak utanför Falkenberg. Efter två veckor av helt vindstilla så borde skiten i vattnet lagt sig på botten. Det var mitt resonemang.
Vindstilla och strålande solksken när vi hoppade i vattnet. Världens dyk på detta vrak.
Trodde jag. Min dykkamrat gjorde dyktecknet och vi släppte ut luften ur västen.
Efter någon meter ner i vattnet reste sig en mörk mur mellan oss. Vad var detta?
Min dykkamrat som bara var någon meter från mig syntes knappt. Utanför cyklopglaset vimlade det av små svarta trådar, någon millimeter långa...
Dock. Nu hade vi kommit ner i vattnet och under oss låg ett vrak. Vi skulle ner!
Så det var bara att släppa ut mer luft och sjunka. Så tog det emot. Jag stod på botten. Böjde mig ner och fick en handfull med bottensand. Inget vrak. Vi lutade oss framåt och sam rakt in i en vall av bottensand. Där låg vraket några meter från vår "landningsplats".
Detta var första gången jag blev medveten om algblomning.
Två år senare var algblomningen i havet det stora ämnet i pressen.

Då, var en omorganisation på gång. Havsforskning skulle flyttas till Östersjön och Stockholmstrakten. För att bekämpa detta började anställda inom havsforskningen på västkusten samarbeta med Göteborgsposten i en kampanj för att hålla kvar verksamheten.
Man hade då plockat upp en algblomningsteori om kvävets betydelse som hade sina rötter i ett begränsat försök i en korallagun i börja av 1970-talet. Hela teorin var beskriven på två A4-ark. Genom en intensiv kampanj i flera år, där oceanograferna gick ut och påstod att lantbruket skulle sluta använda kvävehandelsgödsel och odla baljväxter istället så skapade man en politik som man troligen inte var medvetna om innebörden av.

Politiken på riksnivå hade runt 1980 börjat fundera på hur man skulle slå ut sina motståndare inom Centern. Att angripa lantbruket och bönderna var givetvis bästa sättet.
Därmed drevs kväveteorin in i en återvändsgränd. Forskarna hade gjort bort sig.
Man fick resurser att utveckla sina angrepp på lantbruket, ty nu kunde man inte backa ur detta. SLU och deras markforskare tvingades att forska om kvävets rörelser i marken. Något som man redan var väl kunnig om, men då just SLU är hårt knutet till politiken så fanns inget att göra. Om man ville ha ett jobb.

1983-84 fick jag kontakt med docent Johan Söderström som då var ansvarig vattenfrågor på Länsstyrelsen i Göteborg. Jag minns väl hur han hellre ville diskutera potatisodling än algblomning. Han var inte särskilt övertygad om kvävets betydelse. Mina frågor gjorde dock att han skulle fundera på saken....
Nästa gång jag ringde, några månader senare, hade han ett svar. Kvävets naturliga källa är luften. Alltså återgår allt överskottskväve till luften. På olika sätt.
Fosfor och kalium, de två andra stora gödselämnena i NPK - gödsel, är mineraler. De inlagras i bottensediment eller i marken. Frågan var löst. Algblomning kan man aldrig kontrollera med kvävebegränsningar utan med den klassiska fosforbegränsningen!

Dock hade politiken, inklusive LRF, nu arbetat upp sig i Kvävefrågan och den ekonomiska och politiska processen var i rullning. Lagar skrevs och LRF följde med.
Trots att LRF borde varit vaksam. Som den enda politiska organisationen som borde förstått sig på biologiska och naturkemiska processer! Men här visade LRF sin stora svaghet, sin politiska följsamhet mot makten. Man insåg också att följsamheten skulle löna sig genom investeringsstöd för miljöinsatser. Särskilt i kustområden. Vanliga medlemmar i denna trettiotalsorganisation var knappast medvetna om denna process.

Efter några år hade Johan Söderström sammanställt sina åsikter.
Kväveteorin mosades totalt. Investeringar i reningsverken för kväverening visade han var bortkastade miljoner. Reaktionen inom forskarvärlden och inte minst bland miljökämparna blev förödande. Johan Söderstöm blev sjuk. Hans chef på Länstyrelsen, som hade stöttat honom, blev pensionerad. Ordningen var återställd.

