17 mars 2015

Valet är ditt

I första Mosebok finns en lång text om problemen med varierande konjunkturer.
I faraos fall var det naturen som stod för konjunkturvariationen, då Egypten på den tiden följde överhetens livscykel. I ett sant hierarkiskt bondesamhälle. Därför att böndernas liv var socialt och biologiskt helt knutet till naturens villkor.

Jordbrukssamhället var dominerande över hela världen på den tiden. Utom i hårdare klimat. Bönderna var motorn i detta system. Längst ner i samhällshierarkin, utom möjligen för slavarna. Så faraos ängslan över missväxt som var problemet i Bibelns första delar, var på samma gång en avgörande faktor för samhällets existens. Och så har det varit  även i Sverige. Den svenska stormakten var beroende av de goda jordarna i Baltikum. Den danska stormakten av Skånes del i den baltiska moränlerans utbredning. Konjunkturerna varierade på hur krig och missväxt växlade i tiden. Att vara bonde var lika uselt i medeltidens Sverige som på faraos tid.

I samband med franska revolutionen förändrades förutsättningarna, särskilt på kontinenten. De stora godsen bröts upp och gamla ägostrukturer upplöstes. Det gamla  bondesamhället upplöstes och en ny tid kom där bönderna blev "lantbrukare". En titel som tidigare enbart gällt pensionerade statstjänstemän och militärer som dragit sig tillbaka på sin gård för att leva "lantliv" enligt modernt snitt. Den sedan årtusende tillbaka av överheten förtryckte bonden blev en självägande lantbrukare, en entreprenör i den nya tidens industritänkande. Och landsbygden övriga invånare, de jordlösa tjänstehjonen, de blev arbetare i industrin, eller fick funktioner i det urbana samhällets olika delar.

Den gamla stabila "ekologiska" kopplingen till naturen, där bonden var en del an naturens variationer började luckras upp. Med en tydligare koppling till bondens/lantbrukarens entreprenörsanda blev den enskilda människan viktigare än naturens variationer. Och samhällets reaktioner. Istället för Bibelns bekymmer om Nilens variationer, som enligt profetian skulle bli "sju feta år och därefter sju magra år" blev det bondens/lantbrukarens livscykel som avgjorde rörelserna i tiden. Dock var/är entreprenörernas reaktioner beroende av allmänna konjunkturer i industrisamhället. Och på 1800-talet var det politiken som initierade förändringarna. Enligt mönster som är förvånansvärt tydliga. De politiskt styrda omskiftingarna av bondebyarna, i syfte att modernisera jordbruket och att neutralisera böndernas politiska styrka kom att följa människans livscykel som entreprenörer. Tio goda år och tjugo dåliga.

Fenomenet går att följa igenom hela 1900-talet. Kopplingen till industrisamhället är väldigt tydlig. Uppsving i industrikonjunkturerna följes ett par år senare av samma fenomen inom jordbruket. I slutat av 1900- talet var alla rester av det gamla bondesamhället helt utplånat. Sveriges landsbygd var en del av industrisamhället Sverige. Svenskt lantbruk fokuserade på att ordna livsmedel till industrisamhällets medborgare enligt tanken om bulkvara framtaget enligt bästa komparativa möjligheter inom landet. Mjölk, kött, fläsk och vegetabilier som potatis och foderspannmål.

Dock var nya tider på gång. Industrisamhället var i upplösning. Man diskuterade det "postindustriella" samhället. Att svenskt lantbruk var en del av industrisamhället ingick inte i denna debatt. Då man betraktade jordbruket som en "gammal näring under avveckling". Och det var ju korrekt - i ett postindustrielllt samhälle. I ett konsumtionsdrivet samhälle, som det vi nu tycks leva i, är bulkvaruproduktion kanske inte världens bästa affärsidé. Men eftersom lantbrukarna inte insett sin tydliga koppling till industrisamhället, är det inte lätt att  se sina egna nya förutsättningar i det postindustriella samhället.

Det man först upptäcker är bristen på tydliga konjunkturcykler i det nya samhället, åtminstone för svensk del. Det mönster som som varit i tvåhundra år, - tio goda år och därefter tjugo dåliga år - har inte längre giltighet. Därför att hela den sociala basen för landets industriella funktioner, med urbanisering med industriella investeringar och inflyttning till tätorter, brukssamhällen och städer, inte längre följer mallen. Man kan dessutom peka på en tydlig datum när detta stora samhällsskifte skedde. Det var i samband med Sveriges inträde i Europeiska Unionen år 1995. Efter den datum finns ingen koppling mellan olika funktioner av den typ som styrde det svenska industrisamhället!

Västvärldens stora språng när man lämnade industrisamhället för konsumtionssamhället skedde troligen vid sekelskiftet. Flera stora politiska förändringar upplevdes och symboliska händelser som "nineeleven" blev tydliga för alla. De forna kolonierna plockade upp industrisamhällets tankar och använder dessa som mall för sina samhällsförändringar. Urbaniseringen blir motorn överallt i världen! Kopplingen mellan industrisamhället och familjejordbruket som var så tydlig i Sverige under industriepoken, finns inte någonstans idag.

Framtiden är därmed ett helt okänt kort. Bollen ligger hos den enskilde. Entreprenören/lantbrukaren/bonden är åter i en ny situation. Dock finns vissa tecken i skyn som har diskuterats länge. Nischproduktion eller bulkproduktion? Det har varit de diskuterade möjligheterna. Så är det nog, men stämmer det för alla? Frågan ställer krav på ett svar. Vad är konsumtionssamhället? Är det en fortsättning av industrisamhället eller något helt nytt? I så fall vad? Processen har naturligtvis inte uppstått ur tomma intet utan har funnits länge. Det gäller bara att se tecknen.

För landsbygdens del, och jordbruket, är industrisamhällets nationella försvinnande mer en fråga om generationsskiften och investeringar. Skall man fundera på politikens locktoner om "exportproduktion" som triggar entreprenörsinstinkterna eller skall man lita till konsumtionssamhällets krassa verklighet. Det avgörande är den enskilda människans karaktär och intresse! En helt ny erfarenhet, där lantbrukets generationsskiften följt andra småföretagares system i Sverige, alltså att någon i familjen tagit över familjeföretaget och drivit det vidare. Något som inte längre är självklart.

Det är på detta vis helt andra tankar som måste prägla nya generationers beslut.
Men var är insikten om detta?
Eller behövs inte någon samhällsdebatt om detta?
Eller finns det redan insikt om detta?
Och att de enda som inget förstår är politiken... 


1 kommentar:

  1. De naturliga variationerna existerar än, fast döljs i konstgödseln.
    Kraftfullare är ränterörelserna som vän av historia vet har skiftat rejält. De som ej lever av jordbruket vill kunna sourca sina livsmedel från flera håll, så att deras liv blir mindre osäkra att leva (tror de), därför talar Corazza-Bildt nedlåtande om matnationalism. Det är skönare att glida runt i världen avlönad via skattemedel skiljt från nationer. Om någon undrar varför imperier byggs - de som är i toppen av pyramiden kan sourca från alla imperiets hörn, medan de som är i botten av pyramiden inte har det lika lätt.

    Nisch- eller bulkproduktion. Man kan bulkproducera råvaror till nischade varumärken. Ett nytt varumärke kring gammal hederlig havregröt kan ge några extra kronor per kg. Det gäller bara att marknadsföringstrolla tillräckligt hårt. Se och lär av våra politiker. De nischar samma politik med olika varumärken. Det viktigaste är paketeringen.
    Nischproduktion fungerar om du hittar tillräcklig avsättningsmarknad för specifika egenskaper, exempelvis stärkelserik potatis, eller de anlagstweakade bären vi kallar bananer.

    SvaraRadera