4 februari 2015

Irreversibelt

Sedan jag på 1970- talet insåg att vissa politiska och vetenskapliga fenomen som satte sig i den politiska agendan, även om det var uppenbart felaktigt, ändå var omöjligt att ändra på.
Utgången av debatten var irreversibel, även om det logiskt sett borde vara uppenbart att den inslagna utvecklingen inte var riktig ens ur den aktuella debattens påstådda självklarhet.

Gång på gång upprepas samma mönster och debatten sätter inte fart förrän utgången är given.
Att backa tillbaka och vända på hanteringen, eller att söka sig en annan utväg, blir på det sättet omöjligt.
Gång på gång sker detta.

Just nu är en aktuell kris inom svenskt lantbruk aktuell.
En del kräver radikala grepp av politiken...
Egentligen är det alldeles för sent. Förändringen i detta fall har redan gått så långt att utvecklingen är irreversibel!
Även om politiken kommer med olika förslag...
Det är helt enkelt försent.

För att den svenska mjölkkrisen började med EU- medlemskapet.
Med ett ofullständigt hanterande av svensk anpassning av EUs jordbrukspolitik - CAP.
Nästa steg blev bristen på skattemässigt anpassning till kontinental beskattningstradition.
När dessa faktorer skilde ut svenskt lantbruk för mycket och åtgärder som krävdes inte längre var politiskt möjliga att genomföra var utvecklingen för svenskt lantbruk irreversibelt ofrånkomligt.

Det vi ser nu grundlades redan 1995 och har djupnat under åren utan att någon kunnat göra något åt det. Eller ens funderat på problemet. Men att problemet funnits länge är uppenbart. Men ingen kunde gjort något då ingen förstått att något kunde gå fel...
Därför är utvecklingen irreversibel.

De som nu ropar på politiskt ingripande inser inte att möjligheten är redan förbi.
Att vända på detta kräver ett extremt annorlunda samhällsklimat. Två, tre gånger högre produktpriser och en helt annan samhälllsinställning till lantbruket. Annars kommer ingen att vilja syssla med lantbruk framöver. Men det är inte möjligt.
Därför är utvecklingen irreversibel.

http://www.atl.nu/ledare/en-st-ndig-kamp-f-r-sj-lvklarheter

12 kommentarer:

  1. Jag funderar på om politikernas ointresse för landsbygden har att göra med var "makten" befinner sig. Våra politiker och framförallt dom tjänstemän som jobbar åt dessa politiker kommer ofta från Stockholm. Likaså befinner sig all media från samma område.
    Har vi fått en politisk elit som inte förstår annat än trängseln på hornsgatan? Dessutom media som ska granska denna elit vars medarbetare aldrig varit utanför tullarna?
    Det skulle förklara en hel del konstigheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har alldeles rätt med tillägget att urbaniseringen verkar ge en viss världsfrånvändhet. Det tar sig uttryck i tex vår fd statsministers uttalande om att det inte finns någon svensk kultur. Hur det kan bli så här får nog härledas i den mänskliga hjärnans tillkortakommanden.

      Radera
    2. De märker inte hur samhällservicen dras ner och hur det blir glesare och glesare mellan samhällsinstitutionera och även mellan dem som bidrar med skattepengar. Rationalisering brukar det kallas. De får sin lön ändå, ett tag till.

      De sista som får lön och pension i Sverige är politiker, generaldirektörer och andra som är mer jämlika. Allra sist de i Stockholm, ty alla skattepipelinesr bär till Stockholm(, utom den nya skattepipelinen till Bryssel).

      Vi andra kommer innan dess skattas, rationaliseras eller centraliserad bort.

      Radera
  2. Förändringen kommer först med svälten, tyvärr.

    SvaraRadera
  3. I mitten av 80-talet genomskådade jag socialdemokratin och beslutade mig för att inte ta det här med livsmedelsproduktion på allvar. I stället blev det fastighetsförvaltning. Det är jag glad för i dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om man hade varit så klok!

      Radera
    2. Ett problem är att oljan har varit alldeles för billig efter andra världskriget. Om det hade varit "rätt" pris på oljan hade det sett annorlunda ut, jordbruket hade varit respekterat och landsbygden haft en starkare ställning.

      Nu verkar det att man bör ställa in sig på att i en framtid när det blir resurskris använda gården för självhushållning för anhöriga och den närmaste omgivningen. Hur det blir för Stockholm och andra befolkningskoncentrationer vet jag inte.

      Radera
    3. Så har jag tänkt länge...
      Den yta man behöver är inte så stor. Men den måste finnas.

      Radera
  4. Frågan blir då: Hur ska det gå att förändra de folkvaldas inställning om dom lever i en annan verklighet?
    Försvaret är avvecklat. Alla beredskapsförråd är sålda. Bönderna kämpar i en tynande tillvaror där dom angrips från alla håll.
    Välfärden avvecklas för många, dock ej för folk inom politik och media.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att det går att förändra...
      Vi kommer nog att förstå att de goda tiderna är förbi...
      Sena 1900- talet var en parentes.

      Radera
    2. Tyvärr är jag rädd att du har rätt. Landsbygden lär få ta stryk även i fortsättningen när eliten försöker rädda jobben i sin närhet.

      Radera