26 maj 2014

Litet EU - historia

Såg i DN en runa över ambassadör Lennart Dafgård (född 1930), som var Sveriges chefsförhandlare vad gällde jordbruket (CAP) inför EU-omröstningen. Han svarade faktiskt på en insändare som jag hade i ATL 1994, där jag frågade varför Sverige av de fyra ansökarländerna (Finland, Norge, Österrike och Sverige) hade "förhandlat bort" sin särskilt, av Kommissionen, tilldelade SLOM-kvot (Slachtoffers OMschakeling-nederländska - jag ringde till Nederländska ambassaden i Stockholm och frågade).

Sverige var ju dessutom det enda av dessa länder som haft ett sådant program för neddragning av mjölkproduktionen. Vår SLOM-kvot var därför också den störst tilldelade - 0,4 miljoner ton. Hela vår kvot blev i slutförhandlingen 3,2 miljoner ton.

Dafgårds svar var att de som ingått i det svenska neddragningsprogrammet (med försäkran om att efter stipulerade fem år utan mjölkproduktion få återuppta den igen om de så önskade - fem års självpåtaget näringsförbud - inte djurförbud, men väl mjölkförbud) mest var smågårdar och gårdar med omoderna ladugårdar och därför platsade de inte på den gemensamma marknaden ("på lika villkor", som det brukar heta).

Kruxet var bara det att när avtalet med svenska staten ingicks, om självpåtaget näringsförbud, med löfte om att få återuppta produktionen efter stipulerad avställning, fanns det inget kvotsystem i Sverige. I fortsatt svensk regi hade ingen kunnat hindra omställarna att börja med nya kor. Men nu var i plötsligt EU-medlemmar och då fordrades det kvottilldelning ur SLOM-kvoten, vilket alltså svenska staten blåste sina "avtalspartners" bönderna på genom att "förhandla bort SLOM-kvoten".

Sedan kunde man skylla alltsammans på EU. Det EU som i sin omsorg om omställarna tilldelat Sverige en kvot avsedd för dessa och som garanterade just dessa att återkomma som mjölkkohållare om de så önskade. Utan några förmyndarpekpinnar om de var tillräckligt stora eller om deras ladugårdar var för gamla. Det ansåg EU vara bondens ensak att ordna med den saken.

I den stab av rådgivare som omgav Dafgård satt mången "bror o syster duktig" från den svenska "myndigheten" LRF. Ja, jordbruksministern Karl Erik Olsson (C) var ju själv medlem i LRF. Så det kunde ju inte gå åt annat håll än åt h-vite.

Det här "egenmäktiga förfarandet" som våra regeringar (inte minst de borgerliga) ägnar sig åt tycks vara mer regel än undantag.

HR

Ps. L Dafgård hade själv en gård i Sörmland, där han ägnade sig åt skogsbruk på fritiden. Han älskade att köra motorsåg, stod det i runan. Ds.

2 kommentarer:

  1. I nya skråordningens Sverige måste man väl ha körkort på motorsåg, ännu dock inte på egen lott. Men om några olyckor så kan man inte låta den ansvarslösa menigheten riskera andra liv och lem...

    (På tal om det måste jag vädra mitt ogillande över hur arborister långsamt dödar träd i städerna. Snygga snitt men inte alla anpassat till ofta hankade grenar eller växtsätt. Vem tar ansvar för avbrutna förvuxna tjuvskott och därpå nedsågade hundraåriga liv, nehej ingen)

    Med körkort kan man köra bil mc såg. Och utan moped och häst och vagn. Hm tycker mig höra brasse ropa fel fel fel.

    SvaraRadera
  2. Det är inte lätt skriva genom titthål...nu med färre fel:

    I nya skråordningens Sverige måste man väl ha körkort på motorsåg, ännu dock inte på egen lott. Men om några olyckor så kan man inte låta den ansvarslösa menigheten riskera andras liv och lem...

    (På tal om det måste jag vädra mitt ogillande över hur arborister långsamt dödar träd i städerna. Snygga snitt men inte alls anpassat till ofta hamlade grenar eller växtsätt. Vem tar ansvar för avbrutna förvuxna tjuvskott och därpå nedsågade hundraåriga liv, nehej ingen)

    Med körkort kan man köra bil mc såg. Och utan moped och hästochvagn. Hm tycker mig höra brasse ropa fel fel fel.

    SvaraRadera