Därmed kunde man utse svenskt lantbruk till tidernas miljömarodör. Nu fanns inga hinder. För LRF som trott sig kunna förhandla om villkoren kom avregleringen av jordbruket som en chock. Ordföranden Dockered (papa Dock) blev hatad som den förrädare han egentligen var. Fast han hade bara drivit en politik i vanlig LRF-anda....
Avregleringen varade bara i några månader. Fastän många idag inbillar sig att det hade varit ett stort genombrott. Särskilt hörs detta i sommarens jordbrukspolitiska debatt.
Insikten om vad som skedde är närmast obefintlig. Röran bestod ett par år. Folk - bönderna - väntade. Den stora debattlusten i tidningarna, alla insändare, som dominerade tidningarna i månader före det politiska beslutet i Riksdagen, upphörde exakt samma dag som man tog riksdagsbeslutet. Dagen efter hade varje bonde beslutat om vad som skulle göras...

Den stora räntekrisen, 500%, och efterföljande politiska panik, innebar att avregleringen aldrig hann genomföras. I praktiken. Sedan blev däremot EU-medlemskapet ett faktum.
Där misskötte LRF sin sits enormt. För att uttrycka sig milt. Och hur undfallenheten från LRF med att acceptera miljömarodörsrollen på 1970-80 talen skulle nu repareras med miljöstöden. Det som nu kallas Landsbygdsprogrammet.
Man ville lösa ett fel med ett nytt. Och så har det fortgått.
Nya forskare tillträder. Men den politiska låsningen sätter munkavle på forskningen.
Vill man få reda på något måste man leta själv.
Bland annat så avslöjar just ESO-rapporten att de miljöpolitiska målen som man ställt upp under åren inte har nåtts alls. Ett skott i luften helt enkelt.
Javisst, då förutsättningarna varit fel från början så blir resultatet alltid fel....

Istället för att ägna Landsbygdsprogrammet åt landsbygdpolitik och främst jordbrukspolitik, något som hade gett effekt, har man slängt pengar i sjön då man inte, av politiska skäl, kunnat revidera de politiska miljömålen.
Då en organisation, den av staten gynnade lobbyorganisationen LRF, inte hade kraft nog att sätta sig upp mot den "hand som föder organisationen"....

http://familjejordbruk.blogspot.se/search/label/ESO

http://familjejordbruk.blogspot.se/search/label/algblomning


17 augusti 2013

Fler vill vara med

I ett inlägg för en kort tid sedan så resonerade jag om att en av Storbritanniens större varuhuskedjors chef ansåg att lantbruket fick för dåligt för sina varor och att matpriserna borde öka med 40% för att stötta lantbruket ekonomiskt.
Jag ansåg då att det knappast räcker...
Om man menar något med resonemanget.
Istället borde man fundera på en prishöjning på 4 gånger....
Och det med vetskapen att många vill vara med och dela på dessa medel som då frisläpps...
Som rådgivningsbranschen.
Här är en ute och luftar sina behov, när nu slaktpriserna stigit något under senare tid.
http://www.atl.nu/synpunkten/fler-borde-vara-med-och-betala-forskningen

Kul skrivet

Kul skrivet, tycker jag...
Även kommentarerna.
http://www.skanskan.se


___________________________


 

16 augusti 2013

En krona för mjölken

Idag, när den europeiska jordbrukspolitiken åternationaliseras mer än tidigare så måste man förstå vad som sker inom lantbruket.

Till exempel så är det tidigare svenska mejeriföretaget ARLA ett stort europeiskt företag som finns i flera västeuropeiska länder. Särskilt stort är ARLA i Storbrittanien (UK).
Det finns 27 000 mjölkproducerande gårdar, totalt, där med ett större koantal per enhet än snittet i Sverige, med sina 4500 mjölkproducerande gårdar totalt i landet. Varav ett tusental som levererar till ARLA.
Så den ganska spridda fördelningen av ARLA- gårdar i Sverige medför kostnader som inte finns i Danmark och UK. ARLAs intresse framöver måste då vara de "gamla danska" områdena Halland och Skåne. Resten av Sverige bör då vara av sekundärt intresse utom att hålla undan konkurrenter.
Det innebär att ARLA måste hålla ungefär samma pris till leverantörerna i samtliga tre länder där de är dominerande. Sverige, Danmark och UK.
För svensk del är det väl knappast någon leverantör som förväntar sig något bättre pris framöver, utom då eventuella valutaförändringar.
I UK är missnöjet såpass stort att det varit demonstrationer mot ARLA bland leverantörerna och man har till och med muttrat om en modern dansk vikingainvasion....
I Danmark kämpar man på med storleksrationaliseringar, ökade skulder och konkurser...
ARLA exporterar mejeriprodukter till Asien med vinst och använder överskottet till expansion.

För den enskilde mjölkproducerande bonden så är marginalerna små.
Man kan resonera om att utnyttja ny teknik, öka besättningen och så vidare i ESO- rapportens anda. Och en del gör det. Men hur man mjölkar en ko kan man lära sig ganska fort. Och därmed sprids tekniska framsteg över hela planeten blixtsnabbt.
Där finns inget att hämta egentligen, annat än kortvarigt.
Naturen, som borde vara begränsningen, med sina olika klimatskillnader är inte så väsentliga ty varje lantbrukare anpassar sin teknik efter dessa skillnader.
Så nettot per liter blir ungefär det samma för alla producenter inom ARLA- området.

Detta innebär att när alla produktionsfaktorer optimerats, maximalt utnyttjats såsom kapital, natur, teknik och arbetskraft så är det bara arbetskraftskostnaden som är den slutliga utslagningsfaktorn.
Den mänskliga faktorn.
Det som begränsar den mänskliga faktorn är skatten på arbete.
Det som skiljer länderna inom EU är skatten på arbete.
Den faktor i förhållandet mellan de olika EU- medlemsstaterna som inte får diskuteras.
I Sverige.

Som exempel.
Tänk att 30-35 mjölkkor är vad en person maximalt kan hantera utan att fysiskt och psykiskt knäcka sig, oavsett var man bor och arbetar.
En krona per liter mjölk är vad ARLA räknar som överskott till leverantören.
En krona för att betala arbete, kapital med mera...
Men när skatten, inklusive arbetsgivaravgifter innebär att man egentligen behöver uppåt dubbelt så stort överskott för att klara utbetalningen av skatter och avgifter för att få en rimlig disponibel inkomst så måste man öka arbetsinsatsen, alltså fler kor med runtomkostnader. I Sverige. Men inte andra delar av EU.
Men då man redan nått sin fysiska och psykiska gräns så innebär det en risk istället att man når sin inkompetensnivå. En personlig katastrof för de flesta och särskilt för företagare....

Just detta problem tycks inte uppmärksammats i sommarens debatt om åternationaliseringen av jordbrukspolitiken!
Utom då i "Eskils Kopeng". I realiteten...
Finns det egentligen någon möjlighet att fortsätta nuvarande utveckling?
Ty debatten, som jag uppfattat det, har enbart ältat gammal debattskåpmat, sådant som man malde om och om igen redan för tjugo-tjugofem år sedan.
Var är nytänkandet?

TTIP i Miljömagasinet

Jag har fått tillfälle att samman ställa vad jag uppfattat om det nu förhandlande som sker mellan USA och EU.
Det som troligen kommer att kalls TTIP.
Ett något trist slut på sommaren...

15 augusti 2013

Åternationaliserad jordbrukspolitik

Den svenska självbilden avslöjar sig särskilt väl i nuvarande jordbrukspolitiska debatt.
Ingen tycks leva i verkligheten!
Verkligheten är att alla måste få vardagen att går ihop-
Även bönder.

I andra naturnära näringar, såsom yrkesfisket, är manfallet idag stort.
Byråkratins anställda är fler än antalet yrkesfiskare.
Inom kort är samtliga yrkesfiskare "utlokaliserade" som det heter numera....
Alltså yrkesfisket sköts av utländska fiskare...

Jordbruket går snabbt samma väg.
Fast i debatten om det åternationaliserade jordbruket tycks ingen fatta förutsättningarna för svenskt jordbruk och landsbygdsboende.
Man målar upp rosendrömmar av teknisk art....
Alltså hur man mjölkar en ko. Inte hur mycket man får betalt för att mjölka en ko....

Inte hur man överlever på landsbygden i en helt internationaliserad global handel med jordbruksprodukter där spotmarknaden styr priserna. Även lokalt.
Där skatter och avgifter knappt existerar för spotmarknadens producenter.
Medan svenska produceneter på denna marknad betalar full svensk skatt ända ner till svenskt grundavdrag som är EU lägsta....
En skattefri zon på 18900kr per år.
Medan konkurrenterna bara inom EU har betydligt lägre skatter och avgifter.
Som i Frankrike där skatteuttaget börjar vid 1350€ per månad.
Därmed kan man drömma om alla möjliga scenarior...
Resultat blir ändå... Ingenting.


