2 juni 2014

Öronmärken

"2.      Öronmärket skall sättas fast inom en tidsfrist som bestäms av medlemsstaten räknat från djurets födelse och under alla förhållanden innan djuret lämnar den anläggning i vilken det föddes."

Här visar det svenska bondehatet (kulakhatet?) sitt fula tryne genom att inte låta nöja sig med att djuret inte behöver vara öronmärkt innan det lämnar den plats där det är fött och har sitt produktionsplatsnummer.

Här kunde ju Sverige ha visat sig duktiga och meddelat Kommissionen att vår kulturtradition är att djuren föds på samma plats som de en gång i framtiden lämnar när de går till slakt. Vår handel med levandedjur är mycket ringa i förhållande till de system under vilken djuruppfödning sker på kontinenten. 

Detta minskar risken för smittspridning och därmed behovet av spårbarhet. Så vi anser oss kunna tillämpa direktivet på så sätt att vi endast kräver att djuren är märkta när de lämnar den plats där de har sitt produktionsplatsnummer. Vilket, om jag förstår EG-bestämmelsen rätt, skulle ha varit tillåtet.

En sådan möjlig mildare tillämpning av öronmärkesförordningen hade gjort att man, till exempel, inte hade behövt att dra in EU-stöd (gårdsstöd) i återflödet av EU-avgiften Bryssel. Nu slår man istället till med storsläggan för att, exempelvis, kalvar på en gård är omärkta och nöjer sig inte med att bara dra in gårdstödet (återflöde av EU-avgiften) för en "förseelse", som man kunde bestämt att det inte var en förseelse, nej, man avlivar de omärkta djuren och skickar dem till destruktion. 

Och i allra värsta fall får djurhållaren djurförbud dessutom. Trippelbestraffning; djuren avlivade och till destruktion (destruktionsavgift), gårdstödet indraget (återflöde av vår EU-avgift) och djurförbud.

Denna hårda behandling av de svenska kulakerna och deras djur motiverar svenska politiker och myndigheter med att man måste tillämpa därför att omärkta djur är "en fara för folkhälsan". Detta säger politiker och myndigheter i ett land där risken för smittspridning och identifikationsproblem, även utan öronmärkning, förmodligen är lägre än i något annat EU-land, Finland undantaget!

Dessutom är det ju så att skärpningen av EU-märkningen, som ändå inte, enligt bestämmelserna, behöver vara så hård ens i de länder där smittspridningsrisken är stor, motiverades av BSE-utbrotten (galnakosjukan) i UK och på kontinenten. Och då är Sverige det enda EU-land som inte haft något fall av BSE. Men ett fall av ett Creutzfeldt Jacob-syndrom på en gammal ko, vilket inte är samma sak.

Kan man som svensk djurhållare uppfatta detta på annat sätt än att det finns en politisk vilja i Sverige att utrota de svenska bönderna. Eftersom man tar varje tillfälle i akt att tolka (vantolka?) EU:s förordningar och direktiv så negativt för djurhållare som det bara är möjligt. 

MFS - Morbus Furiosa Suecia - Galna Svensksjukan!

HR

1 kommentar:

  1. Jag är rätt övertygad om att Du har fel vad gäller indragna gårdsstöd p.g.a. öronmärkesfel. Att så sker är jag väl medveten om, men det beror inte på EU:s regler. Dessa säger något helt annat och är mycket tydliga.
    Förordningen anger klart och tydligt att märkesbestämmelserna handlar om att fastställa om ett djur är bidragsberättigat eller inte och detta är inte en tvärvillkorsöverträdelse. En tvärvillkorsöverträdelse uppstår när man jämför antalet djur i ansökan med den faktiska kontrollen.
    Ett enkelt exempel. Din ansökan (ditt åtagande) anger 100 djur. Kontrollen visar 110 djur, varav 10 omärkta. Du har uppfyllt ditt åtagande. Har du däremot bara 95 djur har du inte fullgjort ditt åtagande och skall ha avdrag om det beror på försummelse eller avsiktlig överträdelse.
    Öronmärket handlar således om att fastställa ett antal djur som skall jämföras med ansökan. Exempelvis utgör ett registreringsfel i CDB inte en oegentlighet om den inte kostateras vid två tillfällen inom en 24-månaders kontroll.
    Har man ansökt om 100 djur och bara har 95 anser jag det helt klarat att man skall ha avdrag om det beror på försummelse eller avsiktlig överträdelse.
    När det sedan gäller spårningen gäller att inga djur får lämna en anläggning omärkta. Även här är reglerna tydliga och man har rätt att märka även omärkta djur i efterhand. Detta regleras i helt annan rättsakt från EU och den ändrades så sent som 2010. Den tidigare två-dagarsregeln är helt borta. Endast om det finns en uppenbar smittorisk får man besluta om avlivning.
    Man kan inte skylla på EU att svenska myndigheter inte följer EU:s rättsakter. Så sent som våren 2014 har till och med den svenska Högsta domstolen sagt sitt. En rättsakt från EU får inte ändras till sitt innehåll eller effekt och det är exakt det som skett i Sverige under många år.
    Bestämmelserna om märkning tillämpas både på stöden och smittan. Dessa regleras av förordningar som är direkt tillämpbara och har i de allra flesta fall direkt effekt. Dessa skall följas fullt ut och skall tillämpas även i Sverige. Inga undantag finns.
    Ulf Pettersson

    SvaraRadera