3 november 2014

Den globala matresan

I SVT sänds en brittisk serie som kallas "Den globala matresan"
Den utgår från att matpriserna stiger mer än vad man bör förvänta sig.
Vilket man inser under programmens gång att så är inte fallet, även om det inte sägs rent ut, utan det måste allt tittaren räkna ut själv...
Men jag tror inte att detta är vad programmakarna haft till avsikt.

I programmet om världens risodling hamnar Indiens politiker i en märklig situation.
Det är i just detta avsnittet som en politisk rörelse, en politisk vilja sprungen ur bondeleden, får uppmärksamhet. Då programledaren säger att den indiska hållningen i risfrågan är en politisk åtgärd utifrån bonderesonemanget - Food Sovereignty.

Att Indien, med närmare en miljard fattiga människor, vill gardera sig för att slippa hunger och svält tycker åtminstone jag är helt självklart. Men utifrån TV-programmets inställning så får man en annan känsla. Att detta enbart var en politisk reaktion för att skydda just de indiska politikerna. Något som drabbar konsumenter och människor i andra delar av världen....
Food Sovereignty är en politisk tanke uppkommen direkt från myllan, den mylla som bönder globalt arbetar med som en möjlig utväg ur en global livsmedelspolitik och därmed de stora kriser som var förutsättningen själva TV-programmet, Den globala matresan. Men blev då uppmärksammad som en protektionistisk indisk reaktion på ett globalt problem!
Vilket visar problemets gigantiska storlek. Ett totalt förnekande av vår livsmedelsförsörjnings sårbarhet.

Översättningen av Food Sovereignty blev "Matnationalism"...
När den egentliga översättningen är "Matsuveränitet"!
(Jämför med "suverän stat")
Matnationalism däremot låter väldigt egocentriskt....
I svenska öron.
Att odla bara för sina egna behov.
Hur gör vi själva?

Livsmedel är en kostnad för alla. Att äta gör man av nöd, för annars svälter man ihjäl...
Åtminstone enligt svensk kulturtradition. Det har gällt för Nordens befolkning i alla tider.
Därför har jordbruk alltid haft låg status i Sverige. Åtminstone i de "gamla" svenska landsdelarna med kärnan i Mälardalen. Detta har varit svensk jordbrukspolitik sedan Gustav Wasa. Något som västgötarna blev medvetna om när de ville fortsätta sin slaktdjurshandel med danskarna i Halland. Gustav ville ha oxarna till Stockholm istället....
Man får också inte glömma att Baltikum var stormaktssveriges kornbod. Så Sverige har alltid varit ett underskottsområde för livsmedel!

Idag ses jordbruk bara som en nationell kostnad - då de globala matpriserna är för låga, så låga att produktionskostnaderna inte täcks av produktpriserna!
Den svenska reaktionen på denna utveckling av jordbrukets ekonomi har efter 1945 varit litet vacklande. Fram till 1972 var "kammen styv" på svenska politiker. Det var under den mest osannolika högkonjunktur i svensk historia som Tage Erlander uttryckte detta genom att påstå att "vi köper vår mat från våra danska bröder".
Ett utryck som åtminstone inte i våras kanske hade varit så populärt...

Efter att globaliseringstrenden även blev svensk, så har ekonomer påstått att satsningar inom jordbruk är att "låsa kapital som kunde göra bättre nytta i annan verksamhet".
Vilket är helt sant som tiderna utvecklats.
Men utifrån tanken om Food Sovereignty...? Hur ställer det sig då?

En gång, i Eskil Erlandssons början som landsbygdsminister hade vi en kris i den globala livsmedelshandeln. (Vilket framgår i programmet som jag resonerar runt). Det blev hejdlöst snabbt stigande vetepriser. Ett av Östeuropas stora exportnationer stoppade sin export av vete - av inrikespolitiska skäl. Priserna på den lokala, nationella marknaden riskerade att stiga över politiskt tolererbara nivåer.
Eskil Erlandssons reaktion blev ett klagande på att importberoende länder som Sverige kunde bli utan....
Oj, var min reaktion då. Så brukar det inte låta från svenska politiker...

Så Food Sovereignty, som i Sverige felaktigt översätts till Matnationalism, - med ett tydligt förakt - har en baksida för den som ser livsmedelsproduktionen som enbart en ekonomiskt fråga!
Och som, vilket just i programmen om den globala matresan tydligt visar - Att det handlar om ekonomi och inget annat -, Och, bara handlat om att slippa en nationell kostnad - Den, att försörja sin egen befolkning i ett läge då den globala ekonomin inte ger utrymme till lokal produktion i ett högkostnadsland som Sverige!

För att dribbla bort denna kostnad och kalla Food Sovereignty för Matnationalism och dessutom - vilket tydligt görs i Sverige - påstå att en svensk livsmedelsproduktion/jordbruk är "Matnationalism" som osolidariskt går ut över exportvilliga småbönder i lågkostnadsländer, så slipper man en stor kostnad svensk del. Att försörja sig självt med mat. På falska grunder!

