6 november 2014

Food Sovereignty

 Ur min bok Jordbruk 2.0.1.

Skriven 2008...

"La Via Campesina har sedan 1996 lanserat Livsmedelssuveränitet (Food Sovereignty) som ett politiskt begrepp. Redan i mitten av 1980-talet när de europeiska bönderna insåg vart utvecklingen var på väg och man gick samman i CPE (Coordination Paysanne Européene) började man arbeta på tanken om Food Sovereignty. När man senare, tillsammans med kollegor i främst Sydamerika, började samarbetet La Via Campesina, samlades man runt begreppet Food Sovereignty.

Food Sovereignty står för människors legala rätt att kunna överleva på den natur som finns runt dem. Att odla jorden. Att bedriva självhushållningsjordbruk. Att vara bonde!

Då stadsbefolkningen redan förlorat denna möjlighet, till största delen åtminstone, så måste landsbygdsbefolkningen, bönderna, föra kampen även för städernas människor. Ty den dag då landsbygdens människor förlorat rätten till jord, vatten, utsäde och krediter har större delen av världens befolkning också förlorat sin frihet och sin mänskliga värdighet.

Därför ställs krav på att de naturförutsättningar som Food Sovereignty innebär, rätten till jord, vatten, utsäde och krediter inte skall ingå i WTO:s regelverk om internationell handel. Överhuvudtaget skall jordbruket inte vara med i WTO! Förutsättningarna varierar oerhört från land till land, från kontinent till kontinent. Någon enkel lösning finns inte, men skall vi slippa en nykolonial världsekonomi i ett globalt informationssamhälle, vilket ju vem som helst inser är omöjligt utan djupa konflikter, borde vi ta begreppet Food Sovereignty på allvar!

 Låt oss därför börja med att göra begreppet Food Sovereignty till en realitet! Lyfta det från sin ifrågasatta plats som ett abstrakt och förvanskat tankeexperiment i vårt västerländska samhälle. De ingående grundelementen i Food Sovereignty, rätten till jord, vatten, utsäde och krediter är åtminstone inte i vårt land något stort och svårt problem om viljan till förändring finns. Förvaltning av naturresurser har under de senaste hundra åren, varit ett genomgående politiskt tema hos alla riksdagens partier, även om man hanterat problemet på olika sätt. Vi borde inte ha svårt att förstå problemet då vi i svensk historia har ett tydligt politiskt och ekonomiskt begrepp, "Baggböleri", som visar hur bristande samhällsförvaltning av naturresurser drabbar hela befolkningar och bara gynnar ett mycket litet fåtal. Att vi idag står inför samma problem kan kanske vara svårt att inse, men utifrån begreppet Food Sovereignty är det lättare att inse vad som sker.

 Jord, alltså odlingsmark, skogsmark, även mineraler och vattenkraft är i en bristsituation en kapitalplacering. En fråga om makt. I en överskottssituation när annat än jorden har större avkastningsförmåga, exempelvis en industri som under 1900-talet, är intresset svagt att bevaka jordägandets utveckling. Men idag då råvaror från naturen är industrins begränsning har intresset för jord ökat. En nation, ett folk, som missar att bevaka sina intressen kan därför förlora sitt existensunderlag med dagens samhällsutveckling. Se bara hur baggböleriet förändrade Norrland för hundra år sedan. Jord behöver en samhällsförvaltning. Om dagens förändring, det moderna baggböleriet, den ekonomiska plundringen av landsbygden, tillåts fortsätta, skapas sociala och politiska konflikter i onödan, även i Sverige.

 Vatten, som är den andra faktorn i Food Sovereignty:s fyra grunder, har ännu i dagens Sverige en position som allmänning som regleras av samhället. Här finns alltså fortfarande tanken på en samhällelig resursförvaltning. Denna uppfattning strider egentligen mot WTO - reglerna. Vattentillgångarna skall privatiseras. Detta kan innebära att svenska kommunala vattenverk, med sina vattenrättigheter i lokala vattendrag, kan hamna i privata händer och sälja sitt vatten till andra än kommunens invånare. Vatten kan därmed bli en betydligt mer kostsam produkt för medborgarna än idag. Alltså inte längre en billig självklarhet. Jag vet att detta scenario betraktas som omöjligt av de flesta svenska medborgare, men det är ändå en realitet för många människor i världen redan idag. Och dessa människor lever under samma regelverk som vi, alltså WTO!

