9 juni 2015

Strategi i livsmedel

Saxat ur Wikipedia:
"En vanlig definition av strategi kontra taktik är "taktik är konsten att vinna ett slag, strategi är konsten att vinna ett krig".

Detta citat ur Wikipedia använde man som förklaring för varför man genomför "Livsmedelsstrategin". Vilket krig? Kampen är ju i det närmaste över....

I de flesta resonemang om näringslivet, särskilt inom jordbruket, hänvisas det till "komparativa fördelar". Man skall odla det som naturen, folket och politiken är bäst på....
Skall alla bönder odla på samma sätt, använda samma teknik och samma grödor, så är det bara den enskilda åkerplättens naturliga förutsättningar som avgör utfallet och ekonomin.
Och då är det endast att leta reda på den åkerjorden och odla där för att få bäst lönsamhet.
Var finns denna goda karamell?
Tja, Cuba, till exempel... Troligen världens bästa åkermark.

Men vi då? Bor så långt norrut..
Långa tråkiga vintrar...
Kort sommar.
Det måste vara helt kört....
Jovisst, om vi jämför oss med Cubas jordar....

Och så tycks politiken och andra tänka.
Komparativa fördelar. Men just den strategiska biten kräver att man förstår de komparativa fördelarna man kan ha!
Och det gör inte svenska politiker och expertis.
Alltså kommer det inget matnyttigt ur "Livsmedelsstrategin"!

Så vad har vi för komparativa fördelar?
Vårt nordliga läge!
Ju längre norrut man kommer, desto bättre kvalitet på jordbruksprodukter!
Solen, den intensiva och korta säsongen ger en överlägsen kvalitet!
Men utnyttjas det? Icke!
Går det att via "livsmedelsstrategin" lösa detta? Icke!
Det finns fler sådana grundläggande funktioner som inte fördes fram..
Men vem skulle göra det....?

11 kommentarer:

  1. ...allt som inte subventioneras riskerar att bli skenbart olönsamt.

    SvaraRadera
  2. Fast det är väl så att de komparativa fördelarna utnyttjas. Bästa virket, bästa potatisen, bären, går på export. Marknaden fungerar ypperligt. Svensken vet dock inte om att den är passerad, då ingen berättar det för den stackars saten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just det.
      Sälja kvalitet och importera skräp...
      Men på ett strategimöte borde man påpeka detta tydligt för det är ju själva basen, själva affärsidén...?!

      Radera
    2. Det beror väl på vad man har för strategi...

      Det är ju aldrig bra om folket i ett resursland får reda på att de lever i ett sådant.

      Radera
    3. Så är det naturligtvis..
      Så dum jag är...

      Radera
    4. Det tycker jag inte alls!

      Radera
  3. Detta går nog bara att sammanfatta på ett vis.
    Som Mahatma Gandhis berömda uttalande, "Du måste bli den förändring du vill se i världen."

    SvaraRadera
  4. Jaha, Ni diskuterar nationell livsmedelsstrategi. Vi har ju frihandel och funderar på hur andra länder lägger upp sin strategi, Tyskland och Danmark exempelvis. Vad jag kan förstå har de gått samman med Sverige när det gäller djurskyddet. Inom en nära framtid kan de hävda samma stränga regler som Sverige i sin marknadsföring och min fundering är hur Sverige skall möta den strategin. Såga av den gren man sitter på eller.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns redan idag likheter med tysk djurskyddslag och de specifika regler som gäller svenskt lantbruks djurhållning. Men skillnaden är att svenska regler hanterar djurhållningen så att man medvetet kan slå ut det svenska till förmån för import. Så djurskyddet har mindre ekonomisk allmän betydelse utan är ett sätt att underminera enskilda djurägares sociala och ekonomiska situation på ett avvikande sätt inom EU.

      Radera
    2. Man kallar svenskt djurskydd för "strängt"...
      Det är det inte utan det är ett paragrafrytteri för att dälja att ekonomin i djurhållning är usel...
      Man kan på det viset fortfarande få djurägarna att tro att d blir bättre om man förändrar regelverket. Det har tyvärr ingen betydelse, för ekonomin, för det förändringar som borde och måste göras, har med rättssäkerheten att göra och inte med djurskydd.
      De "stränga" svenska reglerna är enbart ett rättsligt haveri med godtyckliga kontrollanters möjlighet att jävlas med djurägare och utomordentliga möjligheter för den sämsta kategorin medborgare som finns, de anonyma angivarna. Det är bara att kolla på länsstyrelsernas hemsidor där man uppmanas att höra av sig om man tycker något är galet med grannens djurhållning. I detta fall har samhället uppmuntrat det absolut sämsta hos människan, den fega hindens sätt att hugga motståndaren i ryggen!

      Radera