Nu gäller inte detta bara Sverige. Utan som framgår i programmet - hela västvärldens urbana konsumenter - då västvärldens bondekår närmast är utplånad. De har blivit urbaner de också...
Sett ur bondebefolkningens vinkel är detta tydligt i programmet. Folket lämnar landsbygden över hela planeten. I vissa länder har ekonomerna/politikerna drivit på urbaniseringen då det varit själva motorn i hela den ekonomiska utvecklingen. Avfolkningen av landsbygden är förutsättningen för de ekonomiska förändringarna. Resultatet av detta har ännu inte visat sig.
Eller?

Den politiska idén Food Sovereingty, som La Via Campesina lanserade för över tjugo år sedan, har aldrig uppmärksammats i Sverige. Då vi efter 1945 ansett ett lokalt jordbruk vara en nationell ekonomisk belastning. Varför vi ändå hittills haft en svensk jordbruksproduktion beror helt på den internationella jordbrukskrisen i början av 1970- talet, då en svensk avveckling och urbanisering i samband med ett generationsskifte inom bondekåren resulterade i en snabb nedläggning och en uppkommen livsmedelsbrist som inte gick att kompensera med import. Det fanns inget att importera...
Därför startades en massiv subventionsvåg som varade i ungefär tio år..
Den generation lantbrukare som startade på 1970 - talet pensioneras nu.
Finns inte de ekonomiska förutsättningarna för en ny generation så försvinner produktionen, även om marken givetvis alltid finns kvar där den ligger. Vilket tas som "garanti" för evig jordbruksdrift.....

Efter 1995 har svensk politik och debatt ansett att svenska folkets livsmedelsbehov är "delegerat" till Bryssel.
ICA har även ansett att de har fått mandat att sköta distributionen...
LRF, som ansett sig vara det svenska lantbrukets företrädare, har inte informerat sina medlemmar om denna samhällsordning.
Och Food Sovereignty har föraktfullt översatts till "Matnationalism" istället för det korrekta uttrycket - Matsuveränitet!
Verkligheten är att varje människa är ansvarig för sin egen livsmedelsförsörjning!

7 kommentarer:

  1. Hej Thomas,

    Funderar på att beställa en bok och undrar om du läst den? https://www.adlibris.com/se/bok/meat-a-benign-extravagance-9781603583244

    SvaraRadera
    Svar
    1. En helt ny bekantskap...
      Som en John Seymour med Food Sovereignty.
      säkert utmärkt, tycks det...
      engelsk natur är inte riktigt som svensk, men det beror på var i landet man bor..
      vi har kanske ännu mindre möjligheter att vara odlarfundamentalister än engelsmän...
      Det finns mycket att hämta i svensk odlartradition!
      Som jag påpekat tidigare var svensk odlarkunnighet på sin absoluta topp på 1930- talet...
      Vi behöver inte söka oss utomlands, egentligen.
      Men psykologiskt är det bra för den individuella aktiviteten är mer framträdande i England.

      Radera
    2. Ok blev bland annat intresserad av att han i detalj går in på FNs rapport om kossor som klimatbovar. Tydligen har de bla räknat att alla utsläpp från skogsavverkning i Amazonas krediteras köttuppfödning.

      När du säger odlarfundamentalister, syftar du på att Sverige är i behov av mer köttdjur än England på grund av sämre klimat?

      Radera
    3. Oftast så fastnar man i någon slags odlingsmetoder som så att säga blir en frälsarvariant.
      Enklast är att bedöma vad man äter...
      Och utgå från det.
      Att betesfödda djur har annan fetttsyrabalans i kroppsfett och mjölkfett är väl klart...
      Att hårt drivna grönsaker har mindre mineralinnehåll och andra brister när man fokuserar på volym...
      Eller att mineralbrister i odlingsmarken försämrar skördarna..
      Både i volym och näringsinnehåll...
      Alltså, att inte bara fokusera på principerna.
      Tyvärr åkte bio-dynamisk odling ut i kylan med kvävebråket.
      Då man av tradition använt kompostering som gödslingsproincip och då gör man kväveförluster, vilket var väl känt från tidigare, men som vid debatten om kvävet blev "fult"...
      Nu kommer det nog att vända och de bio-dynamiska grundprinciperna kan nog komma tillbaka även i mer modern form...

      Radera
    4. Fast jag förstår inte riktigt hur man kan göra en förlust av kväve?
      Fosfor och kalium kan jag förstå, den blir svåråtkomlig i främst Östersjön.
      Men kväve, den hamnar ju i atmosfären till slut.

      Det finns ju massor med växter som kan fixera kväve, så frågan är om vi inte odlar för lite kvävefixerande växter i stället?

      Radera
    5. Nja, jag uttrycker mig litet slarvigt...
      Förlust ur komposten borde jag kanske säga...
      Det som kallades kol/kväveförhållandet
      Kvävefixeringen blir lösningen på kvävebrist.

      Radera
  2. Tillägg: Boken heter Meat: A Benign Extravagance
    av Simon Fairlie,

    SvaraRadera