23 juni 2014

Grisknorrarna och svensk livsmedelsförsörjning

I valkampanjen inför valet häromdagen blev svensk livsmedelsförsörjning ett väsentligt inslag i debatten. Även om det bara handlade om danska grisknorrar. För egentligen var problemet var maten kommer ifrån då svensk livsmedelsproduktion backar i snabb takt. Något som uppenbart var en överraskning för alla politiker. Men däremot inte för dem som verkar inom svenskt jordbruk.

Vad som däremot ingen tycks förstå är hur de långa konjunkturerna inom lantbruket ser ut. Vilka faktorer som styr lantbrukets variationer. Man kan precis som i andra näringar se hur olika generationer aktiva ockuperar marknaden och hur det påverkar. Idag är det främst effekterna av att den generation lantbrukare som startade sitt företagande på 1970- talet och som sedan dess helt ockuperat det svenska lantbruket, nu lämnar näringen. Man kan även notera att de som övertar marknaden tydligen redan är etablerade. Resultatet innebär att svensk livsmedelskonsumtion under lång tid framöver, en generation, tydligen blir importberoende till drygt hälften av behovet. Om inget radikalt händer.

Orsaken till detta är, förutom unika svenska förutsättningar inom skattesystemet och andra detaljer, svensk följsamhet till kontinental jordbrukspolitik. Något som kanske är en överraskning för de flesta när man studerar kontinental jordbrukspolitisk historia och jämför med svensk jordbrukspolitik. Paralleller till politiska beslut i det tidiga EU/EG skedde i Sverige. Som det omdiskuterade "1967 år jordbrukspolitiska beslut". Det var egentligen ett "skott i luften" då man föreslog en nedläggning av svenskt småskaligt jordbruk, vilket ändå var i full gång på grund av överföring av arbetskraft från lantbruket till offentlig sektor just de åren. Vilket sedan medförde politisk panik några år senare när importbehovet inte gick att tillfredsställa då problemen var likadana på kontinenten.

Därmed satte 1970- talets subventionspolitik igång. Inte bara i Sverige utan även på kontinenten. USA protesterade i GATT och ett stilla handelskrig uppstod som kallades "Sojakriget". Trots att USA hade en liknande jordbrukspolitik som i Europa så vann USA i GATT/WTO år 1990. Då beslutades att ett skyddat jordbruk med direktsubventioner till bönderna var fel. Omedelbart genomfördes en svensk avreglering medan ett liknande beslut skedde först 1992 på kontinenten. Dock kom USA och EU överens om en lång omställningstid. Man kan nog påstå att denna omställningstid inte riktigt är över än. Vilket svenskt lantbruk blivit varse efter 1995.

Idag har USA genomfört en stor jordbrukspolitisk förändring. Stöden till lantbruket har förändrats i grunden, rent principiellt. Tidigare var stöden riktade till näringen för att lantbruket och dess utövare skulle klara sig. Idag, då lantbrukarna är närmast utplånade till bolagsjordbrukens fördel, så är kraven annorlunda. Aktiebolag har inga bönder som bara drar åt svångremmen ett par hål när tiderna blir dåliga. Aktiebolag kräver vinst varje år! Därför inför USA ett skattefinansierat offentligt försäkringssystem för att skydda odlarna, de stora aktiebolagen, de nya bönderna. Systemet är organiserat i ett antal olika möjligheter där man låser sig i fem år.

När nuvarande europeisk jordbrukspolitik, CAP ( Common Agriculture Policy), skall ändras om några år igen kommer troligen även EU att få ett bolagsanpassat stödsystem. Det nuvarande stödsystemet inriktat på människorna på landsbygden upphör då och stöden blir konsumentinriktade på samma sätt som i USA med matkuponger och soppkök.
Man kan undra vad det är för mening att fundera på det idag, men för den som är odlare är det bara fyra gånger till man gör en vårsådd och det är en kort tid i ett bondeliv. Och det borde vara en tanke även för konsumenter och politiker. Det faktum att makten över maten glider allt längre bort från den som behöver maten.

http://www.regeringen.se/sb/d/18694/a/242699

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar