28 december 2014

Stödens baksida

En bekant som har en liten gård sedan många år tillbaka brukar berätta sin historia från det svenska EU-medlemskapets början. När någon myndighet hade som uppgift att få bönderna att söka EU-stöd.

Det började med en brev som pushade för olika stöd i jordbruksdriften.
Själv så nappade jag på allt. Nästan. Av ekonomiska skäl.
Men min bekant hade andra tankar med sin gård. Så han svarade inte ens på myndigheternas locktoner.

En dag ringde det.
Och en kvinna frågade varför han inte hade sökt några stöd.
"Det är väl min sak", sa han då..
Hon blev påstridig och då blev svaret klart.
"Har jag inga stöd sökt så kommer det inga kontrollanter hit."

En väl så god åsikt, med tanke på hur snett allt kan bli...
När nu man skall dra ner på stöden nås en tröskeleffekt...
Där stöden blir en belastning, istället för ett stöd.
Och då det kan vara bättre att avstå helt....

Strulet är inte bara lokalt i Sverige, som man kan tro ibland...
http://www.agriland.ie/news/department-satellite-inspections-hardship/

9 kommentarer:

  1. en fråga om trovärdighet


    EU införde vid en tidpunkt en gång i tiden exportbidrag på nötkreatursidan för avelsdjur. Följden blev att det uppstod en viss kö mellan Tyskland och Polen som då inte var medlemmar i EG.

    Hur skall man i synnerhet förklara den spektakulära ökningen år 1991 av exporten av renrasiga avelsdjur av nötkreatur från Tyskland till Polen, vilken rentav var 345 gånger så stor som exporten året innan?

    Att det på den polska marknaden skall ha funnits avsättningsmöjligheter för 57 000 renrasiga avelsdjur av nötkreatur, trots det polska jordbrukets svåra situation vid tiden för händelserna i målet, förefaller inte stödjas av någon uppgift i de faktiska omständigheterna.

    Kommissionen ansåg att Tysklands kontroll var under all kritik och påförde Tyskland sanktion. Ovanstående citat är hämtat från generaladvokatens förslag till ett senare överklagande från Tysklands sida.

    Till saken hör också att exporten efter att kontrollerna ökat föll tillbaka till runt 7000 djur redan första året efter den ökade kontrollverksamheten.
    Ytterligare citat:
    I denna artikel föreskrivs en allmän skyldighet för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras av EUGFJ verkligen äger rum och att de genomförs korrekt, även om det i gemenskapsrättsakten i fråga inte uttryckligen anges att någon närmare bestämd kontrollåtgärd skall vidtas.

    Av de principer som domstolen fastslagit drar jag således slutsatsen att Tyskland var skyldigt — trots att kommissionen inte hade begärt det — att vidta de kontrollåtgärder som var nödvändiga för att försäkra sig om att den omtvistade exporten genomfördes faktiskt och rättsenligt, samt att även vidta de åtgärder som inte uttryckligen föreskrevs i den relevanta gemenskapslagstiftningen som var i kraft år 1991.

    Med transaktioner avses också utbetalning av bidrag till bönderna.

    Och så gick det:
    Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att domstolen
    — ogillar talan och
    — förpliktar Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

    SvaraRadera
  2. Så fort staten går in med manipulationer går nått på tok. Det som gynnar något blir på något annats/annans bekostnad. Orättfärdigt om inte annat.

    Det bästa är att varje bonde försöker göra det bästa av just sin gårds förutsättningar och givetvis invägt vilka förutsättningar som finns i närheten. Samverkan, lokala marknader osv.

    Det blir bara tokerier om en gårds inriktning skall styras från Bryssel eller Stockholm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den processen är nog på gång för många...

      Radera
  3. Vad skall man säga?
    Handen som ger är ALLTID ovanför den som tar emot?

    Vad är den egentliga skillnaden jämfört mot de som tigger utanför ICA?

    Det måste kännas bra att ge till tiggaren, en känsla av makt.
    Att veta att tiggarens existens är beroende av mig, av mig som ger.

    Inga nöjda blickar som möts, inget handslag, ingen känsla av en gemensam tillfredsställelse.
    Den raka motsatsen mot vad en frivillig bytesaffär är.

    Bara en kort stund av maktutövning och underkastelse, herre och tjänare.

    Bidrag är ett otyg, det lockar fram de värsta ur oss.

    Pengarna som de använder till jordbruksstödet har inte lämnats frivilligt, så det är egentligen värre, eftersom det bygger på både stöld och tiggeri.

    Detta kan aldrig gå väl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt..
      Vilket jag inte riktigt förstod innan jag satt i klistret...

      Radera
    2. Kan det vara därför jag lägger en slant i skålen... "Katten på råttan och så vidare..."

      Radera
    3. Luffarna som min farmor mötte i sin ungdom bedrev bytesaffärer på gårdarna.
      Mat och husrum mot luffarslöjd eller vedhuggning, för att försäkra sig om att de var välkomna tillbaks "om de hade vägarna förbi igen"

      Radera
    4. Den dagen tiggarna går runt i villaområden eller gårdar och erbjuder sina tjänster mot mat och pengar, kommer jag att hjälpa dem, inte innan.
      Ja nu ljög jag lite, om jag råkar vara på Södermalm och ser en tiggare får den en slant.
      Men det är av helt andra säl, lite elak får man väl ändå vara?

      Radera
    5. Jag insåg för ett tag sedan att tiggarna utmanar svensk sociallagstiftning på ett hejdlöst sätt...
      Lämnar sina barn på dagis för att gå ut och tigga...
      Och sedan hämta "hem" barnen till tältet, i tio-tjugo graders kyla..
      Utan att det sociala rycker ut. Och omhändertar barnen...

      Tiggarna bryter ner gamla regler från makarna Myrdals tid...
      Förhoppningsvis.

      Radera