30 mars 2015

SYFTET MED EN LAGSTIFTNINGEN OCH VILLKOREN

Vi har ett syfte med varje lagstiftning, en målsättning vi skall uppnå. Det finns därför ett syfte med våra tvärvillkor och på samma sätt finns det ett syfte med rapporteringen av exempelvis bakterie- och celltalen.
Jag tror det är hög tid att både svenska bönder, myndigheter och svenska politiker börjar inse syftet med våra lagstiftningar.
Tvärvillkorsavdragen har således ett visst syfte och det finns en anledning varför vi har dem. Jag skall därför förklara sambandet mellan lagstiftningarna med ett exempel.

Vi har en lagstiftning från EU som reglerar transporten av djur med bland annat körtider och vissa krav på bilarna. Denna lagstiftning har till syfte att garantera viss välfärd för djuren under transporten.
Av en eller annan anledning får vi ett överskott på vår inre marknad av nötkreatur och inför ett exportstöd för nötkreatur för att så att säga lätta på trycket på vår egen inre marknad. Detta sker genom en ny förordning från EU och dessa djur måste vi transportera till en hamn för vidaretransport till exportlandet. Det är sedan tullmyndigheten som utfärdar beviset för att djuren lämnat landet för att exportören skall få ut sitt bidrag.
Lagstiftningen om körtiderna som hade till syfte att garantera en viss välfärd för djuren gäller naturligtvis även för de djur som skall exporteras och man skriver in som villkor att man för att skall få ut sitt exportbidrag skall ha följt transportbestämmelserna.
Om den djurhållare som säljer sina egna djur till en köpare inom landet skall naturligtvis de båda transporterna behandlas lika. Syftet med lagstiftningen är att djuren skall ha en viss välfärd under transporterna och oavsett de transporteras inom landet eller exporteras. 
Överträder man transportbestämmelserna skall båda straffas och det har inget med exportbidraget att göra. 
Man straffas för en överträdelse av denna lagstiftning.
Det finns också ett intresse av att de djur som skall exporteras faktiskt skall komma fram levande och vi ställer upp vissa villkor för att uppnå detta syfte genom att som villkor kräva att man följt transportbestämmelserna och för att exportbidraget skall betalas ut.
Det ena är således en lagstiftning med ett syfte och den andra en förordning med ett annat syfte. Dessa förordningar (exportbidraget) är för det mesta kortlivade. När marknaden återställts upphör de att gälla, men lagstiftningen om transportbestämmelserna fortsätter naturligtvis att leva. Den upphör inte bara för att vi slutar exportera djur.

På samma sätt är det med tvärvillkorsavdraget. Vi har uppräknade lagstiftningar (verksamhetskrav) som gäller alla och som har fått samlingsnamnet "tvärvillkor". Dessa lagstiftningar upphör inte att gälla om gårdsstödet skulle tas bort. Man skulle även fortsättningsvis straffas om man inte följer dessa lagar.

Gårdsstödet återfinns därför i en förordning och kan jämföras med förordningen om exportstödet, men är mer långlivad. Den har ett annat syfte, nämligen att garantera en viss levnadsstandard för jordbrukarna och har således inget med lagstiftningarna att göra, men den är sammankopplad med lagstiftningarna som ett villkor, nämligen att sökanden följt lagstiftningarna. Har den stödsökande jordbrukaren följt lagstiftningarna skall han ha ut fullt bidrag.
Har han däremot varit oaktsam eller uppsåtligen brutit mot lagstiftningarna skall han både straffas och ha ett avdrageftersom villkoret för att få ut fullt bidrag är just att han följt dessa lagstiftningar.
Lagstiftningarna har således ett syfte, att följa lagbestämmelserna i de olika verksamhetslagarna.

Uppfyller han inte djurskyddslagarna skall han således straffas för det och oavsett om han sökt stöd eller inte.
Uppfyller han inte heller märkningsbestämmelserna för nötkreatur skall han naturligtvis även straffas för det eftersom det är en lag som har ett helt annat syfte (säkra livsmedel från gård till bord).
Har jordbrukaren gjort sig skyldig till två lagöverträdelser av olika lagar skall han naturligtvis ha ett större avdrag på gårdsstödet än om han gjort sig skyldig till en lagöverträdelse.

Så är det också med rapporteringen av celltalen. Det är en lagstiftning som skall garantera säkra livsmedel och att det inte förekommer farliga ämnen exempelvis antibiotika i mjölken.
Det är också en lagstiftning, men också ett villkor för att få ut bidraget. Nu kan man naturligtvis inte ta prov på varje enskild ko, utan det sker ett samlingsprov som skickas på analys. Man kontrollerar således både lagstiftningen och villkoret med en och samma analys.

Jag kan inte se någon större skillnad på lagöverträdelserna om jag bryter mot transporlagarna, djurhållningslagarna eller livsmedelssäkerhetslagarna. I alla tre fallen handlar det om lagöverträdelser som skall utredas och vid oaktsamhet eller uppsåtliga brott skall man straffas. Den enda skillnaden är att vissa lagöverträdelser är synliga för ögat, men vissa är det inte.

Jag kan heller inte se något större fel i att man får mindre gårdsstöd om man brutit mot lagbestämmelserna. Det är ett villkor för att få ut fullt bidrag.

I samtliga exempel jag tagit ovan är i stället det viktigaste att rättssäkerheten upprätthålls. Det är således lagöverträdelsen som utgör grund för avdraget på gårdsstödet.

I samtliga dessa lagstiftningar har EU ålagt medlemsstaterna att anta sanktioner vid överträdelser och dessutom en skyldighet att tillämpa dessa, men inte föreskrivit vilken typ av sanktioner som skall tillämpas. Detta är en nationell fråga.

Den svenska riksdagen har för vår del beslutat att straffrättsliga sanktioner skall tillämpas och inte exempelvis ekonomiska sanktioner. Andra länder kan således ha andra typer av sanktioner eller en kombination av sanktionstyperna.

Det är inte det som är det viktigaste, utan att rättssäkerheten upprätthålls när det föreligger misstankar om oaktsamma och uppsåtliga lagöverträdelser och det gäller oavsett lagstiftning.
När man väl dömts för en lagöverträdelse handlar det inte längre om att utdöma ett straff, utan att beräkna avdragets storlek, vilket är ett villkor för att få ut stödet.

ATT SVENSKA MYNDIGHETER OCH NÄRINGENS FÖRETRÄDARE INTE VISAT NÅGOT STÖRRE INTRESSE AV ATT FÖLJA GENMENSKAPSLAGSTIFTNINGEN ÄR EN HELT ANNAT SAK. DET ÄR PÅ SAMMA SÄTT SOM MED LAGSTIFTNINGARNA OCH VILLKOREN. DE HAR HELA TIDEN ALLA HAFT SINA EGNA SYFTEN SOM I DE ALLRA FLESTA FALL INTE ÖVERENSSTÄMMER MED GEMENSKAPENS GRUNDLÄGGANDE SYFTE.
TILL DETTA SKALL TILLÄGGAS ALLA TILLKOMMANDE BRANCHREGLER, VILKA ALLA HAR SINA EGNA SYFTEN.

Ulf Pettersson
Mjölby

(Detta angående bråket om LRF Mjölks rapporter till myndigheterna)



6 kommentarer:

  1. Har jag fattat din beskrivning korrekt, att svenska lagstiftare gjort tvärvillkor till lag, som gäller alldeles oavsett om man begär bidrag eller inte?
    Lagen borde väl vara ett slags juridisk plattform för verksamheten, medan tvärvillkoren är de ekonomiska styrmedlen för den utveckling staten och EU vill gynna.
    Det vore ytterst olämpligt att blanda ihop dessa perspektiv på verksamheten.
    Förtydliga är du snäll!

    SvaraRadera
  2. Du har uppfattat det felaktigt. När tvärvillkoren en gång i tiden infördes fanns alla detta lagar och hade tillämpats under många år. Ett bra exempel på detta är den svenska djurskyddslagen som kom redan 1988. När sedan EG beslutade direktiv 98/58/EG blev vi skyldiga att ha en nationell lagstiftning som uppfyllde kraven i direktivet på de punkter som var särskilt angivna i bilagan till direktivet. Vi använde oss av vår gamla djurskyddslag och pekade bara ut våra egna tillämpade bestämmelser på de punkter som angavs i bilagan till direktivet.

    Från början fanns i direktivet ingen skyldighet att anta sanktioner, men en sådan skyldighet införde gemenskapen från den 1.1.2006. Det är således våra straffbestämmelser i djurskyddslagen som gäller och vi är skyldiga att tillämpa på samma sätt som andra bestämmelser i djurskyddslagen, som är helt svenska bestämmelser.

    Det svenska beteskravet är ett bra exempel. Direktivet anger inte skyldighet att ha djuren ute, det är en svensk nationell bestämmelse. Direktivet kräver däremot att djuren skall ha mat, men anger inte var och kan således utfodras inomhus.

    Bryter man mot någon av bestämmelserna, oavsett om de är svenska eller omfattas av EG-rätten, skall man således straffas.

    Lagen är således plattformen som Du säger och den gäller alla och har inget med bidraget att göra. En överträdelse skall således straffas enligt svensk lag oavsett man ansökt om stöd eller inte.

    Det innebär således att det alltid skall ske en rättslig prövning av rättsväsendet för att fastställa om det är fråga om en oaktsamhet eller en uppsåtlig överträdelse, d.v.s. misstankarna skall i sedvanlig ordning utredas genom förundersökning på exakt samma sätt som alla andra brott.

    När jag däremot ansöker om gårdsstödet förbinder jag mig att inte göra mig skyldig till brott mot djurskyddslagen, som är ett av verksamhetskraven tillsammans med ytterligare närmare 20 andra lagstiftningar. Tvärvillkor är ett samlingsnamn för alla dessa verksamhetslagar.

    Man har således använt sig av dessa verksamhetslagar som villkor för att få ut fullt gårdsstöd.

    Förutsättningen för att kunna besluta om ett avdrag på gårdsstödet är att det fastställts en oaktsamhet eller ett uppsåtligt handlande.

    I Sverige är det endast rättsväsendet som fått behörighet att fastställa detta. Åklagaren genom strafföreläggande eller dom från lägst tingsrätt.

    År 2006 beslutade riksdagen att införa en obligatorisk anmälningsskyldighet för kontrollmyndigheterna till polis/åklagare vid misstankar om överträdelser, d.v.s. enda möjligheten enligt svensk lagstiftning att fastställa oaktsamheter och uppsåtliga brott.

    Problemet vi har är att de svenska kontrollmyndigheterna tagit lagen i egna händer. De anmäler inte misstankarna till rättsväsendet, utan beslutar själva om tvärvillkorsavdrag.

    Ett sådant avdrag kan för de större gårdarna handla om över 100 000 kr, som således beslutas av en enskild djurskyddsinspektör med obetydlig eller ringa utbildning, vilket skall jämställas med en rättegång vid allmän domstol där den åtalade har rätt till offentlig försvarare.

    Dessutom föreskriver EG-bestämmelserna att man skall beakta straffet som utdöms av rättsväsendet när man beräknar avdragets storlek.

    I praktiken är därför alla tvärvillkorsavdragen olagliga. Någon prövning sker aldrig om det är fråga om en oaktsamhet eller inte, än mindre om det är fråga om en uppsåtlig överträdelse. Det är i ställe tjänstemännen som tycker.

    Hoppas jag varit tillräckligt tydlig. Vi kan annars ta en telefonkontakt.

    Ulf Pettersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var bra med ett förtydligande. Jag har inte längre vare sig djur eller växtodling för avsalu. Får inga bidrag heller, har aldrig sökt, kommer inte att söka.
      Hittepålagar av enskilda tjänstemän är ett otyg. Det har tyvärr förekommit i Sverige i minst 50 år utan att statens verktyg för självsanering, JO, JK, förvaltningsdomstolar, riksdagens revisorer eller andra kommit till rätta med saken.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera