27 december 2015

UPA

De tre bokstäverna UPA har präglat min tid som lantbrukare.
Utan Personligt Ansvar.....
Alla dessa organisationer och kooperativa företag som dominerat svenskt lantbruk sedan 1930-talet har just varit UPA....
Eller som riktigt vassa kritiker sagt, tjänstemannastyrda.
Hela jordbruksnäringen har varit styrt in i minsta detalj av just detta fenomen..
UPA...
Utom min situation som lantbrukare, även om allmogen i städerna fått för sig det...

Jag minns min första reaktion efter bara några dagar som självägande bonde då en seminör som besökte mig för ett semineringsuppdrag började påtala för mig hur jag skulle sköta avelsarbetet på mina kor.
Av ren hövlighet så bad jag honom inte att dra åt helvete....
Men detta var naturligtvis en bagatell.
Hela seminorganisationen, HusdjursSverige, var en kooperativ organisation med statligt stöd.
Ett UPA som just kräver en stark och målmedveten jordbrukspolitik.
Vilket vi saknat länge...
Och särskilt efter 1995!

Under många år var HusdjursSverige uppbyggt i ett trappstegssystem.
Som lantbrukare och kund hos den lokala husdjursföreningen så hade man direkt kontakt med personalen på föreningen. De som var seminörer och som ibland dagligen kom på besök för semineringsuppdrag. Den administrativa personalen bestod av en ansvarig veterinär och någon administrativ chef plus några andra. Föreningen hade en styrelse utsedda bland medlemmarna. Mestadels välrenommerade lantbrukare. Så långt verkar det ju normalt. Acceptabelt...

Husdjursföreningen i sin tur var medlem i en samlingsorganistion som hette just Husdjur, SHS förkortat. Där hela avelssystemet var koncentrerat med husdjursföreningar, rasföreningar och urvalsteknik och teorier för i stort sett allt inom nötkreatur. Och makten var där också. Hos byråkratin.

De olika rasföreningarna som Låglandsföreningen eller SRB-föreningen hade inte mycket att bestämma om, egentligen. Vilket blev uppenbart när man skapade ytterligare en organisation ovanpå dessa redan maktfullkomliga konstruktioner. "Låglandsavel" blev namnet.
Denna organisation skulle sköta det praktiska arbetet med Låglandsrasen, numera kallad Holsteinrasen. En fullständigt hopplös konstruktion för att kunna fungera i ett normalt näringsliv.

Vid ett tillfälle var jag som slutförbrukare av seminmaterial, alltså koägare, med på ett sådant möte med VD:n på denna förening, tillsammans med ett antal andra mjölkproducenter. Vi ville få en möjlighet att välja själva vilka tjurar som skulle importeras och användas av oss. Men det föll inte i god jord. Urvalet skulle ske av VD:n och ansvariga veterinärer...
Föraktet för oss praktiker var så tydligt att han kunde lika gärna spottat mig i ansiktet.
Vilket sedan gav effekten att ett antal bönder började med import av seminsperma utanför organisationerna. Revolutionen var igång.
Själv gick jag en snabbkurs i seminering av kreatur hos Magnussons på St. Bjurum och blev den förste "egenseminören" i den lokala husdjursföreningen. En inte helt smärtfri process, men det kan jag berätta om en annan gång....
Detta var på 1980-talet.
Kooperationens fall började....

För i grunden var jag som lantbrukare den som hade det slutliga ansvaret för resultatet trots allt.
Byråkrater och politiker är endast pratkvarnar som viker undan när det kniper.
Tyvärr har denna insikt bara varit uppenbar för svenska lantbrukare och bönder.
(Utom LRF-medlemmarna för LRF och kooperationen är fortfarande uppbyggt på samma sätt - UPA.)

Övriga delar av befolkningen har levt kvar i byråkratins Sverige.
Och så kommer det att fortgå till den totala krisen uppstår.
Den kris som sållar agnarna från vetet.

http://ledarsidorna.se/2015/12/stefan-den-forste/

5 kommentarer:

  1. Total kris. För enbart bönder eller för hela befolkningen? Enbart de svenska bönderna bekymrar man sig nog inte om. Global livsmedelskris i sådana fall. Vad kan orsaka det?

    Nu är ju el nino extrem. Innebär mild vinter i Europa men risk för extrem torka på andra ställen. Finns kanske andra orsaker till livsmedelsbrist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, enligt länken så gäller en kris nog det mesta för, som sagt, bara svenska bönder räcker nog inte....

      Radera
    2. Det räcker med att man sätter sig in i hur åldersfördelningen ser ut bland bönderna inom EU.
      Det är en liknande trend i USA och än värre i Japan.
      2012 var ungefär hälften av EUs bönder 55 år eller äldre, fortsätter det såhär är ungefär hälften av bönderna 65 år runt 2020.
      Det är detta som är den verkliga krisen inom det globala jordbruket.
      http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Agriculture_statistics_-_family_farming_in_the_EU

      Radera
    3. Min gissning är att det är ungefär den åldersfördelningen inom de flesta branscher där det produceras något nyttigt. Det är bara i dem man kunnat hålla sig kvar och arbeta vidare. I de andra branscherna har man tvingats sluta och eftersom därmed de nyttiga och lönsamma arbetena är upptagna får ungdomarna syssla med annat. Fast å andra sidan, mest lönsamt är ju upa-arbetena, där hittar följaktligen vi de med smidigaste munlädret, vassast armbågar och minst skrupler.

      Radera
    4. Det är troligen enklare än så...
      Alla måste äta och alla tycker maten är för dyr...
      Ingen behöver en Porsche, men alla vill ha en...

      Radera