22 juni 2014

LÄNSSTYRELSERNAS ÅTERKRAV PÅ AREALSTÖDEN.....



LÄNSSTYRELSERNAS ÅTERKRAV PÅ AREALSTÖDEN (ÅKERMARK OCH BETEN) DÄR I MÅNGA FALL DE  OMDISKUTERADEBETESMARKERNA INGÅR  STRIDER MOT FÖRORDNINGEN EG 1782/2003 och EG 796/2004

I en ny dom i mål C-105/13 från EU-domstolen som kom så sent som den 5.6.2014 slår domstolen fast detta. Regeringen, Jordbruksverket och länsstyrelserna tolkar förordningarna fel.Några återkrav får inte ske.
1.        Får fel i samband med fastställande av rätt till jordbruksstöd bara korrigeras om korrigeringen är till nackdel för jordbrukaren, och ska en sådan korrigering till jordbrukarens fördel nekas? Detta är frågan i förevarande mål.
2.        Vid en första anblick ligger det visserligen nära tillhands att gå konsekvent tillväga när det gäller korrigering av fel och alltså göra korrigeringar både till nackdel och till fördel för jordbrukaren, men vid en närmare analys framgår det emellertid att detta kan strida mot rättssäkerhetsprincipen, såsom denna har kommit till uttryck i bestämmelserna om jordbruksstöd.
3.        Jag ska därför i det följande undersöka både den rättsliga grunden för korrigering av fel och bestämmelserna om upprätthållande av rättssäkerheten.
Så börjar den kloke generaladvokaten sin utredning och kommer fram till samma kloka slutsats som vår egen Högsta domstol slagit fast i mål Ö-461/11. En dom som också grundar sig på ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
15. Principen om unionsrättens företräde innebär att svenska domstolar och myndigheter är förhindrade att tolka en bestämmelse som har beslutats på EU-nivå på ett sätt som ändrar dess innehåll eller effekt och att de är bundna av EU-domstolens tolkning av EU-rätten. Samtidigt har Sverige en folkrättslig förpliktelse och ett eget ansvar för att tillse att rättigheterna enligt Europa-konventionen inte kränks i det enskilda fallet.
Om en myndighet, i detta fall Jordbruksverket, tolkat bestämmelserna om antalet tillåtna träd på en betesmark fel och från början informerat stödsökande på ett felaktigt sätt kan inte stödsökanden lastas för myndighetens egen försummelse och låta bonden betala för det. Det framgår med all tydlighet av EU-domstolens nya dom.
Att det skall ske en korrigering är helt korrekt, men den gäller enbart arealen och inte den ekonomiska delen, som skall förbli densamma, d.v.s. en ekonomisk fördel som gäller flera år framöver.

Ett exempel:
En stödrättighet är från början detsamma som ett hektar och har åsatts ett värde, i detta exempel 800 kr. Har man från början fått 10 stödrättigheter kan man således använda sig av dessa 10 under förutsättning att man brukar 10 ha. Brukar man bara 9 kan man bara använda sig av 9.
Nu har myndigheterna varit försumliga när de beslutade om stödrättigheterna genom att räkna in för många träd på betesmarkerna varför arealen blev större än vad föreskrifterna från EU medgav, vilket påpekats från EU-kommissionen och stödrättigheterna hade från början ett visst värde beräknat på arealen med de för många träden.
Om man från början hade 10 stödrättigheter som var och en var värd 800 kr hade man således rätt till ett stöd på 8 000 kr.
Om man nu på grund av träden fick en minskat areal till 8 ha skall den sammanlagda summan i stället läggas ut på dessa 8 ha.
Detta innebär således att man i framtiden bara har 8 stödrättigheter, men dessa har var och ett värde på 1 000 kr,d.v.s. det har inte skett någon förändring på det totala stödet. Det är fortfarande 8 000 kr.
Hade däremot myndigheten fått rätt hade bonden bara haft 8 stödrättigheter som var och en var värd 800 kr, d.v.s. sammanlagt 6 400 kr.
Det årliga bidraget hade minskat med 1 600 kr och på fem år blir det 8 000 kr, d.v.s. lika mycket som ett helt års stöd.


Ulf Pettersson
Mjölby


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar