19 februari 2015

Bregottfabriken

Debattens vågor angående de svenska mjölkproducenternas situation börjar klarna. När det gäller frontlinjen.
Böndernas krav är några mindre detaljer såsom dieselskatten och framtida gödselskatt.
Plus utegångskravet för mjölkkor.

Det sägs kunna lösa den akuta krisen.
Vilket det inte gör, givetvis.

Utegångskravet, den så kallade Bregottfabriken, en reklamkampanj i klass med vilken klädkedja som helst, (fast de brukar ju inte nämna de som gör jobbet) är ju bara en fasad, en reklamfasad.
Att det finns ett beteskrav för mjölkkor sommartid är känt, men kanske inte att man kan få dispens från det....
Men det går.

Och sedan... Vad ingår i betet?
Ja, här haltar jämförelsen med klädkedjan...
Korna jobbar inte utomhus så där direkt, utan det kan mer betraktas som en "rökpaus".
Ett terapibete.

Att dra in rökpausen/terapibetet påverkar knappast ekonomin för mjölkproducenterna, mer än för någon enstaka mjölkbonde. Det är allt det låga priset som avgör nu och de närmaste månaderna...
Och företagarens beslut.

http://www.hd.se/nyheter/sverige/2015/02/16/mjolkbonder-vill-latta-pa-betestvanget/
http://ja.se/?p=46754&m=3433&pt=105
http://www.atl.nu/lantbruk/mj-lkb-nder-l-mnade-ministerm-te-tomh-nta

2 kommentarer:

  1. Klockrent av Stefan Ljungdahl på Jordbruksaktuellt! Och ett märkligt stolpskott av Helsingborgs dagblad. HD vill alltså få det till att: "I grunden handlar det om en konflikt mellan djurhälsa och ekonomi" trots att de har alla fakta korrekta framför ögonen. Olle Lönnaeus gör en som jag ser det närmast hårresande felbedömning av vart han som ledarskribent för den press som vanligen brukar kokettera med sin roll som "granskare av makten" borde vända blicken. Istället för att diskutera den roll som tjänstemännen på Länsstyrelsen i Skåne spelar försöker han vinkla frågan till en djurskyddsfråga.
    I Lennart Lundqvists bok "Demokratins tjänare" är det just ämbetsmännen som åsyftas med titeln. Här citeras exempelveis en Marc Landy: "De (tjänstemännen) måste i första hand uppfatta sig som utbildare i medborgarskap. Eftersom de befinner sig i det segment av expertområdet som är mest isolerat från de motsättningsfulla processerna, är de bäst skickade att ta täten i att utforma problematiken på ett sådant sätt att en offentlig debatt kan göras begriplig."
    Eller J.S Mill: "Missförhållandet börjar när (den offentliga styrelsen) istället för att frammana verksamhetslust hos individer och gemenskaper sätter sin egen verksamhet i deras ställe: när den istället för att ge upplysningar, råd och om så behövs, varningar lägger deras fria verksamhet i bojor eller låter dem stå som passiva åskådare medan de själva utför arbetet i deras ställe."
    Lundquist sammanfattar: "Här får det inte råda någon oklarhet. Ämbetsmännens roll som demokratins väktare innebär självfallet inte att de ska överta politikernas eller medborgarnas uppgifter i den politiska demokratin, utan snarare att de ska fungera som katalysatorer."
    Problemet med Länsstyrelsen i Skåne är ju, precis som Matz Hammarström och Djurskyddsmyndigheten på sin tid, att de inte alls uppfattas som demokratins tjänare, utan ser sig istället som någon sorts riddare för djurens sak. Om medbogare eller politiker i sitt opinionsarbete finner sig hamna i polemik med statens tjänstemän så är något allvarligt fel.
    Eller som Gunnar Björk beskrivit ett seminarium med Göran Persson:
    "Göran Persson tydliggjorde, om än i något otydliga ord, vad chefernas roll var, nämligen att vara lojala mot regeringen som de var utnämnda av. Han sa något i stil med att fick han se någon av statens chefer vandrande i regeringskansliets lokaler i syfte att motarbeta ett regeringsförslag, då hade den personen inte förstått sitt jobb, nämligen att en myndighetschef enbart skall implementera och följa det som regeringen beslutat" (I huvudet på en landshövding).
    Jo-anmälningarna är i högsta grad befogade.
    B-J Bjurling

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, statsvetarprofessorn heter Lennart Lundquist och hans bok "Demokratins väktare".
      Ds

      Radera