Lantbruk och lantbrukare

Oftast i svensk samhällsdebatt, när jordbruket tas upp, så använder man omskrivningen - Lantbruket.
Lantbruket är förändrat. Lantbruket är kemikaliserat. Lantbruket är miljöstörande.....
Lantbruket som näring, en företeélse i samhället.
Människorna som verkar inom lantbruket är bisaker, bifigurer, statister....

Men så uppstår då en helt annan situation.
Stöden till Lantbruket.
Då plötsligt personifieras "Lantbruket"....
Då är det lantbrukarna som får medel....
Lantbrukarna får stöd, bidrag, skattefinanierade bidrag....
Märkligt.
Trots att stödpengar finns överallt i samhället.
Stöd till alla möjliga verksamheter. Och företag. Även lantbruk. Ty lantbrukare är företagare - Företag. Som får in stödpengarna i företaget som en intäkt, inte som konsumtionspengar....
Så är det med alla företag.

Lyssna på Land Lantbruks Podcast och fundera:

14 augusti 2013

ESO och bondepensionen

I ett antal inlägg här, har jag plockat detaljer ur ESO - rapporten.
Den rapport som kom ut lagom till att jordbrukspolitiken CAP åternatinaliserades efter femtio år av gemensam politik.
Fast hurpass gemensam den varit är ett frågetecken.
En del i jordbrukpolitiken har varit av social karaktär. Böndernas inkomster och levnadsvillkor skulle inte skilja sig för mycket från städernas befolkning för att inte flykten från landsbygden skulle bli för snabb....
Det var en del av CAP.
I detta fanns då vissa sociala inslag. Såsom bondepensionen.
Enligt informationen i ESO - rapporten kan man konstatera att 3% av CAP används till förtidspenioner. I andra EU -länder. I Sverige finns inte detta med alls.
Det beror på att beslutet om bondepension måste tas i det lokala parlamentet.
Och något sådant har inte skett i Sverige. Ty när Sverige 1995anslöt sig till EU ansåg alla att svenk socialpolitik var överlägsen alla andra, även dåvarande Eu.
Men  var det inte, vet vi ju nu....
Svenska fattigpensionärer har lägre pension än söderut inom EU och dessutom skatttar man vilket inte sker söderut.

Så vem som helst kan därmed räkna ut vad en bondepension skulle inbringa till den grupp medborgare som drivit jordbruk som ett uselt företagande under alltför många år och sedan slutar som hårdbeskattad fattigpensionär. 36 miljarder gånger 3% uppdelat på 5 år....
Som en enkel räkneövning.
Men i ESO - rapporten avfärdar man detta med följande:

Analysen visar att bl.a. att de olika åtgärderna har stora undanträngningseffekter, dvs. de tränger undan verksamheter som annars hade kommit till stånd. För många av de granskade insatserna kan inga som helst positiva effekter påvisas. En relativt stor del av åtgärderna är dessutom främst inkomstomfördelande – en effekt som rimligtvis uppnås effektivare via socialpolitiken i stället för omvägen via jordbrukspolitiken. 

Slut citat.
Som alltid i svensk politisk debatt så hänvisar man till socialpolitiken.
En socialpolitik som inte längre fungerar. Något som inte fungerat sedan 1980- talet. Åtminstone inte för lantbruket då nuvarande politiska grundsyn blev just jordbrukspolitik.

Effekterna av denna politik, denna jordbrukspolitikska grundsyn, som nu åter får dominerar i Sverige, ett land med ett litet jordbruk och svag självförsörjning, gör att människor som inte är enbart idealister aldrig blir bönder....

Varför hotade

Dagens och morgondagens svenska offentliga tjänstemän ser alltmer medborgarna som sina fiender.
Är vi måhända på väg mot en ny Ådalensituation?
Ty om inte vi som enskilda människor och medborgare ifrågasätter samhällsutvecklingen utan accepterar att vara överhetens lakejer så blir konflikterna ofrånkomliga.
Men vi kan vända på detta!
Om vi vill.
Och det måste börja på det personliga planet!
Att deltaga i ett felaktigt händelseförlopp utan att reagera med personligt moraliskt ansvar innebär inget annat än att man just deltager.

Man måste ställa sig frågan varför det blir galet istället för att klaga på dålig arbetsmiljö.


13 augusti 2013

Jordbrukspolitiken. Igen.

Jan-Erik Gustafsson, Nej till EU, har samlat ihop en kritisk artikel i Miljömagasinet.
I mycket kan man instämma i....

Men sedan då?
Det som kommer upp i sinnet blir ett...
Och?

I artikeln finns ingen konkret kritik utan bara det allmänna rabblandet av olika uppgifter, siffror och åsikter.
Absolut ingen konkret kritik och absolut inga förslag på förändringar.
Som varför det går som det gör...
Eller vad man bör göra, finns det inget skrivet om.

Så min stora fråga blir...
Och?

TINA? Eller

I den nu åter upblommade nationella jordbrukspolitikens debatt, så slås man av hur de som för debatten inte kan eller ens vill förstå vad som sker med vår livsmdelsförsörjning.
Ty de som för debatten är inte själva berörda.
Inte?
Maten är en klassfråga. Särskilt framöver. 
Bulkvara för massan. Nischprodukter för de välbesuttna.
När nu de folk/nationer som nu går ut på världsmarknaden som nya köpare av livsmedelsbulkvara, som mejerivara där Kina gillar europeiska produkter, eller amerikanskt fläsk, så kommer nog även annan storskalig bulkvarauproduktion att trimmas ytterligare.
Ty finns det egentlgen något alternativ.

Debatten i Sverige styr det svenska folket rakt in i denna utveckling.
Den trista slutsatsen är att svenska folket har den bästa tiden bakom sig.
I matfrågan.
Vi blir vad vi äter.

Bulkvaruproduktion är och blir allt viktigare när fler konsumenter över hela planeten skall dela på spotmarknaden för livsmedel.
There is no alternative - TINA

Men vi går rakt in i detta med öppna ögon!

http://www.motherjones.com/

ESO- rapporten och bonden


Som jag uppfattar det är ESO- rapporten en en snabbt ihopslängd samling riktade åsikter.
Med en klart syfte.
Vad kan man finna då?
Hur ser man på bondens ekonomi och situation?
Något som i rapporten verkar vara en bisak.
Till att börja med tycks nuvarande situation vara ett irritationsmoment. Särskilt Gårdsstöden. Som anses bli kapitaliserade, alltså höjer gårdarnas värde på marknaden. Enligt nedan citat:

Kapitaliseringen av stödet i markpriser, vilket 
innebär att stödet främst gynnar de som äger marken när stöden 
införs, har inte minskat utan tvärtom blivit starkare. Kapitali- 
seringen missgynnar nystartande lantbrukare och arrendatorer 
vilket är problematiskt då över 40 procent av marken arrenderas i 
EU (Tangermann, 2012).  

Slut citat.
Det är möjligt att stöden blivit kapitaliserade. När en markägare önskar låna för att man skall hitta på nya verksamheter, så är det av värde att kunna peka på vissa stabila intäkter. Som gårdstödet. Mer citat ur raqpporten;

Som ett resultat av reformerna dominerar gårdsstöden jord- 
bruksbudgeten. De har blivit den största enskilda utgiftsposten i 
EU:s budget och utgör nästan en tredjedel (31,4 procent). 
Samtidigt är det oklart vad dessa stöd egentligen är till för.5

Detta sista måste nog betraktas som ett fult, men politiskt korrekt, påhopp ty givetvis vet rapportskrivarna att gårdsstöden är en marknadsersättning för de uteblivna riktade produktstöden som Blairhouse-överenskommelsen efter förlusten i Sojakriget med USA som EU införde efter 1992. Man äger dessutom stöden. Alltså är Gårdsstödet en bokföringsmässig tillgång.
Men ytterligare egendomliga resonemang enligt nästa citat:

Ett annat marknadsmisslyckande som ofta hävdas vara specifikt 
för landsbygden är att entreprenörer har svårt att få krediter på 
samma villkor som entreprenörer i tätorter. Marknadsmiss- 
lyckanden på kapitalmarknaden har att göra med asymmetrisk 
information, dvs. kreditgivarnas svårigheter att bedöma låntagarnas 
kreditvärdighet. Frågan är om detta förvärras av att låntagaren är 
ett litet företag i glesbygden. Fleischer och Felsenstein (2000) 
hävdar att det uppstår ett misslyckande på kapitalmarknaden för 
landsbygdskrediter därför att företagen är små och riskerar att 
diskrimineras vid långivning eftersom kostnaden att bevilja lån till 
ett litet företag är högre sett i relation till den beviljade låne- 
volymen. Dessa företag hävdas vidare vara lokaliserade i avlägsna 
områden, ha en låg kapitalbas, låg erfarenhet och låg kunskapsnivå. 
Å andra sidan kännetecknas landsbygden av något större tillit och 
stabilare social relationer, vilket kan minska effekten av 
informationsasymmetrin.  

Här beklagar man hur svårt det är att få fram krediter på landsbygden...
Var det inte det som var motsatt problem några rader ovan? Att lantbruket satt på för mycket pengar......
Nu är det så att dagens bönder inte är "enbart" bönder utan entreprenörer. Alltså folk som hela tiden letar efter nya intäktkällor. Och då är det bra att ha ett jordbruk, med gårdsstöd, som säkerhet för krediter....

Jag anar i rapportens skrivning att här åter ligger personliga känslor under ytan. Ty detta är ett alltför inkonsekvent resonemang!
Har måhända rapportförfattarna blivit mobbade av sina klasskamrater i skolan? 

12 augusti 2013

Missar vi evolutionen

I en debattartikel om evolutionen så har Burenhult och Lindberg kommit med sina åsikter.
Egentligen borde de kunnat bättre, men artikeln är ju väldigt politiskt korrekt.
Att folk genetiskt anpassat sig efter omgivande natur framgår ju....
Men inte tillräckligt tydligt, tycker jag.
Man kunde varit tydligare...
Som berättelsen om den genetiska anpassning som skett de senaste tusentalsåren till mjölkdieten i södra Sverige under den boskapsskötande jordbrukskulturen.
Därmed en anpassning till mjölkdieter...
Att vi idag inte alla klarar att konsumera mjölk, rakt av, innebär ju inte att vi behöver avstå från de mjölkprodukter som människor använt över större delen av planeten, alltså ost, smör och syrade mjölkprodukter.
Ty just de livmedelsprodukter är de mest naturanpassade för svenska förhålanden.
Eller har evolutionen upphört?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt

Eller:

http://www.gp.se/nyheter/debatt

______________________

ESO-rapporten igen

ESO - rapporten som fått en viss uppmärksamhet tycks vara ett hafsverk.
Något som man snabbt slängde ihop av gammal skåpmat för att få vara med i debatten.
Därför tycker jag att rapporten är av intresse....
Vad kan man utläsa av texten?

Man kan naturligtvis se hur rapportförfattarna uppfattar sig själva och sin omgivning.
Särskilt då man inte tänkt igenom ordentligt vad man skrivit.....
Som förslagen till förändring av Landsbygdsprogrammet.

Kritiken mot nuvarande upplägg är som nedan citat ur rapportens text:

I det nuvarande programmet ligger tyngdpunkten på jordbruket, till jordbruket relaterade verksamheter och på kapitalsubventioner. Ett problem är att antalet lantbruksföretag är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. Vill man utveckla landsbygden bör i stället hela näringslivet vara i fokus. Insatserna bör därför inriktas på åtgärder som skapar bättre förutsättningar för alla företag 

Slut citat.
Att Landsbygdsprogrammet ingår i CAP och alltså är en del av europeisk jordbrukspolitik tycks här försvunnit ur argumenten och sinnet hos rapportförfattarna....
Vidare:

 Programmet bör revideras så att mer miljönytta genereras i förhållande till insatsen. Detta bör främst ske genom omfördelning av medel från breda stöd, som vallstöd, och stöd till hela odlings- system, som ekologisk odling, till selektiva åtgärder. Stöd bör inte betalas ut av "rättviseskäl" om miljönyttan är låg.

 Slut citat.
(Miljönyttan... den begriper inte dessa ekonomer ett dugg av, som jag påtalat här: http://familjejordbruk.blogspot.se/2013/08/eso-rapporten.html)
För övrigt.
Här uppstår då en motsägelse. Först beklagar man att en liten grupp på landsbygden, de som sysslar med jordbruk, då enligt jordbrukspolitiken enbart, skall få tillgång till Landsbygdsprogrammet, medan man i nästa rad klagar på att stöden är alltför generella...

Hur skall man ha det?!
Sedan återgår man till att fokusera på ett fåtal insatser, istället för generella, breda stöd, som i nedan citat:

Det förefaller rimligt att fokusera på ett fåtal åtgärder, såsom tillgång till grundläggande tjänster, i stället för en vildvuxen projektflora. Satsningar på mer permanenta strukturer bör prioriteras framför satsningar i projektform 

I detta citat så närmar man sig sitt mål....
Men i nedan rader så avslöjar man sina ambitioner:

Stöd till näringslivet på landsbygden bör i större utsträckning än i dag kompensera för gleshetens nackdelar genom att tillhandahålla rådgivning,utbildning och specialiserade tjänster.

Slut citat.
Rapportförfattarna talar i egen sak!