1 februari 2014

Hästmannens sista strid

Häromkvällen var jag uppe i byn och såg "Hästmannens sista strid".
Folkets hus salong var fylld till sista plats!
Peter Gerdehag var där och presenterade filmen.
____________

____________

Den som följt turerna runt "Hästmannen" de senaste åren är ju medveten om hans konflikt med omgivningen, med majoritetssamhället, med uppfattningen hur man skall leva.
Det framgick tydligt redan i förra filmen.
I denna film, "Hästmannens sista strid", var denna konflikt huvudmotivet!
En fyrkantig byråkrati är både symbol och vapen för ett samhälle som förlorat sin själ och blivit en teknokratisk slavkultur i Kafkastil.

Hästmannen har sina tidiga förebilder i de de gamla ökenfäderna.
De envisa människorna som lämnade civilisationen för att bosätta sig i öknens grottor.
I protest mot den tidens kommersiella och politiska brus.
Där de formulerade sin egen moral och utgick från den i alla situationer.

Precis som för Hästmannen vallfärdade folk till dessa Ökenfäder för att få känna att det faktiskt finns något annat sätt att hantera dagens, sin tids, problem.
Sin tids tomma kommersiella ekorrhjul.

Självklart uppstår denna konflikt på ett mycket tydligt sätt just i Sverige!
Världens mest sekulariserade land.
Där befolkningen snart inte alls har kvar något rättesnöre i livets frågor.
Med ett rättssystem som enbart bygger på tillfälliga politiska vindkantringar som just Hästmannen visat vara en teknokratisk fascism i rent trettiotalsmanér. I svensk DDR - tradition.
Och en befolkning, som Peter Gerdehag påtalade, inte inser verkligheten utan lever i tron på samhällets vällvillighet mot medborgarna.
Precis som Hästmannen faktiskt gjorde innan han kom i kontakt med byråkratin.

Filmen visar att Sverige egentligen idag överskrider internationella regler.
Hästmannens liv och leverne tangerar religionsfriheten.
Även om han inte levde i en organiserad "rörelse".
Utan som ökenfäderna levde sitt eget liv efter  egna normer.
Att löna ont med gott!

1 kommentar:

  1. Oj vilken bra film!!! Så vacker... Fina filmsekvenser för oss som gillar gamla tiders jordbruk där hästen användes till det mesta och även var bondens vän. Mycket fint gjord. Hästmannen uttalar sin övertygelse att man ska möta gott med gott och även ont med gott. "Sån har jag blivit lärd" säger han och han tycks verkligen leva därefter. Hans mindre rationella metoder där han lunkar fram i harmoni med sina hästar eller kommer cyklande med ett lass hö över huvudet imponerar dock föga på handläggaren från länsstyrelsen... Jag hade faktiskt förväntat mig att se lite luggslitna hästar, för trånga bås och ruskigt lågt i tak men allt var helt ok enligt min bedömning. Desto roligare att se glada, glänsande välmusklade hästar som busade med sin husse och alla fyra bara njöt av det - vilket samspel! Stallet hade såvitt jag kunde se vissa kvaliteter och stor mysfaktor men det är ju förstås lite olika hur man vill ha det... Måtten var ok, det var utmärkt ljuddämpat och inte skramligt som många nybyggda stall, det hade förmodligen fin luft av naturligt självdrag och det kan nog ha passat de där tre hästarna utmärkt. Där bodde de och där trivdes de med hästmannen och med varandra och det var det de visste tills myndigheterna fick fatt i dem och de fick flytta runt för att snart gå till slakt. För helvete! kom jag på mig själv med att tänka ett par gånger. Hur kan det få gå till på det här sättet? Varför kan det inte få finnas utrymme för en människa som själv valt det att få leva i harmoni med djur och natur, han skadade ingen och levde dessutom mer miljövänligt än de flesta. Tårarna rann ohejdat när hästarna lastades på bilen för att lämna sin lilla fina värld och skjutsas ut i den stora världen där de snart skulle bli biff.

    SvaraRadera