 Utsäde är det tredje inslaget i Food Sovereignty. Utsäde tycker de flesta svenskar bara är ett problem för bönder. Men kanske läsaren, efter att ha läst igenom denna bok, ändå insett att så enkelt är det inte. Vi måste alla äta och den som äger livet, enligt den nya tidens patentregler, GMO, har också makten att styra vad vi medborgare skall äta! Böndernas krav på frihet från GMO och rätten att utan inskränkningar använda sin egen skörd som utsäde, är också en garanti för att alla medborgare skall kunna vara trygga i den mänskliga rättigheten: sina behov av sund och hälsosam mat.

 I de flesta samhällen har man någon form av byteshandel och kapital. Utan detta kan inte dagens samhälle fungera alls. Därför är även kapital i form av krediter en avgörande faktor för bönders möjlighet att existera. Detta har i vårt land varit basen för jordbrukets funktioner ända sedan vikingatid. Idag kan bristen på krediter omöjliggöra all verksamhet för en bonde. När bönder behöver investera för att kunna odla krävs att långivaren har tålamod att vänta med återkrav tills skörden är bärgad. Ockerränta, som i alla tider drabbat bönder, är helt förgörande för bönders existens. Denna erfarenhet har även jag, då bankräntan under större delen av 1980- och 1990 talet var uppe i nivåer som borde betraktats som ocker och borde gett många utlånare åratal i fängelse för ocker. Nu blev det inte så och därmed inser jag att det fjärde kravet i Food Sovereignty gäller svenska bönder i allra högsta grad!

 Med Food Sovereignty kan bönderna i syd återupprätta tanken på att även Sverige skall kunna hysa en samhällsklass som är nästan utplånad, Bönderna. Och en lokal marknad för fria människor, där bönder och konsumenter kan mötas.

 Man måste dock betona att förutsättningarna för ett fungerande Food Sovereignty är rätten för varje nation att skydda Food Sovereignty genom tullar. Ty de politiska förutsättningarna är ändå grunden för att Food Sovereignty skall kunna fungera. Idag när livsmedelskrisen rullar fram genom världspolitiken vill ingen erkänna att just de grundläggande ekonomiska principerna för WTO, de marknadsliberala reglerna är orsaken till den nuvarande krisen. För många produkter, såsom bilar eller textilier ger WTO-reglerna, den avreglerade världsmarknaden utan tullskydd, en fungerande konkurrens, prispressande och effektivitetshöjande. Alla kommer dock inte att ha råd att köpa en ny bil och nya kläder vilket är ett problem för många människor. Man får nöja sig med begagnade varor. När det gäller priserna för livsmedel och jordbruksprodukter, kan en fungerande marknad enligt liberala principer enbart regleras genom att vissa människor blir utan mat, då de inte kan betala vad varan kostar, den nytillverkade maten, ty begagnad mat finns inte annat än på soptippar. Alltså måste kanske uppåt en miljard människor svälta och kanske även svälta ihjäl för att de ekonomiska principerna för liberal världshandel skall fungera.

 Enligt Food Sovereignty skall de odlingskostnader som det lokala jordbruket har, vara styrande för prisnivåerna på livsmedelsmarknaden i det egna landet. Varje nation skall ha ett tullskydd för att kunna stoppa dumping av importerade livsmedelsprodukter på den egna marknaden! Därmed faller EU:s viktigaste instrument för att skydda den europeiska livsmedelsindustrin, exportsubventionerna på livsmedel.

 Ty själva det europeiska jordbruket anses av ansvariga politiker vara en belastning för EU:s ekonomi, medan livsmedelsindustrins export av förädlade produkter är en vinstmaskin. För att denna politik skall kunna fortsätta påstås livsmedelsindustrins dumpingexport till olika oskyddade exportmarknader vara en del av jordbrukspolitiken. Denna falska rubricering gör att stödet till det europeiska lantbruket nu successivt avvecklas och bondelantbruket inom EU försvinner, då Fotosyntesens ekonomi inte kan existera parallellt och tillsammans med Oljeekonomin. Däremot kommer exportsubventionerna för livsmedelsindustrin att hänga kvar länge än, enligt politikernas intentioner. Och därmed fortsätter plundringen av väldens fattiga bönder. Deras produkter kommer även i fortsättningen att underbetalas på en global liberal marknad.

Livsmedelsindustrins agerande innebär att industrin integrerar in i jordbruket och tar över de bästa odlingsområdena i världen och därmed tvingar bort, urbaniserar bönderna och skapar stora industrilantbruk. Allt detta sker med argumenten att skapa mer mat för att lindra svälten som livsmedelskrisen skapat. Man vill släcka elden med bensin!"

http://familjejordbruk.blogspot.se/2014/11/dax-for-food-sovereignty.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar