7 april 2015

Sverige från luften - bara luft?

 I en bilderbok (Sverige från luften) från 1972, som jag av en slump råkade bläddra i, har den kände och uppskattade författaren och journalisten Jolo (Jan Olof Olsson 1920-1974) skrivit förordet. Där berättar han om en svenskamerikan som är tillbaka i Sverige för att söka upp sin barndoms miljöer, men bara hittar buskar och grundstenar där hans barndomshem en gång var beläget. Och så fortsätter Jolo: 

"Man talade om att mannen från Mellanvästern och prärien kunnat hitta rätt i buskagen, efter mer än 60 år, men sörjde mer ödeläggelsen. Också de ganska unga, strax under trettio år" (40-talister, min kommentar) "växte upp i den gamla förvissningen att den så kallade odlingen - människans skötsel av marken hon gick på och brukade för sitt uppehälle - gick framåt och vidgades, så att alltmera mark kom under människans alltmera kunskapsrika vård. Men utvecklingen och rationaliseringen har tvärtom numera kravet att odlingen minskas, att de områden som ligger under ständig vård skärs ned och blir mindre och mindre. den för de sista årtiondena av det tjugonde århundradet gällande planeringen av Sverige kräver helt enkelt ödeläggelse av stora arealer av tidigare utnyttjad, det vill säga omskött och vårdad mark.

Planeringen kräver för all del också att stora arealer ska avsättas till fritidsområden för människors rekreation, avspänning, vederkvickelse och hälsa, men också dessa områden kräver ständig tillsyn och skötsel, vilket i sin tur kräver arbetskraft. Naturen lämnad åt sig själv blir en ödemark, det är inte märkvärdigare än att en trädgård, eller för den delen bara en rabatt, som under kort tid är utan ordnade mänskliga insatser, snabbt förfaller till en djungel.

Det är lätt att bli nedstämd eller i varje fall filosofisk när man begrundar dessa till synes ofrånkomliga fakta. man behöver heller inte tillhöra en hembygdsförening för att tänka över förhållandet att det - i en stor världshushållnings perspektiv - bara är osäkra nationalekonomiska beräkningar och tillfälliga kalkyler som dikterar beslutet eller tanken att nordliga länder som Sverige är idealiska som industriländer medan världens livsmedelsförsörjning ska omhänderhas  av vad man just nu kallar mer primitiva länder. 

Många moderna forskare anser dock att just den zon av världen som nu är "högindustrialiserad" och rationaliserar bort sin jordbruksmark är avgjort bättre skickad att producera bröd, mjölk och ost  och annat till människans uppehälle än de länder som av en mängd politiska och ekonomiska skäl ännu ej fått någon industri. Pessimisten vid en kaffekopp på en svensk hembygdspromenad skulle till och med kunna påstå att det vore bättre att världens industri låg i u-länderna och att de gamla jordbruksbygderna, där man började odla jorden redan under medeltiden och långt tidigare med för varje årtiode allt bättre metoder - till exempel Sverige - lämpar sig mycket bättre för jordbruk och boskapsskötsel, vid en nykter och kall bedömning av förutsättningarna, än de länder vi nu inbillar oss ska "klassas" som livsmedelsproducenter. Hela denna förment "progressiva" bedömning är egentligen en kvarleva av koloniala fördomar: ""Vi uppfinningsrika och dugliga ska göra saker i fabriker, dom andra kan ordna vår mat"".

Sanningen är att vår mark, vårt väder , våra vattentillgångar, vår oförskyllda frihet från grövre naturkatastrofer gör oss till mycket bättre livsmedelsproducenter än de folk på andra håll i världen som vi har för oss ska förse oss med mat."

Minns någon den där utredningen SOU - någonting - från början av 2000-talet - om svensk livsmedelsstrategi, där SIDA föreslog att Sverige skulle satsa pengar på odling av ekologiskagrönsaker i Uganda, som sedan skulle flygas (för färskhetens skull) in till EU och Sverige. Projektet skulle vara till för att ge ugandierna möjlighet till export av något de ansågs kunna utföra med redskap tillgängliga på deras utvecklingsnivå (?) - med en hacka - för att tjäna en hacka?

Mantrat då var att: Maten ska vi köpa från de fattiga i Syd!

Tanken var den att alla länder går igenom samma (oundvikliga?) utvecklingsstadier - från jordbrukssamhällen till industrisamhällen, till det postindustriella samhället och så vidare till allt högre utvecklingsstadier Det hade ju Sverige gjort - alltså måste den modellen gälla för alla andra länder. Det var tydligen tanken bakom detta tänkande.

Jolo såg tidigt vart det var på väg - vi närmar oss alltmer den slutgiltiga lösningen för svenskt jordbruk.

HR

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar